Andra loppisen

Andra gången på några veckor vi stod på loppis. Det gick helt okej. Vi blev av med lite grejs och tjänade en slant. Roligt är det, men nu är jag helt slut. Det tar på krafterna. Sen blir man ju galen på dom där som inte köper något som kostar 10 eller 20 och som dom verkar tycka är fint. Men så är det har jag lärt mig nu efter två loppisar. Barnen tycker att det är kul så vi tänker att vi kan stå en tredje gång. Då vill stora pojken också vara med.

Men annars så hinner man ju inte så mycket på en helg. Poff säger det så är det vardag igen. Jag  träffade förresten en kvinna på loppisen som hade sitt fjärde barn med sig. Vi småpratade lite för jag har träffat henne någon gång via en granne till oss. Så sa hon att nu brottas hon med det att hon nog vill ha fler barn. Och jag kände igen mig. Vi kom fram till att vi aldrig blir färdiga. Hon sa det, att hon har kommit fram till att hon aldrig blir färdig. Ibland blir jag så glad för dom där mötena i livet som gör att man känner sig mindre ensam. Det här bloggen har också lite då och då lett till såna möten. Och andra bloggar som jag har hittat. Jag är väldigt glad i det här med bloggar. Jag är glad att jag lever i en tid när såna finns. Att man ibland förstår att man är inte ensam.

Jag har fällt några tårar här på slutet för att jag förstår att det nog inte blir fler barn. Att det är över, det där med småbarn. Och jag är lite ledsen över att åren gått så fort. Att jag blivit över 40 år. Att så mycket är bakom mig. Samtidigt vantrivdes jag på många sätt som tonåring och en bra bit över 20. Sen vet jag inte vad jag vill fortfarande. Herregud hur svårt kan det vara. Jag har tänkt mycket på att jag skulle vilja vara hemma ett år och göra sånt som jag längtar efter lite mer. Tänk när det fanns möjlighet att ta ett sånt där friår.