Vilken dag

Ja det är så det känns. Kan inte sätta ord på vad som varit jobbigt. Nästan allt tror jag. E och S skola var stängd för dom hade inget vatten så dom var hemma. S är väldigt förkyld men vill inte vara det så hon jobbade på tills hon satt i soffan och grät. Det gör hon inte så ofta förutom när hon är arg. Och hon visste inte varför hon var ledsen. Så tog hon på sig täckisarna och jackan och gick ut och efter 5 minuter kom hon in och sa: Ser du nu? Det jag skulle se var att det ledsna var borta.

Och så bäbisarna som är så gulliga och tokiga på samma gång skulle sova ute i vagnen, men då kom blåsten. Och den var inte nådig och dom vaknade efter en halvtimme och sen var det inte deras dag. Ester slog sig hårt i köksgolvet när hon stod och höll i sig i en stol. Dom grät när jag inte höll i dom, båda två. Så jag fick sätta mig i soffan länge med dom för att det skulle vända lite grann. Jag försökte äta en apelsin och båda drog och slet i den tills mina byxor riktigt plaskade av apelsinsaft. Visste inte att det fanns så mycket saft i en apelsin.

Och så var det den där middagen som skulle lagas och det var ju inte lätt. Den där eviga frågan vad ska vi äta? Och det ska vara vegetariskt till dottern och jag hade ett stort blomkålshuvud så då gjorde jag en gratäng. Men det vet jag ju att några inte tycker om. Så jag hittade några fiskpinnar och en laxbit som jag stekte och en massa ägg stekte jag också. Det blev en konstig middag. Min son undrade om det inte borde finnas potatis eller nått. Nä det fanns det ju inte.

Och sen ringde det en man och skulle ställa en massa frågor till min man och det tog många minuter och jag som bara ville att han skulle bära ledsna bäbisar hela kvällen. Men nu så sover alla små. Och jag med snart.