torsdag 25 mars 2010
Smutsiga jeans
Jag måste tvätta mina jeans såg jag idag. Har aldrig sett så smutsiga byxor någonsin hos en människa som jag som mest är hemma. Jag tror aldrig jag heller har haft barn som kladdar så mkt som dom två senaste familjemedlemmarna. Igår åt dom kycklinggryta och det blev lagom kladd och sen blåbärssmoothie och det blev superkladd och så ringde telefonen och det var en kär vän och sen var det liksom kört. Blåbär överallt i köket och mig och på dom. Och sen var dom trötta och jag med men ville inte sova och då la jag mig på golvet för jag orkade inget annat och då hällde Majken en mugg med vatten på mig. Nu ska vi kladda med pasta och broccoli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej Maria!
Konstig fråga kanske, men fick du inte min superlånga kommentar igår eller har du tagit bort den?
Jag är inget datasnille, så något kan ha gått fel. Eller skrev jag något olämpligt?
Jag blev bara så förvånad när jag såg att den inte fanns där nu idag.
Karin
Hje
Nej den har jag inte fått. Oj vad tråkigt, tycker så mycket om din blogg och dina kommentarer. Var kan den vara någonstans, finns den att rädda??? Kramar Maria
Hej Maria!
Jag ler åt minnen över kladdiga barn och det härliga i att låta de hållas. Hos oss hade vi restaurang Tapp och Spill, en våning ner så att säga, under barnmatstolarna...Våra pojkar åt först vid matbordet, sedan från matrester som fallit under måltiden.
Ta hand om dig!
Kram, Lena
Jo, jag tänkte på det där med födelsedagar, med tanke på att Majken och Ester fyller år snart (eller har de kanske redan fyllt?)
Jag tycker att det är en sådan speciell känsla att fira sina barns födelsedagar. Jag brukar återuppleva den dagen de föddes. Minnas förlossningen och den där fantastiska känslan efteråt, den första magiska natten med det nya lilla livet bredvid sig i sängen. Vädret som var, ja, allt det där nya som började även i sitt egna liv efter att en nya människa kommit till familjen. Från den dagen då allt blev så annorlunda.
Födelsedagar gör mig också påmind om att ännu ett år har gått.
Moltas fyllde fyra år för ett tag sedan och då sa jag till honom;
- Du kommer aldrig mer att vara tre år. Aldrig mer.
Han fattade väl inte riktigt, men jag tyckte det kändes lite sorgligt.
Så är det. Tiden rusar i väg. Jag vill stanna i detta underbara NU med alla mina fina barn. I fastna i vardagsgnäll utan hitta det fina i det här vardagen med gallonisar och leriga gummistövlar, mellanmål, läxor, skjuts till musikskola, trasig diskmaskin och allt det där andra som man kanske inte förstår att uppskatta under tiden som det pågår.
Hurra för Majken och Ester!
Ha det bra!
Kram, Karin
Hej Lena
Vad roligt att du lämnar en kommentar ibland. Blir så glad. Hoppas du har det bra. Nu vill Ester äta själv, hon älskar det. Så efter måltiden så sitter hon också under bordet och äter allt hon tappat. En hel del. Så här finns också restaurang Tapp och Spill.
Kramar Maria
Hej Karin
Vad fint du skriver om födelsedagar. JAg har faktiskt tänkt mycket på deras första dagar på sista tiden. Ser hur stora dom blivit och får klump i halsen och att det gått så fort och av glädje över att dom är så fantastiska. I sovrummet har vi en massa kort på barnen och i morse stod jag och tittade och förstod nästan inte att dom stora varit små. Fy vad jag minns dåligt. Vill minnas allt som hänt så mycket bättre.
Vi hade en sån där vansinnesmorgon i morse. Ingen hittade något och en skulle luskammas och allt blev FEL. Så det du skriver om att hitta det fina i vardagen är så viktigt. Behövde bli påmind om det.
På tisdag fyller dom ett år. Mina bäbisar.
Kram Maria
Skicka en kommentar