Lugn morgon

Idag ska jag på möte på eftermiddagen så småflickorna måste gå länge på dagis så jag lämnade dom sent istället. Morgonen blev lugn, så lugn. Igår mådde jag inte bra. Det var väl okej när jag vaknade men så hade en av mina döttrar inga vantar när hon skulle till skolan. Julklappsvantarna är glömda någonstans, dom fina som jag köpte på en julmarknad. Sen var det äldste sonens tur. Sovmorgon, men sen ändå, kan man sammanfatta läget där när han började fråga mig var hans vantar är som jag lånade i lördags. Jag hittade inte dom. Jag ska aldrig låna ut någonting till dig för du tappar alltid bort, sa han då. Men det är ju mina vantar som jag hade köpt till mig själv.  Sen var det cykelnyckeln. Den hade jag också tappat bort. Jag vände upp och ner på väskan och kollade i alla jackor förutom en. Där var den, visade sig när sonen farit och min stress släppte. Sen bröt jag ihop. Ringde till min man och sa att nu går det inte längre. Vi måste städa, ändra, göra om, ändra våra liv. En sådan dag hade jag igår. Jag var ingen vidare mamma alls. Skäms över mitt dåliga humör. Så tacksam är jag att den här dagen började så mycket bättre. 

Igår ville flickorna gå på badhuset, men tiden rann iväg så det blev så att vi var där klockan 18. Men då blev den dagen så mycket bättre. Dom hittade till och med en kompis i bassängen och det brukar dom inte. Dom brukar vara lite blyga för andra barn. Så gick vi hem och då hade min man städat i tre timmar. Så idag vilar ett annat lugn över det här hemmet. Nu har jag handlat, ätit lunch och så ska jag ut med hunden. Jag har grubblat så mycket på sista tiden på hur vi ska få ihop allt. Hur vi ska må bra tillsammans, ha tid tillsammans och orka tillsammans. Sen tänker jag att alla grubblerier gör mig nedstämd och jag borde inte. Jag borde bara kämpa på. Men inte är det lätt.