Snart har vi två ettåringar i det här huset. Madzill och Estrimama som min tolvåring kallar dom just nu. Ganska snyggt det också, i alla fall när han säger det. Tiden har gått fort. Ruskigt fort.
Hur ska dom firas egentligen. Tårta måste det bli och varsitt marakkasägg som dom har på sången vi går i ska dom få. Men sen vet jag inte. Tänk att vi skulle få två ettåringar igen i vår familj. Det känns bara så där konstigt ofattbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar