Ibland när jag ser mig i spegeln så förstår jag ju att jag blivit äldre. Min rädsla för sjukdomar blir inte mindre med åldern. Dom flesta sjukdomar debuterar ju när man blir äldre. Usch. Men jag känner ju mig inte gammal. Så därför blir jag så där otroligt förvånad när jag på bäbissången igår sitter och fikar med några som alla har fått sitt första barn. Några känner igen varann och undrar vilken stadsdel hon är ifrån och hur gammal. Då säger dom konstiga årtal som jag nästan inte trodde fanns. 1980, 1981 och 1977. Herre gud tänker jag. Hur unga är dom? Är dom bara 20? Det är svårt att räkna också när man får en sån ålderschock. Jag berättar det här för min man som snabbt räknar ut att alla är äldre än jag var när jag fick mitt första barn. Dom är 30, 29 och 33 år gamla.
Fatta jag har blivit gammal. Jag är 37 år och faktiskt snart 38 år. Och på många sjukdomar så står det ju (om man läser jobbiga sjukdomsböcker) att det inte är så vanligt om man är under 40 men där är jag ju nu. Eller snart.
Och igår fick jag min första förfrågan från statistiska centralbyrån om att jag skulle fylla i ett formulär. Och det handlade om trygghet och säkerhet och man skulle fylla i hur rädd man var för olika saker. Jag läste upp för min man allt som dom undrade om man var rädd för och hur rädd man var för dom grejerna. Min man sa att det kommer att bli error i systemet om jag fyller i det där pappret. Men jag tänkte att var nog meningen att jag skulle få det där pappret. NU har jag ju nästan alla rädslor uppradade där så då kanske jag ska göra någonting åt dom??
3 kommentarer:
Haha, sådär är jag också. 1980, då tänker jag också att "de är 20 nånting" Inte att de är 30... Jag har dock ingen riktig åldersnoja, inte är jag sjukrädd heller. Inte ens rädd för döden. När jag tänker efter är det nog jag som är konstig!!!
Hej Maria!
Vi är lika gamla. Jag börjar också känna mig gammal och tänker mer och mer på att man kan bli sjuk och dö när som helst.
Inte så att jag bara går omkring och oroar mig. Nej, för det mesta rullar vardagen på. Men det är konstigt att komma ihåg saker som hände för 15-20 år sedan och känna "att det var ju inte så länge sedan, känns som ett par år sedan bara". Då förstår man ju att snart är man 55-60 och sedan 70-75 och så är det slut. OM man nu inte dör innan!
Bäst att njuta NU idag!
Solen skiner här och vårfåglarna kvittrar. Härligt! Dags att lägga i en tvätt.
Kram!
Hej Soffy Jag tycker att det låter fantastiskt att du inte går och bär på åldersnoja och sjukdomsrädsla. Du är inte konstig utan bara befriad från dom där jobbiga tankarna om död och sjukdom. Så skönt.
Visst låter det tokigt ungt med 80. Förstår inte att dom som är födda då är vuxna....
Hej Karin
Varför kommer dom där jobbiga tankarna istället för att man bara får vara lugn och glad eller nått, och inte orolig för sjukdom och död?
Ja man förstår verkligen inte att det var så länge sedan man gick ut skolan och en del andra saker som börjar vara så länge sedan.
Absolut bäst att njuta nu. Det låter härligt med solsken och fågelkvitter. Kanske inte lika härligt med tvätt, men nästan. Kramar Maria
Skicka en kommentar