Bra, vi har det bra, förutom den vanliga oron då

Jag, eller vi har haft en lugn lördag. Stallet med dottern och hunden först. Han blev jätteorolig när hon gick in i stallet och vi skulle på promenad. Sen var han rädd för det mesta på promenaden och slickade på hästabajs för det tyckte han visst om. Så tittade jag när dottern red och dom hade hoppning och hon red en häst som vägrar framför hindren. Det var lite väl spännande tyckte jag. Så åkte vi hem och sen skjutsade jag henne till stan för hon skulle på bio. Jag hämtade ut andra paret glasögon som jag fick gratis när jag köpte mitt första par. Joen sa att jag såg ut som en galen tant i dom. Det är bara så att jag inte passar i glasögon. Bengt och dom minsta har varit på muséet i flera timmar och pysslat och haft det bra. Sån lugn dag för att vara vi, men ändå har jag en oro i mig. Alltid lite småoroligt här inombords. Lite den där känslan av att jag drömmer om hur saker ska vara och så blir det ju inte så riktigt. Att acceptera det. Jag går omkring och tänker på hur vi borde göra. Men tänk om det alltid var någon hemma här på eftermiddagarna. Att jag jobbade halv dagar tre dagar i veckan och min man två. Sånt går jag och tänker på. För att tro att man ska räcka till för det här och jobba är nästan inte möjligt. Nu när vi har haft sjuka barn hemma en hel vecka så har det ju varit någon vuxen hemma hela tiden. Så igår fick min man energi och städade huset. Idag energin att gå till muséet. Det får mig att tänka att vi måste leva så vi har mer av den där energin.