måndag 10 februari 2014
Toppar och dalar
Den här helgen har verkligen varit upp och ner. Ovanligt lugn på ett sätt, men väldigt intensiv på ett annat. Vi har ett ganska argt barn här hemma och det är inte lätt just nu. Om ni som läser och har erfarenhet så dela gärna med er. Vi behöver tips och råd. Ofta känner jag mig på samma nivå. Alla skydd ramlar av och jag blir likadan. Oerhört jobbigt är det ibland. Tyvärr blev den här helgen väldigt jobbig av just den här anledningen. Vi har haft det bra också. Vi såg på film och åt framför tv:n igår. Jag var helt slut då efter att ha sovit lite natten mot söndag och efter att ha promenerat och gått på teater med småttingarna. Men vilken fin film vi såg och vilken fantastisk teater. Jag kände att att det är ju skådespelare jag vill vara, när jag såg teatern. Det var en berättande teater av två som behärskade den konsten till fullo. Så spelade dom och sjöng också. Jag skrattade verkligen glatt och hjärtligt för den var verkligen rolig och finurlig på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Maria!
ja, det är väl så livet är, toppar och dalar... Jag tror inte du behöver vara orolig över det där du skriver, att du blir likadan. Jag tror tvärtom att det är bra att du visar känslor, fullt ut. Om man efteråt tycker att man har farit iväg lite väl mycket och att vissa saker man sagt och gjort inte var särskilt bra eller genomtänkta, då får man väl be om ursäkt för det då och på ett lugnare sätt förklara hur man menar. Barn och ungdomar behöver ju möta sina föräldrar så som de är. Jag tror inte ett dugg på det där att man ska "hantera" situationen, som om barnen var något slags redskap som ska hanteras på rätt sätt. Man behöver reagera, som den ofullkomliga människa man faktiskt är; full av känslor, klok i bland och mindre klok ibland...
Det är egentligen mitt enda råd, för hur man ska göra, förutom att reagera, beror ju också på hur gammalt barnet är, vilket problemet är osv. Jag antar att det är något av de äldre barnen som du syftar på och det är jobbigt stundtals med tonåringar. Min erfarenhet som mamma och lärare är att man också lite får stå ut med att de tycker att man har fel och är bra dum, men att de oftast förstår, förr eller senare, hur man menar och varför. I synnerhet tjejer kan ju bli vansinniga på sina mammor, har jag förstått utifrån min lärarerfarenhet, och där kan det nog vara bra att välja sina strider. De måste på något sätt få markera att "jag är inte som du". Killar kan bli arga men där går det oftast över ganska snabbt.
Hälsningar Annelie
Å Annelie så himla klokt skrivet. Jag tycker så mycket om att du skriver här. Barnet är nästan tonåring och flicka så det stämmer nog mycket det du skriver. Hälsningar maria
Skicka en kommentar