Arg

En ganska lång dag det här med en kaotisk sagostund på bibblan. Ett barn började gråta för att ett annat barn slog henne. Vi är inte riktigt vana vid ett sånt kaos. Man börjar genast fundera på vad man borde gjort annorlunda. En hel del tror vi. 

Sen när jag kom hem, rätt så slut, så ska min man åka och jobba på akuten. Fredag lagar min man middag. Måndag, tisdag, onsdag och torsdag lagar jag med hjälp av barnen ibland, men fredag är hans. Det är bra att det är hans för jag är less då. Men idag var den inte klar helt och jag var trött och slut och så skulle han fara och jobba också. Jag blev sur, helt ärligt jättesur.  Häromhelgen åkte han iväg på fotbollscup hela helgen med dottern och nu jobbar han ikväll och han fick inte ledigt en enda dagen under sportlovet. Så nu är jag sur, fast jag vet att vi ändå har det bra, är lyckligt lottade. Vi är något så när friska, vi har jobb, inkomst, fina barn, varandra. Vi delar mycket, men ändå just ikväll är jag arg för hur mycket han är borta. Och för lite olika saker. Kanske lite arg på mig själv också för att jag ofta inte alls säger vad jag tycker och tänker. För att jag inte vågar. Då är det lätt att komma hem lite småirriterad från jobbet.