Jag har varit till doktorn idag. Jag trodde att nu får jag något hemskt besked för det tror jag alltid när jag går till doktorn. Och skulle jag inte tro det så skulle jag tro att bara för jag inte tror det så får jag ett hemskt besked. Det är såna som jag som inte blir långlivade för oron tar liksom kål på en. Nä men så får det inte vara. Men usch lite så känns det. Och sen hämta mediciner från apoteket för 700 kronor och en hel kasse full. Men jag är ju inte ens 40 tänker jag. Men sen så tänker jag att jag lever ju och mår ganska bra och har 6 friska barn. Det finns barn som blir sjuka och det finns föräldrar som blir sjuka, som är sjuka, riktigt sjuka. Så då får jag skärpa mig. Men sen ändå blir jag knäsvag när dom börjar prata om frikort när jag ska betala för mitt läkarbesök. Bla, bla, bla det där ordet hör jag inte.
Men doktorn klämde på min mage och försökte lugna ner min oro. Och nästan alla värden såg bra ut. Fast bara nästan. Det där som inte såg bra ut. Tog han verkligen det på allvar? Sånt kommer jag att fundera på nu ett tag. Och min inflammation i tarmen finns kvar. Och så fick jag prata av mig om diabetes också som vi har hur mycket som helst av i släkten. Men det har jag i alla fall inte än.
Men hypokondrisk är jag hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar