Om el och pappor

Ibland önskar jag att det var som när jag var barn. Bilen var alltid fulltankad och räkningarna alltid betalda. Rätt sak på rätt plats.

Det här börjar jag tänka på när jag får den ena obehagliga räkningen efter den andra från vårat elbolag. Jag ringer och undrar om allt stämmer. Känns tråkigt efter vårat finfina sportlov att behöva titta på dom där siffrorna som på något sätt måste hamnat på fel plats eller hos fel familj.

Allt stämmer men han tycker att något ändå inte stämmer. Vi gör av med för mycket el. Vi har en eltjuv någonstans i vårat hus. Efter ett tag berättar jag om familjen, alltså antalet. Oj då, säger han. Det var många och då har ju alla egen dator och TV och då blir det dyrt. Nej ingen har det. Vi har en dator och ja faktiskt två TV apparater, men vi tittar ju bara på den ena. Han är så snäll, så snäll. Han får min dagens ros. Den där killen som är så snäll. Han tycker inte heller att vi ska betala tillsvidare pris på elen som vi gjort i typ tre år. Det ska man ju binda. Vi har betalat tokigt mycket pengar i flera år. Vi skickade er ett brev om att binda för tre år sedan men vi fick inget svar, säger han.

Var är du pappa som alltid betalade räkningar och tankade bilen innan det var försent.? Om du visste hur vi strular så skulle du bli ännu mer gråhårig. Min pappa hade till och med ett eget skrivbord som han faktiskt bara använde till att betala räkningar från. Jag och min man vi har inte mycket, kanske en liten hög någonstans i huset där våra viktiga papper finns. Fast ibland ligger dom förstås inte där utan någon helt annanstans.

Sedan jag blev vuxen har det mesta hänt och bilen har tillochmed stannat för bensinen har tagit slut. Första gången det hände tittade jag på min och trodde inte mina ögon. Bensinen kan inte ta slut, sa jag, det finns alltid en reserv. Den reserven var min pappa har jag förstått nu. Hur ofta sa han inte: Nu far jag och tankar bilen. Det säger min man väldigt sällan och ännu mer sällan jag. Och om han säger det så säger jag: Men det har vi väl inte tid med heller.

Men nu så tar jag tag i det här med elen. Men bara: GUD SÅ TRÅKIGT. Jag gillar ju garn, mat, barn, bloggar, böcker, kläder, möbler och annat fint. EL gillar jag inte.

Och min man då som inte heller gillar el och bilar har ju andra sidor som min pappa inte riktigt hade. Min äldste son vill till exempel nu att han hela tiden ska prata svenska med rysk brytning. Han vrider sig av skratt. Och det är ju roligare än EL och BENSIN.