lördag 31 januari 2009

Bäbisar

Jag har gått in i vecka 31 nu och det är lite magiskt. Känns så bra att ha passerat vecka 30 och dom fortfarande är kvar i magen. För sju år sedan föddes mina tvillingar i vecka 39 + 4 dagar så dom var helt färdiga och vägde mycket. Flickan som kom först vägde 3185 och pojken, som lite motvilligt kom en halvtimme senare efter att först lagt sig på tvären i magen, vägde 3850. Det var faktiskt över sju kilo barn i magen den gången och jag som är så tung redan nu.

Och här är jag genom min dotters blick.


Jag sover riktigt dåligt nu och mår mycket illa, men jag hoppas att det är lite tillfälligt. Vill att det ska vara det.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men oj, så fin du är!

// Ulrika

Anonym sa...

Hej Maria...det är några år sedan jag såg dig så det var väldigt roligt att se en bild på dig och din dotter har verkligen lyckats ta en fin "väntande mamma bild".
------------------------------
Egentligen hade jag tänkt skriva en kommentar till ditt inlägg "Andra sidan"..men min kommentar kommer här istället: "Du skriver så ömsint och kärleksfullt när du skriver något om dina barn eller de små väntande och jag har förstått att dina barn har en väldigt varm, kärleksfull och tillåtande hemmiljö"

Tilllåtande? Jo, en tillåtande hemmiljö kallar jag ett hem där barn får möjlighet att utöva sina lekar och aktiviteter utan att föräldrarna tycker att det bara blir stök och oreda när de skall leka. När vi besöker Jojjan och Mats kan jag ibland, skämtsamt, säga till Alfred 3 år "har det varit en stormvind hemma hos er" men jag gläds varenda gång det ligger leksaker och div. andra saker som behövs i leken, utspridda runtomkring i huset, för det betyder att Alfreds och lillebrors behov av kreativitet, skaparlusta, fantasi och lek tillfredsställs totalt. För visst håller du med mig Maria att barn som inte tillåts att leka på det sätt de har behov av, tappar intresse, lust, kreativitet och skaparförmåga? Ett hem skall inte vara så välstädat och putsat så att varje tillstymmelse till lek ses bara som stök och kaos. Även vårt hem ser ut ibland som "en stormvind som varit hemma hos oss", när barnbarnen kommer på besök...men vad sjuttsingen gör väl det...lekarna och kreativiteten är något varken pojkarna eller vi vill avstå ifrån när vi träffas.
OJ, nu vågar jag inte tänka på hur långt detta inlägg blev???
Så jag avslutar med: "Lycka till nu på alla sätt, vila och ta det lugnt, klappa magen ömt och fortsätt vara den kärleksfulla mamma du är"
kram från Gunnel

Maria sa...

Hej
Tack ulrika. Det är inte riktigt sant, men ändå...

Hej Gunnel
Du får aldrig be om ursäkt för långa kommentarer. Jag älskar dom. Ja jag hoppas vi har en tillåtande miljö, men samtidigt har jag känt mig som en så trött och tråkig mamma länge nu så ingenting känns riktigt bra. Men jag tycker absolut att barn ska få leka överallt, vi har inga begränsningar men resultatet blir ju ett enda stort kaos.
Tack snälla du.
Kram Maria