har vi varit i helgen. Fikat i dagarna två. Och det var fint. Och jag vet att många människor är sociala och tar hand om sina vänner, men det gör inte jag. Jag får vara evigt tacksam att någon ändå vill vara med mig och oss.
Långt, långt inne finns en väldigt blyg och skygg människa som får anstränga sig för att ringa ett enda litet samtal. Tänk om dom egentligen inte vill vara med mig? Finns det en liten röst inom mig som tänker. Fast väldigt långt inne.
Den rösten har i alla fall inte sagt ett knyst på hela helgen utan njutit av sällskap. Och kroppen har fått uppleva både umgänge, semlor, bärpaj och annat trevligt. Mums.
6 kommentarer:
Vad gjorde vi i vår barndom? Jag brukar ha samma känsla angående att umgås. Nästan "bäst man inte ringer så de inte känner sig tvungna att säga ja" men jag gillar att vara social på jobbraster, öppna förskolan och så men jag är inte den som bjuder hem folk från Öppna förskolan och sånt och börjar umgås.
/Johanna
Det är klart att "dom" egentligen vill vara med dig! Jag tänker att jag ofta bara vill ringa och höra hur det går med alla små, allt som finns att oroa sig för, all glädje, allt som händer... men tänker att jag alltid stör mitt i något akut med de små! Så var aldrig blyg om det gäller mig i alla fall! Kram / E
vi kan inte träffas på onsdag som vi pratat om. Vi har magsjuka.
Kram U
Hej JOhanna Tänk att det är så för dig också. Tycker också om att träffa folk så där men att bjuda hem någon är läskigt. Tänk om dom känner sig tvungna, precis så tänker jag också.
Kram
Hej E
Tack!! Det värmer. Jag ska inte vara blyg mer, eller jag ska vara lite mindre blyg i alla fall. Ring du när du vill!Kram
Hej U
Vad roligt att ni också ska till fjällen. Familjen bara jublade!!!Kram
Hej!
Om vi bara bodde närmare varandra så skulle jag gärna vara social med dig.
(Om du ville förstås ;)
Hej Maria Och det ville jag förstås arför får man inte samla alla sina vänner på lagom avstånd.
Kram Maria
Skicka en kommentar