Fast båda är lediga så hann vi inte till stranden. Hur hinner vi jobba annars? Jag sitter uppe sent varje kväll och väntar på barn. Jag är helt neurotisk till min läggning och vill att alla ska vara hemma på kvällen. Fattar inte, helt seriöst, hur jag ska fixa att dom ska ut i världen. Jag måste nog gå i terapi länge för att få bukt med dom här känslorna. Men just nu så gör jag ju inte det utan försöker hantera det på något vis. Tänk alla människor som inte oroar sig. Och kom inte att påstå att dom inte finns för jag känner flera stycken.
Imorgon kanske stranden. Och jag sorterar också. Igår körde vi saker till Kupan och det blir säkert något lass till den här veckan.
3 kommentarer:
De som inte oroar sig förnekar. Är det bättre? Kanske ibland, men inte för ofta! Men terapi kanske är bra, eller annars vänjer du dig. För nu är det ju dina första tonåringar...du har ju fler ;) Men då länge man har en bra kommunikation med sina barn tror jag man kan släppa på kontrollbehovet, sen kommer det alltid hända saker för sånt är livet. Det går upp och ner!
Hej
Du är så klok och jag är så tacksam att du vill dela med dig av klokskapet. Du har rätt på så många sätt. Bra kommunikation och att livet kommer att gå upp och ner för så är det. Så sant.
Klok vet jag inte...men kul att jag kan dela med mig av mina tankar!
Skicka en kommentar