Nya huset

Nu har vi låtsasbott i huset. Vi tog dit ett gäng barn, ett gäng Kroppkakor, en grå katt (den svarta ville inte), två stolar, ett pyttelitet bord och en liten stol som Ester satt på och viftade med benen. Vi värmde Kroppkakorna och barnen sprang upp och ner i huset och provade trappor och toaletter. Jag känner att jag nu också kan vara rädd för att Majken och Ester ska ramla i trappen. Dom tog sig mellan våningarna i ett huj. På källargolvet ligger ju klinkers så där måste vi nog lägga en väldigt mjuk matta om någon skulle glida ner lite för fort för trappen. Min man vill helst att vi lämnar sakerna i det här huset och bor lite mer spartanskt och Shakerinspirerat i det nya. Jag tänker på att det finns många fina tapeter i världen och att jag tycker om nya huset men helst skulle vilja flytta längre bort. Men träden som man nu kan stå och titta på genom fönstret känns väldigt fina och man kan nästan låtsas att staden är långt bort. Fast Joen tycker att träden ser lite läskiga ut. Och vi bor uppe på en höjd nu så människorna känns lite längre bort och det känns skönt. Känslan av att bestämma lite mer själv. Men så är det ju förstås inte, men ändå så känns det så när man tittar ut och har så mycket utsikt och så har vi takfönster som man kan titta på stjärnor genom och det la Ernst märke till. Han vill dit i morgon igen. Det blir nog fler middagar på golvet i nya huset.