Vi kollar

på familjen Annorlunda varje måndag. Och i måndags fick jag en sån där aha-upplevelse. En familj har 10 barn, nian och tian är tvillingar. Drygt ett år gamla. Pappan står och skalar morötter och pratar om hur han brukar odla sina egna morötter och sin egen lök men det blev ju inget i år för jag har ju fått tvillingar. Han som har åtta barn tycker att det blir riktigt jobbigt först när han får tvillingar. Ja då tänkte jag att om det känns lite jobbigt ibland så är det nog det. För ibland kan jag ju tänka att jag bara är gnällig. Eller att jag har för höga krav på hur det ska vara. Eller att det inte borde vara problem ned att sno ihop en middag. Men det är nog så att det faktiskt kan var lite extra jobbigt för att jag har tvillingar. Två bäbisar = två famnar. Men jag har en famn. Ja och min man och dom andra barnen har så klart en massa famnar som dom generöst delar med sig av. Men dom är ju borta ett par timmar varje dag.

Men byta vill jag inte. Och nu har dom ju upptäckt varandra också. Förutom att dom biter varandra så lägger dom huvudena mot varandras axlar. Och det är fint.