Förnyad energi och en ond tumme

Den här veckan har jag promenerat som aldrig förr. Jag känner hur det ger mig energi. Hur backarna med tvillingvagnen är mindre jobbiga nu än för några veckor sen.

Men så har jag känt att jag har lite ont i tummen men inte så att det har varit besvärande, förrän igår. Jag har så ont så jag inte kan lyfta med ena handen. Och jag som lyfter hela tiden. I natt hade jag problem att lägga bäbisarna vid bröstet när dom ville äta. Min man misstänker att det är någon sena som blivit inflammerad. Men vad jag märker att man kan vara beroende av en tumme.

Men jag kan sticka i alla fall som jag precis har blivit lite besatt av.

Och vi (barnen mest) blev inspirerade av familjen Annorlunda att göra fredagsmiddag alldeles själva utan vuxen inblandning. Så igår fixade S, stora E och lilla E middag till hela familjen: Tacos. J var på träning och kunde tyvärr (hm, hm) inte vara med. Det blev bra och det kändes så skönt att någon annan gjort allt och det var dukat och fint. Men vi vill kanske äta något annat än Tacos åtminstone varannan fredag. Får försöka komma på något som dom kan och vill laga.

Och när jag tittar på det där programmet så tänker jag att det inte är säkert att vi aldrig får något fler barn. Det är tillåtet att drömma fast man har 6 fantastiska barn. Men då protesterar min man och säger att nu vill han ha tid för att sjunga i kör, springa maraton och jobba. Vad vill jag då? Jobba lite vill jag, kanske maraton någon gång i livet, bli bra på att sticka till exempel men jag vill göra det parallellt med allt det andra. Ja vi får väl se. Det vi har nu är ju något helt fantastiskt i alla fall. Ska inte glömma det dom riktigt tunga dagarna.

Imorgon fyller stora E 11 år och det är stort och mycket. På alla hjärtans dag kom hon, en söndag.