Mina blåsor

Jag har mått så dåligt över mina blåsor i munnen många gånger. Dom plågar mig oerhört och nu har jag hittat en blogg som handlar enbart om dessa blåsor. Jag är inte alls ensam. Aftebloggen heter bloggen och afte heter ju blåsorna. Det är svårt att äta med blåsorna, men dricka går ju, men det värsta är att det är jobbigt att prata. Prata måste man göra så mycket i en familj, på jobbet, ja överallt. Idag kände jag att jag att jag inte stod ut, att ha det så här år ut och år in och så läser jag om människor som har det likadant och endel värre än jag och som tillochmed är hemma från jobbet för dom har så ont. Så läste jag om blåsorna på någon faktasida också och då står det att dom spricker direkt dom uppkommer nästan och är alltså öppna sår. Och det är ju precis så dom känns. Men det är ju inget livshotande så jag är ju tacksam också. Men idag orkar jag inte vara tacksam utan jag är sur för hur dåligt jag har mått idag. Men mina barn har varit gulliga, men min man har varit borta. Mindre bra en dag som den här.

Jag var helt slut på förmiddagen, men så masade jag mig till affären med småflickorna och handlade lax, chokladpudding, grädde och endel annat. Så stannade vi en lekpark på vägen hem och dom åt varsin chokladbit och lekte med varandra, åkte rutschkana i varandras famn och gungade i samma gunga och skrattade. Mitt humör blev gladare och så kunde jag äta lax och mos till middag för det var alldeles mjukt.