Man blir jätte trött

av att fika och se sina barn gå ut sina årskurser. Och han då som gick ut nian. Bara så stort. Vi bara ligger helt utslagna på olika soffor. Att vi ska få ihop någon middag idag ser jag just nu inte som ett dugg realistiskt. Att jag ska jobba mer den här sommaren känns lika märkligt. Hur ska det gå till?