måndag 22 mars 2010

En dålig dag

Totalt inspirationslös är jag just nu. En del jobbiga saker har det varit på slutet. Fast mest inom mig och några saker utanför mig. Så i lördags hade jag en riktigt sorgsendag. Söndagen blev bättre och vi gick på badhuset och eftersom solen sken så var nästan bara vi där och det var så skönt. Men ibland undrar jag varför jag måste få såna där riktigt dåliga dagar.

Vi var tillochmed bortbjudna till grannarna men jag och bäbisarna stannade hemma. Vi skulle ha med oss någonting att äta för det var knytis. För att ta med oss någonting så skulle vi handla. För att vi skulle handla så måste man ta på sig, göra sig klar orka med att träffa men massa folk på coop och inget av det orkade jag. Och att gå bort och träffa männsikor som jag inte känner och som ska fråga om hur många barn man har? Tvillingar? Två tvillingpar? Är det jobbigt? Oj vad ni måste vara duktiga! Åh vad jag inte ville höra dom grejerna. Vissa dagar går det ju bra och vissa dagar går det inte alls. Det här är min familj och för mig är det här en vanlig familj. Jag har aldrig haft någon annan än den här. Jag orkar inte alltid med alla frågor om min familj. Jag låter så egoistisk och barnslig när jag klagar på sånt här. Men det är bara sant att jag tycker att den kan bli så jobbigt. Eller som också har hänt att någon annan berättar om mig att jag har en massa barn. När jag sitter bredvid. Det känns också jätte konstigt.

Ibland önskar jag att jag vore helt annorlunda. Att jag bara var lugn och kunde skaka av mig saker och aldrig älta. Sen har vi ju haft förkylningar, magsjuka och löss, spruckna trumhinnor, relationsproblem mellan dottern och hennes kompis, stök och bök, dålig nattsömn, sår på brösten igen. Ja det kanske finns en anledning att jag känner mig så där. Fast solen lyser så fint.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Maria!

Ja, solen skiner ju men man kan väl få vara trött, ledsen ändå. Det kan ju vara liksom både och istället för antingen eller. Jag tror absolut att jag varit en av dessa som (inte när du suttit bredvid men ändå), någon gång sagt att ni är en stor familj, jag skäms lite. Men det är ju för att ni gör det där som de flesta av oss andra inte tror oss om, ni är ju fantastiska. Kram / E

Pia sa...

Ibland måste man väl få ha riktigt dåliga dagar?

Det vore väl konstigt om man var på topp jämt.

Styrkekramar från mig i norr!

Susanne sa...

underbart! du är helt normal med helt normala känslor! Hur många gånger har man inte känt sig så??