torsdag 24 juli 2014
Jag har aldrig svart
Så köpte jag en klänning på Indiska som är svart. Så säger min son första gången jag hade den:- Fin klänning. Och jag bara smälte. För sånt säger han inte spontant särskilt ofta. Och jag trivs verkligen i den. Svart kanske är min grej. Men jag lovar, då behöver jag byta ut 99% av garderoben. Sen är jag alldeles för ombytlig som person och gillar mönster, blommor, prickar, ränder. Jag har en finne i mungipan, men faktiskt solbränd för att vara jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Fin och vacker. Och så tidlös.
Ja, så fin du är! Och jag har läst att kvinnorna i Grekland börjar bära svart under klimakteriet, som en markering att de går in i en annan period av värdighet (som jag minns det). Jag tyckte det var fint, men du är ju ung än. Så sårbart du skriver om din pappa. Vad du kämpat, kämpar. KRAM / E PS Så underbart att höra om J.
Minna, tack ❤️
Tack Elisabet!
Jag är ju där nästan, så då kanske det är därför jag plötsligt trivs i svart. Inte så ung längre alls.... Allt har ju varit så hemligt kring pappa, men så behöver det inte vara längre. Jag är ju stor nu. Idag skrev jag till Jj och han bara säger allt är jättebra. Vi tänker att han kan vara där resten av sommaren och kanske inte behöver komma hem så ofta. Alltså vi längtar ju, men just nu behöver han det där inrutade, men samtidigt sociala och utvecklande och praktiska. Din J får gärna hälsa på där, dom pratade om det när vi skildes åt efter lunchen. Kram
Jag minns en svart klänning i liknande modell du hade ofta för länge sen, på nydala - minns du den?
Så bra det låter med ön! Får höra mer om det när vi ses - snart hoppas jag!
J
Jag minns en svart klänning i liknande modell du hade ofta för länge sen, på nydala - minns du den?
Så bra det låter med ön! Får höra mer om det när vi ses - snart hoppas jag!
J
Skicka en kommentar