måndag 22 februari 2010

Hemskdagen

Hade en dag som var hemsk hemsk hemsk igår. Och mest var det mitt fel. Jag blev så arg på barnen så det kändes som att jag vet inte vad. Fick gå in i sovrummet, stänga dörren och andas jätte fort och skrika. Vi skulle på badhuset men först skulle min man och dom två äldsta barnen gå och handla på en affär som blivit rökskadad och allt skulle säljas ut. En sportaffär - min son älskar. Köa en timme innan dom kom in. När dom sedan varit där en timme och skulle betala ringer dom från akuten till min man och undrar varför han inte är där. Han skulle jobba, han hade glömt. Han ringer till mig som just står och steker ungefär hundra plättar som vi ska ha med till badhuset. För vi skulle ju på badhuset hela familjen och ha det mysigt.

Mannen och barnen kommer hem med ungefär hundra påsar. Grejer över hela huset redan innan plus dom nya hundra grejerna. Alla barnen blev galna av lycka. Gick omkring i slalomglasögon istället för att leta badkläder. Och jag stod vid spisen och matade M och E samtidigt. Och så fick jag känna av att jag hade suttit uppe halva natten och sett på skidor. Herre gud måste jag vara helt styrd av lust. Skulle vilja ha lite förnuft också. Lägga sig lagom sent för annars blir jag för trött. För trött. Dom ville visa sina nya fynd. Jag bara: Nä vill inte se. Hjälp till. Leta badkläder. Vi kommer inte att komma iväg. Jo så var det storm ute och någon ispropp i vattenrören så vi hade inte vatten. Och min man stack snabbt iväg med bilen till jobbet.

Vi kom iväg till badhuset och vi hade det fint. men fram till dess var jag en riktig argmamma. Men väl där åt vi plättar och tillochmed Majken och Ester badade lite. Och storebror som aldrig brukar följa med på badhuset var urgullig. Kanske kan det ha att göra med den där lyckan som kommer över en när man shoppat riktigt mycket.

Nu måndag och nu bra.

4 kommentarer:

Anna sa...

Vet du, jag tycker att du verkar vara en helt fantastisk mamma. En alldeles vanlig men ändå ovanlig. Jag har bara hälften så många barn och tycker att det är kämpigt i bland. Så min beundran är stor.

Allt gott från Anna förortsmamman från stockholm som nu har följt din blogg från det att du berättade att ni skulle ha ett femte barn...

Maria sa...

Hej Anna
Nä jag är ju inte ett dugg fantastisk men jag blir glad ändå över att få peppning. Och så roligt att få en kommentar av någon som läser här. Det gör mig alldeles varm. Det är så roligt att någon har hittat hit och fortsatt att följa bloggen. Så roligt. Många hälsningar från Maria

Anonym sa...

Hej, jag tycker som Anna, du verkar vara en ovanligt fantastisk mamma! Jag skrattar så gott ibland åt dina inlägg, och ibland får jag en klump i halsen och tänker att jag nog också borde göra som du och springa in i sovrummet och skrika. Jag hinner nämligen aldrig så långt. Tålamod och trötthet går aldrig ihop. Iallafall är jag jätteglad att du orkar skriva! Michaela

Maria sa...

Hej
Jag skriker på väg till sovrummet också. Förskönar bara lite...Maria