Svordom

Majken, 4 år gammal svär ibland. Man vill gapskratta, men försöker hålla minen och säga att man inte får. Men oj vad svårt det är. Den där gulliga varelsen som plötsligt säger att satan vad varm chokladen är. Det kommer så sällan också så man hinner glömma mellan varven.

Idag så svor Ester när hon ville lyssna på datorn på låten You av Robin Sjernberg, för första gången någonsin. Och jag sa att jag inte ville att hon skulle svära. Och hon började gråta. Så olika är dom mina flickor, så olika. Och jag fick säga till henne att jag säger en massa saker som jag inte borde. Det gör inget, sa jag. Men Gud vad ont i hjärtat jag fick. 

Det här att få vara med så mycket så jag får höra hur dom tänker, pratar, funderar känns så viktigt. Jag sörjer så stressen och jakten på jobb som drabbade mina stora barn. Inte var jag så här då, ledig flera dagar i veckan och så här lugn. Jag ångrar så mycket. Jag har aldrig jobbat heltid och nästan inte min man heller, men att så här helt gå en egen väg som vi gör nu gjorde vi inte då.