Jobbigt

Nu blev det jobbigt riktigt jobbigt. Varför kan inte något vara enkelt? Nu skriver jag så här kryptiskt som jag egentligen avskyr. Men jag kan inte skriva mer tydligt. Men det handlar om relationer. Men varför kan inte alla bara vara snälla jämt inklusive jag själv. Tala om hur mycket man tycker om varandra. Säga stöttande och bra saker.

Här måste jag bättra mig mycket. Stötta mina barn, istället för att bli tokig, som när till exempel min son nu sparar läxor till samma morgon när dom ska vara inlämnade. I morse halade han upp ett papper klockan åtta som han skulle fylla i. Han börjar tjugo över åtta. Eller som häromdagen när min äldsta dotter kastade av sig skidor och stavar i skogen och skrek för hon var less på att åka. Fast den gången var jag snäll. Vill vara det alltid. Jag vet att det inte går, men jag vill. Min ibland är jag som en felsökarmaskin som piper för minsta lilla fel.

Ja men det var en parentes och nu ska jag bara ha en stund av oro innan jag ska ta mig samman, skaka av mig och gå vidare. Eller nä det är ju inte jag utan jag måste fundera ett bra tag till och vara lite ledsen. Men jag är van. Ena dagen glad, andra ledsen.

Onsdag

Nu är dom ett år och idag var första gången dom inte somnade innan vi gick till Öppna förskolan. Som om dom ville visa hur stora dom är. Ester sitter och kastar saker hela tiden. Först trodde vi att hon var rädd för dom saker hon kastade för det började med en prickig giraff som hon var rädd för och ett blått litet plast rör som hon också var rädd för, men idag på öppna förskolan kastade hon både det ena och det andra. Och Majken står utan att hålla i sig och dansar hela tiden. Hon känner rytmen i alla ljud, musik eller inte och så dansar hon.

Igår började S på skidträning. Jag har fått ett barn som gillar att åka längdskidor. Det var det värsta jag visste när jag var liten, men är det någon sport jag verkligen tycker om så är det den. Och nu kan jag åka själv utan att börja grina av förtvivlan för att det är bakhalt. Det är bara det att dagen inte passar bra för det är fiol samma kväll, men nu testar vi i alla fall och ser om det går. Och efter den en timmes långa träningen fick dom fika: Varm saft, macka och bulle. Bara en sån sak kändes så bra. Så nu får vi nog kämpa med två grejer på tisdagar, ja eller tre, med äldsta dotterns ridning.

Vad är det för en dag?

Jo det är Majken och Esters födelsedag.

hurra hurra hurra

Måndag

Idag så är jag hemma tillsammans med två bäbisar, en 12-åring, en 11-åring och en åttaåring. Vår vanliga gamla måndagslunk är borta. Folk vill ha frukost och bli skjutsade och ha sig. Två har ledigt från skolan och en hostar. Den som hostar är åtta år och har just upptäckt Harry Potter. Vi har inte haft något Harry Potter barn förut men nu har vi fått ett. Häromdagen satt han helt uppslukad av del ett och nu fick han låna del två av en kompis och är på sida 100. Väldigt bra när man är sjuk.

Om imorgon

I morgon är det dags. Ettårsdag och jag har shoppat fina bäbiskläder, såna där som inte fanns på 90-talet när jag fick barn. Och idag ska det shoppas en potta, en läragåvagn och två maracasägg (min man tyckte att det var en finsk stavning att stava marakkas med två k och jag är ju lite finsk så det var nog därför så nu testar jag den här stavningen).

Sist vi firade var på alla hjärtans dag då Ella fyllde 11 år.

Kort om fjällen

Lite fjällbilder. Hittade väldigt få. Överst utsikten från lilla stugan. Och sedan skidorna som aldrig blev använda. Det blev bara slalom. Fick inte ens plats i bilen med allas längdskidor. Och så sjuka bäbisar i fjällen var väl så där men dom sov fantastiskt bra i vagnen av fjällluften. Men lite sämre på natten. Och barnen åkte slalom som tokar hela tiden. Vår äldste son var förundrad själv när han tänkte på hur kul han tyckte att det var. Lunchen åt dom på 10 minuter och på morgonen hade dom bråttom för att hinna till backen. Och vi som tänkte innan att någon dag kan vi nog inte åka slalom för det blir för tråkigt. Så ibland så fick dom minsta komma upp ur vagnen och åka lite pulka och det gillade dom. .

Om middagen

Vi hade det ju mysigt igår men jag glömde nästan att Majken sov mellan 4 och 6 och var sedan ledsen väldigt länge. Ungefär hela den tiden som vi skulle äta fisksoppa på. Och jag ammade och ammade. Lite då och då åt jag fisksoppa och lite då och då åt min man fisksoppa och däremellan vaggade vi Majken. Och försökte ge henne gröt men hon blev inte riktigt glad, men i alla fall lite gladare. Ja och när Majken vaknade så somnade Ester och sedan när Majken somnade igen vid nio då vaknade Ester och var glad. Länge, länge var hon vaken långt efter att alla gått hem och alla andra somnat så var hon, jag och min man vakna och hon var glad hela tiden. Så blir det när vi ordnar middag. Men det är ju så vi har det just nu. Och jag är glad att vi orkar försöka.

Bland hajar och tovor

Vi har haft middagsgäster för första gången på hundra år. Nästan. Oj vad vi skulle städa och laga och baka. Och oj vad jag inte trodde att något skulle bli klart. Men det blev nästan klart och lite mer städat än innan. Och idag är jag trött men glad. Och jag och tre av mina barn var på badhuset. Bäbisarna var hemma och jag lekte med barnen. Kors i taket. Jag var haj. Vi fikade och myste. Vi badade varm bastu och tvättade våra toviga hår och vi gick hem i snö som föll.

Tillsammans.

DVD-duktiga

Jag hittade en skiva här i vårt kaos som Majken och Ester gillar. Jag spelar den nästan varje dag nu. Men det är ju det där lilla problemet att dom lyckas stänga av hela tiden. Dom grejar och trycker ut skivan eller något annat. Tyst. Var är fina musiken? Borta. Hela tiden. Men jag startar om. Sjunger Herr Gurka och Sjörövarfabbe.

Smutsiga jeans

Jag måste tvätta mina jeans såg jag idag. Har aldrig sett så smutsiga byxor någonsin hos en människa som jag som mest är hemma. Jag tror aldrig jag heller har haft barn som kladdar så mkt som dom två senaste familjemedlemmarna. Igår åt dom kycklinggryta och det blev lagom kladd och sen blåbärssmoothie och det blev superkladd och så ringde telefonen och det var en kär vän och sen var det liksom kört. Blåbär överallt i köket och mig och på dom. Och sen var dom trötta och jag med men ville inte sova och då la jag mig på golvet för jag orkade inget annat och då hällde Majken en mugg med vatten på mig. Nu ska vi kladda med pasta och broccoli.

Hej Hej

Nu vinkar Majken och säger jä jä.

Kalas

Snart har vi två ettåringar i det här huset. Madzill och Estrimama som min tolvåring kallar dom just nu. Ganska snyggt det också, i alla fall när han säger det. Tiden har gått fort. Ruskigt fort.

Hur ska dom firas egentligen. Tårta måste det bli och varsitt marakkasägg som dom har på sången vi går i ska dom få. Men sen vet jag inte. Tänk att vi skulle få två ettåringar igen i vår familj. Det känns bara så där konstigt ofattbart.

Febernatt

Idag ska vi försöka vara glada här hemma trots att Majken fick lite feber i natt. Och då vaknade jag och hade svårt att somna om. Började tänka på saker som jag glömt. Fick väcka min man så han också fick tänka på lite saker som vi glömt.

Eftersom jag tror att man kan ha feber lika bra ute som inne så ska vi ta en promenad i skogen. Det var länge sedan. Längtar efter mindre kläder nu att ta på och av. Men solen skiner och det är så fint. Alla barn i skolan och nu ska vi packa picknickväska.

Gnäll och glädje

Varför är det så fult att gnälla? Jag skäms över att jag gnäller över små saker som dom jag skrev om. Om löss och över att jag måste diskutera min stora familj. För det är ju inte alls farligt. Men ändå så blir det jobbigt. Och att gnälla känns inte så bra, men helt nödvändigt. Alldeles helt nödvändigt. Ibland

Från gnäll till glädje har jag vandrat idag i sakta mak. Min man gjorde en riktigt god grönsakspaj till middag. Jag slapp laga mat och det jag fick var så gott. God mat är så gott och mer än mat. För mig. Det är så mycket roligare med god mat än fiskpinnar. Kände i helgen att jag inte ville äta en till fiskpinne på länge. Och en till glad sak är Ester som inte varit sig riktigt lik på flera veckor var sig lik igen. Glad med glittrande ögon.

En dålig dag

Totalt inspirationslös är jag just nu. En del jobbiga saker har det varit på slutet. Fast mest inom mig och några saker utanför mig. Så i lördags hade jag en riktigt sorgsendag. Söndagen blev bättre och vi gick på badhuset och eftersom solen sken så var nästan bara vi där och det var så skönt. Men ibland undrar jag varför jag måste få såna där riktigt dåliga dagar.

Vi var tillochmed bortbjudna till grannarna men jag och bäbisarna stannade hemma. Vi skulle ha med oss någonting att äta för det var knytis. För att ta med oss någonting så skulle vi handla. För att vi skulle handla så måste man ta på sig, göra sig klar orka med att träffa men massa folk på coop och inget av det orkade jag. Och att gå bort och träffa männsikor som jag inte känner och som ska fråga om hur många barn man har? Tvillingar? Två tvillingpar? Är det jobbigt? Oj vad ni måste vara duktiga! Åh vad jag inte ville höra dom grejerna. Vissa dagar går det ju bra och vissa dagar går det inte alls. Det här är min familj och för mig är det här en vanlig familj. Jag har aldrig haft någon annan än den här. Jag orkar inte alltid med alla frågor om min familj. Jag låter så egoistisk och barnslig när jag klagar på sånt här. Men det är bara sant att jag tycker att den kan bli så jobbigt. Eller som också har hänt att någon annan berättar om mig att jag har en massa barn. När jag sitter bredvid. Det känns också jätte konstigt.

Ibland önskar jag att jag vore helt annorlunda. Att jag bara var lugn och kunde skaka av mig saker och aldrig älta. Sen har vi ju haft förkylningar, magsjuka och löss, spruckna trumhinnor, relationsproblem mellan dottern och hennes kompis, stök och bök, dålig nattsömn, sår på brösten igen. Ja det kanske finns en anledning att jag känner mig så där. Fast solen lyser så fint.