Sitter och känner mig sur över att jag imorgon ska till tandläkaren och på en till grej och det på den enda stunden jag egentligen är själv och rår om mig själv och min egen tid. Den här stunden återkommer varannan måndag så jag får vänta till nästa gång, helt enkelt. Det har lossnat någon liten grej från en tand och då ska jag väl ha bedövning också. Jag är rätt så rädd för bedövningssprutan, den liksom knakar sig in i skelettet eller vad det nu är som tar emot när dom sticker in sprutan. Och jag är rädd och då vill jag bara skjuta upp. Men samtidigt så är det ju inget allvarligt och jag får skärpa mig.
Vi har haft en bra dag. Gått på badhuset och jag har sprungit.
4 kommentarer:
Ja, skärp dig ;)
I somras skulle jag laga en tand som gått av lite och laga ett hål på andra sidan käken. Eftersom de inte får bedöva båda sidor så lagade jag den trasiga utan bedövning - gjorde inte ett dugg mer ont! Vet inte varför jag alltid ber om bedövning, är väl gammal vana!
Jag skärpte mig inte utan grinade och skakade. Pinsam 40-åring. Nästa gång kanske jag hoppar över bedövningen för det är ju den jag är rädd för!
Stackars dig Maria, jag förstår så väl!
Jag är paniskt rädd för sprutor och att ta i munnen är det värsta som finns. Lyckligtvis har jag inte behövt laga tänderna så mycket men när jag var ung skulle tänderna rätas till. För att få dit tandställningsgrejer behövdes operation. Jag minns att jag fick lugnande tabletter, men mamma vågade bara ge mig en fjärdedel. Hon bedömde med sitt läkemedelskunnande att jag skulle kunna sluta andas av den större dosen.
Det kanske kan vara värt ett försök att strunta i sprutan nästa gång. Om det nu blir en nästa gång. Och be om lustgas.
Kram, Lena
Tack Lena för stödet. Ja jag kanske måste testa att hoppa över sprutan. Jag är inte rädd för andra sprutor, men i munnen huvvaligen. Kram
Skicka en kommentar