Sonen

Han är på en ö och jobbar. Han jobbar som hamnassistent. Han har lärt sig göra upp eld, gjort vänskapsband, spelat sällskapsspel, badat badtunna. Han säger att utsikten när dom badade i tunnan var fantastisk. Han säger att han mår bättre än på mycket längre. Det är nolltolerans på ön mot, ni vet vad. Han har skickat en bild när han har kaptensmössan på sig och sitter i en båt. Våran son, den äldste, har alltid varit så opraktisk. Han har aldrig bytt en punktering, spikat i en spik, lagat någon avancerad mat. Han behöver kanske precis det här. När fotbollen försvann ur hans liv försvann också det som tagit nästan all hans tid. Klart det blir tomt. Klart att inte lyssna på musik och hänga med kompisar kan fylla det utrymmet. Klart att det inte är lätt att vara 17 år. Klart att han tänker mycket på vem han är. 

Låt nu livet bli snällt mot honom. Låt mjuka fina tankar fylla honom. Låt glädjen bubbla i honom. Låt dom som är bra för honom finnas i hans liv. Bara så ville jag skriva nu. Ingen inre kris för mig just nu. Fast värmen, oj vad den tär på mig. Huvudvärk och illamående blev jag, men efter att vi ätit kändes det bättre.