Varför är det så fult att gnälla? Jag skäms över att jag gnäller över små saker som dom jag skrev om. Om löss och över att jag måste diskutera min stora familj. För det är ju inte alls farligt. Men ändå så blir det jobbigt. Och att gnälla känns inte så bra, men helt nödvändigt. Alldeles helt nödvändigt. Ibland
Från gnäll till glädje har jag vandrat idag i sakta mak. Min man gjorde en riktigt god grönsakspaj till middag. Jag slapp laga mat och det jag fick var så gott. God mat är så gott och mer än mat. För mig. Det är så mycket roligare med god mat än fiskpinnar. Kände i helgen att jag inte ville äta en till fiskpinne på länge. Och en till glad sak är Ester som inte varit sig riktigt lik på flera veckor var sig lik igen. Glad med glittrande ögon.
1 kommentar:
Visst måste man få gnälla! Men jag förstår vad du menar för jag skäms också när jag gnäller. Men efter gnäll kommer solsken :)
Och jag fick mig en tankeställare ang de kommentarer du får kring din stora familj. Det är nog så att folk/jag är så imponerad över hur ni fixar det och då glömmer man bort att det kan vara jobbigt att hela tiden få höra det.
För jag gissar att ni måste känna er udda ändå? Och inte pekar man ut ett barnlöst par på samma sätt.
Skicka en kommentar