Jag blev som

lite bildgalen, men jag lägger ju nästan bara in bilder en gång per år. Hinner glömma hur man gör mellan varven eller också är kameran borta eller också så orkar jag inte. Men nu så hittade jag två finbilder till på M och E.

Och så en

till sak är att jag har stickat klart mina första strumpor. Och jag tror det är därför jag har haft så ont i min ena tumme. Och det var riktigt svårt att sticka strumpor. Jag tycker ju att det är svårt att sticka överhuvudtaget och sen då strumpor. Hur svårt som helst. Min son valde färgerna och dom är hans nu. Man ser inte missarna som är en hel del, men varje gång det blev en miss så stickade jag bara vidare för målet var att dom skulle bli klara. Just det målet brukar jag ha svårt med när det gäller stickning.

Ibland

så stämmer det med vad man vill och kan tillsammans med vad dottern vill och kan. Det gjorde det idag och vi spelade spel. Tjolahopp heter det. Och hon vann. Så klart.

Så

lite Esterbus. Men det var häromdagen. Idag har hon varit lite ledsen och vill bara var med mamma. En sån dag var det. Fast hon har haft kul också.

Så

här gick det när jag skulle fota Majken idag. Det är blixten. Kommer vi bara kunna ta blundkort på henne nu?

Vildingbio

Nu har vi sett Till vildingarnas land. Jag, Ernst och Signe. Oj så bra. Och jag har den här fina bloggvärlden att tacka att det blev just den. Annars hade det blivit en som hette något med köttbullar men så övertalade jag barnen att vi skulle gå på vildingarna istället. I början och i slutet föll tårarna för mig. Mot slutet för dottern. Men inga för sonen. Dom tyckte om den. Och hemma har vi letat upp boken och vi är fascinerade över hur dom lyckats få till vildingarna i filmen att bli precis som dom i boken till det yttre. Och sen har dom ju också ett fantastiskt inre. Och nästa gång jag ska ta farväl av någon som jag tycker om så ska jag nog yla som vildingarna och Max. Det var så fint.

Nu är vi hemma igen. Och bäbisarna far omkring och det absolut senaste är att Ester går när hon håller i sig i en pall och då blir hon överlycklig.

Helg

För ovanlighetens skull så var jag bortbjuden på middag. Det var en gammal gammal vän, i alla fall en vän jag haft i kanske 15 år. Och nu så träffas vi så sällan. Men nu fyllde hon år och hon bjöd på soppa och kaka. Och vi fick barn långt innan hon fick barn så hon och hennes man känner alla våra barn så bra utom Majken och Ester så jag tänkte att jag borde ta med dom så hon får träffa dom. Men sen tänkte jag att hur kul blir det att ha med dom på kvällen när dom inte är pigga. Inte så kul. Men en kan jag väl ta med tänkte jag sen. Och då sa stora E och då får det bli Majken för Ester har fått följa med fler gånger när vi delat på oss.

Så jag och Majken var sociala och Majken som borde ha varit trött var så trevlig. Fast drog lite uppmärksamhet till sig från födelsedagsbarnet när hon stoppade en hårsnodd, något turkost och en magnet i munnen. Med jämna mellanrum. Det turkosa fick jag aldrig ut. Hårsnodden hittade en doktor som var där i hennes mun. Tack och lov för människor som vågar stoppa in fingrarna i andra barns munnar när dom anar oråd. Och magneten plockade jag ut. Majken och Ester sätter saker i munnen. Hela tiden. Först var det mest Ester men nu har väl Majken också lärt sig.

Vi hade i alla fall trevligt och mina öron var alldeles röda så konstigt tyckte min kropp att det var att lämna hemmet en fredagkväll. Sen körde jag hem i ett snölandskap och det kändes som att det var jul eller i alla fall nära.

En lista vill jag skriva

för det var länge sedan. Och då kom jag att tänka på saker som jag har svårt för. Saker jag kom på så här i all hast är:

Höger och vänster. Det kan jag men blir blockerad om jag ska säga det fort.

Väderstreck. Har ingen aning och beundrar såna som kan enormt mkt.

Kompasser. Fast man gick igenom i skolan en miljon gånger så var det lika svårt.

Vad som är proteiner, kolhydrater och vad finns det mer?? Jag tycker att det är så svårt att lära sig vad som är vad.

Min nya mobiltelefon. Jag gäspar när någon försöker förklara hur den funkar. Har ärvt min dotters. Min gamla ofinessiga gick sönder.

Planera.

Städa.

Bestämma sig.

Jag tänker att så här är det nog för dom flesta att man har svårt för vissa saker och väldigt lätt för andra. Till exempel min man som är en sån där kalenderbitare vet fortfarande inte som 42 åring vad som är ögonfrans och vad som är ögonbryn. Och det går ju i arv för det tycker vår 12 åring också är hel svårt. Få se vad heter det här nu, säger han och pekar på ögonbrynet.

Vi läser

böckerna om Joy, jag och åttaåringarna. Fast jag är bibliotekarie och borde veta bättre så har vi läst dom i helt omvänd ordning. Vi började med Joy och hockeykillarna och sedan hoppade vi raskt till bok nummer två Joy och snigelriket och nu njuter vi av första boken Joy och önskeburken och barnen bävar för att den snart är slut.

Den är rolig och allvarlig. Och den beskriver en vanlig familj fast ovanlig. Och språket flyter så fint. Och vi gillar.

Bla bla bla

Idag går vi inte ut. För kallt. Och solen lyser så fint. Tänkte så många bra tankar som skulle skrivas ner när jag satt på golvet med Majken och Ester, men nu när dom har somnat så är dom borta. Tankarna alltså. Men det var något med att jag ska sluta förklara allting. För alla. Hela tiden.

Alltså så här ungefär: Hur länge ska du vara hemma? Jo jag ska vara hemma till slutet på augusti. Ja och sedan ska min man vara hemma två månader. Ja han ska bara vara hemma två månader därför...bla bla bla. Och jag vill vara hemma länge den här gången för förra gången så började jag jobba så tidigt...bla bla bla. Har du 6 barn? Ja jo för först fick vi ett och så ett till och sedan fick vi tvillingar och nu är alla så stora och det gick så fort och då ville vi ha en sladdis så därför skulle vi ha fler barn och då blev det två bla bla bla. Oj vad vi har stökigt det är för att jag är så slarvig och inte kan städa bla bla bla. Men min man han kan städa men han hinner inte städa lika fort som jag stökar bla bla bla. Oj idag åt vi på Max men det är bara därför att bla bla bla.

Förstår ni jag bara ber om ursäkt och vill bli älskad och passa in hela tiden. Och ändå så har jag blivit tusen gånger modigare och självständigare dom sista 12 åren. Ja ni kan tänka er hur jag lät förut. Jag lät inte alls skulle jag vilja säga.

Hemskdagen

Hade en dag som var hemsk hemsk hemsk igår. Och mest var det mitt fel. Jag blev så arg på barnen så det kändes som att jag vet inte vad. Fick gå in i sovrummet, stänga dörren och andas jätte fort och skrika. Vi skulle på badhuset men först skulle min man och dom två äldsta barnen gå och handla på en affär som blivit rökskadad och allt skulle säljas ut. En sportaffär - min son älskar. Köa en timme innan dom kom in. När dom sedan varit där en timme och skulle betala ringer dom från akuten till min man och undrar varför han inte är där. Han skulle jobba, han hade glömt. Han ringer till mig som just står och steker ungefär hundra plättar som vi ska ha med till badhuset. För vi skulle ju på badhuset hela familjen och ha det mysigt.

Mannen och barnen kommer hem med ungefär hundra påsar. Grejer över hela huset redan innan plus dom nya hundra grejerna. Alla barnen blev galna av lycka. Gick omkring i slalomglasögon istället för att leta badkläder. Och jag stod vid spisen och matade M och E samtidigt. Och så fick jag känna av att jag hade suttit uppe halva natten och sett på skidor. Herre gud måste jag vara helt styrd av lust. Skulle vilja ha lite förnuft också. Lägga sig lagom sent för annars blir jag för trött. För trött. Dom ville visa sina nya fynd. Jag bara: Nä vill inte se. Hjälp till. Leta badkläder. Vi kommer inte att komma iväg. Jo så var det storm ute och någon ispropp i vattenrören så vi hade inte vatten. Och min man stack snabbt iväg med bilen till jobbet.

Vi kom iväg till badhuset och vi hade det fint. men fram till dess var jag en riktig argmamma. Men väl där åt vi plättar och tillochmed Majken och Ester badade lite. Och storebror som aldrig brukar följa med på badhuset var urgullig. Kanske kan det ha att göra med den där lyckan som kommer över en när man shoppat riktigt mycket.

Nu måndag och nu bra.

Å så denna

melodifestival. Den tråkar ut mig men barnen vill se och det får dom förstås. Men jag ser mycket hellre på curling. Sån är jag. Och om någon behöver ställa någon halvkomplicerad fråga om curling så brukar jag försöka svara. Och resten av familjen nickar och verkar tro på mig.

På

fredag äter vi tacos och alla är nöjda och glada. I alla fall dom som hörs mest. Och på lördag äter vi fisk och då är ingen nöjd. Ingen av dom som hörs mest i alla fall. Jo jag som sa att det var gott ungefär fyra gånger. Röding åt vi. För första gången. Och för femte gången: Det var jätte gott.

Undrar, beundrar

När jag gick där igår i kylan så träffade jag en kvinna som gick så där fort som bara kvinnor gör. Dom går så där otrivsamt fort med något jagat i blicken. Dom är smala och fina men går så fort. Och när jag ser dom så beundrar jag dom och undrar över dom. Den där jakten på smalhet. Och så är dom redan smala men dom vill fortsätta vara det så klart. Men är det värt det?

Och jag undrar om hon åt någon semla på fettisdagen? Och om hon gjorde det skrapade hon bort lite av grädden? Hoppas hon åt en semla med grädde och allt och kanske tillochmed två.

Jag vet att man ska motionera och jag vet att man ska äta hälsosamt. Men ibland undrar jag över hur mycket och hur ofta och hur. Säger jag som gärna vill gå ner något kilo och förstås borde börja gå så där fort och kanske avstå från den där semlan eller åtminstone skrapa bort lite av grädden. Fast jag vet inte. Jag vill inte heller bli så att jag går på fik och äter ett äpple istället för en bulle. Och går och går utan att titta på något bara rakt fram. Nä jag vill gå och tänka tankar och tiita på alla människor och hus. Faktiskt njuta lite.

Tankar med tankar

Jag har börjat gå på en sångstund på fredagarna med bäbisarna som faktiskt är fantastisk. För att komma dit så måste vi gå långt för att vara vi. Tur och retur håller jag på nästan en och en halvtimme. Och när jag går så tänker jag så bra. Aldrig tror jag att jag tänker så bra som på fredagmornar på väg dit. Jag går över älven till ett område där jag inte alls känner mig hemma och jag tror att det är det som får igång tankarna. Istället för att resa bort så går jag över älven och hamnar i en annan sinnesstämning.