Jag sover väldigt lite nu för tiden. Nästan inget i natt, tror jag, men det gjorde jag ju förstås mellan varven. Men i alla fall så är jag inte sjukt trött som jag brukar bli när jag sover för lite. Jag är verkligen känslig för för lite sömn, verkligen känslig, men tydligen inte just nu. Inte just nu som 37 årig 6-barnsmor med tvillingar på 10 månader. Men som 25 årig enbarnsmor var jag toktrött. Oj så trött jag var. Ja ni skulle bara veta hur trött jag var och hur ofta jag drömde om goda bullar på nätterna när jag ammade min förstfödde son. Jag var både trött och fruktansvärt sugen på fika.
Nu är jag mindre trött men lika fikasugen.
Och vart vill jag komma? Ingenstans, men just så är det att jag sover mindre än någonsin men jag står på benen. Än så länge. Men visst skulle dom kunna börja sova lite bättre nu. Lite bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar