tisdag 16 februari 2010

Busungar

Dom är överallt. Och då menar jag överallt. Nästan i diskmaskinen, på toaletten, under bordet, i storasyskonens farliga rum. Jag är utmattad och kär samtidigt.

Sov nu tänker jag när dom har härjat ett tag.

När dom vaknar så blir jag glad och tänker: Gud så fina och gulliga.

Och sen efter några timmar tänker jag att snart kommer min man hem och det blir ju bra.

Och sen så börjar det om igen fast ändå är ingen dag den andra riktigt lik.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ja, verkligen överallt. Här också...