Nu har vi sett Till vildingarnas land. Jag, Ernst och Signe. Oj så bra. Och jag har den här fina bloggvärlden att tacka att det blev just den. Annars hade det blivit en som hette något med köttbullar men så övertalade jag barnen att vi skulle gå på vildingarna istället. I början och i slutet föll tårarna för mig. Mot slutet för dottern. Men inga för sonen. Dom tyckte om den. Och hemma har vi letat upp boken och vi är fascinerade över hur dom lyckats få till vildingarna i filmen att bli precis som dom i boken till det yttre. Och sen har dom ju också ett fantastiskt inre. Och nästa gång jag ska ta farväl av någon som jag tycker om så ska jag nog yla som vildingarna och Max. Det var så fint.
Nu är vi hemma igen. Och bäbisarna far omkring och det absolut senaste är att Ester går när hon håller i sig i en pall och då blir hon överlycklig.
3 kommentarer:
Den vill jag också se, med mina minstingar!
Vi ska se den på tisdag med de elever som vill, föräldrarna får följa med och ansvara för resa dit och hem, vi orkade inte riktigt vara så ambitiösa den här gången.
det var från Johanna den förra , i M-lycke
Skicka en kommentar