Sommardag

En lite kyligare sådan. Jag har varit trött idag med med huvudvärk och illamående. Jag sover för länge. Det funkar inte. Tydligen har jag blivit så gammal så man måste gå upp senast åtta för att få känna sig pigg. Jag har blivit rynkig också. Men annars så har vi haft det lugnt och bra.

På stugan

I mammas stuga. Vi kom igår, jag och fyra barn. Ett lämnade vi i Luleå hos hennes kompis och hon kommer imorgon istället. Vi har tagit det så lugnt idag, sovit till nästan 10 och badat lite, städat lekstugan, lagat lite mat, lagt pussel, byggt på koja. Men så trött jag varit. Overkligt trött. Herregud hoppas det är övergående.

Nu har vi hittat mitt gamla spel och jag kan inte reglerna. Är det någon som kan hjälpa oss? Det är det enda spelet här på stugan som vi tror att småflickorna också kan spela.

Lugn sommardag

Den här dagen har varit utan ambitioner. Den har varit som jag tycker om att livet är, utan så många överraskningar och vackert på ett stillsamt sätt och vardagligt. Vi, jag och de minsta, körde iväg den äldste till hans ö på morgonen. Ön som han gillar. Han berättade en massa saker första dagen han var hemma. Om att han ramlat med en Coca-Cola i handen med en cykel med tre hjul och såna saker. Han har haft kul. Han skrattar och han har gått upp en morgon och lagat frukost till ett helt läger fast inte ensam så klart. Så klippte jag våran häck åt ena hållet. Vi har tre stycken. En helt omöjlig björkhäck och två andra. Nu har jag klippt en av dom alltså och jag tror iallafall att jag och grannarna tyckte det var bra. Jag fick en blåsa i handen av allt kroppsarbete. Så åkte vi till Kupan med en massa kläder och köpte så fina saker. Ernst en kassettspelare, jag en kjol, kofta, tillbringare, klocka och burk, Ella två tröjor och ett par jeans, Majken ett kortspel, Löjliga familjen och Ester ett gosedjur. Alla blev nöjda. Sen åkte vi till sjön och bara vi var där, nästan. Väldigt stillsamt. Då fiskade Ella och Ersnt upp en cykel. Så vi tog med oss den och åkte till en affär och köpte glass. Och så åkte vi en bit till och satte oss på en äng och åt glass. Ernst tyckte det var så fint där på ängen. 

Arg

Igår var hon arg, rätt ofta är hon det. Så rev hon sönder en tidning och blev glad. Det är jätteroligt att riva sönder tidningar, sa hon. Och här är en till, sa hon och rev sönder den också. Hon är charmig när hon är arg också. Så sa hon till mig igår att jag kommer till helvetet om jag inte borstar tänderna. Som sagt, hon kan vara rätt så rolig. Vad ska det bli av den här krutgumman? Mjuk och gosig är hon också.

Jag har aldrig svart

Så köpte jag en klänning på Indiska som är svart. Så säger min son första gången jag hade den:- Fin klänning. Och jag bara smälte. För sånt säger han inte spontant särskilt ofta. Och jag trivs verkligen i den. Svart kanske är min grej. Men jag lovar, då behöver jag byta ut 99% av garderoben. Sen är jag alldeles för ombytlig som person och gillar mönster, blommor, prickar, ränder. Jag har en finne i mungipan, men faktiskt solbränd för att vara jag.

Sonen

Han är på en ö och jobbar. Han jobbar som hamnassistent. Han har lärt sig göra upp eld, gjort vänskapsband, spelat sällskapsspel, badat badtunna. Han säger att utsikten när dom badade i tunnan var fantastisk. Han säger att han mår bättre än på mycket längre. Det är nolltolerans på ön mot, ni vet vad. Han har skickat en bild när han har kaptensmössan på sig och sitter i en båt. Våran son, den äldste, har alltid varit så opraktisk. Han har aldrig bytt en punktering, spikat i en spik, lagat någon avancerad mat. Han behöver kanske precis det här. När fotbollen försvann ur hans liv försvann också det som tagit nästan all hans tid. Klart det blir tomt. Klart att inte lyssna på musik och hänga med kompisar kan fylla det utrymmet. Klart att det inte är lätt att vara 17 år. Klart att han tänker mycket på vem han är. 

Låt nu livet bli snällt mot honom. Låt mjuka fina tankar fylla honom. Låt glädjen bubbla i honom. Låt dom som är bra för honom finnas i hans liv. Bara så ville jag skriva nu. Ingen inre kris för mig just nu. Fast värmen, oj vad den tär på mig. Huvudvärk och illamående blev jag, men efter att vi ätit kändes det bättre.

Boktips

En gammal favorit som jag precis läst om och en ganska ny ungdomsbok. Älskar båda.

Safys ängel är en gammal favorit, första boken i en serie om en familj. En kaotisk, men underbar familj. Föräldrarna är konstnärer och de fyra barnen är olika personligheter men helt underbara. Första boken handlar om hur Saffy upptäcker att hon är adopterad, åker till Siena och letar den ängel som hennes morfar testamenterat till henne. Samtidigt försöker storasyster ta körkort, lillebror lära sig klättra fast han är livrädd och lillasyster Rose hon målar. Pappan åker bort på veckorna och målar, medan mamman målar i ett sjul på gården och glömmer bort att laga mat. Nu ska jag läsa hela serien.

Den andra är en stark kärleksroman. Starkaste jag läst tror jag. Den handlar också om en väldigt dysfunktionell familj med en styvpappa som styr familjen genom våld och hot. I kontrast till detta finns Parks otroligt kärleksfulla, men ändå inte helt okomplicerade familj. Dom, Park och Eleanor, möts varje morgon på skolbussen. Dom börjar med att läsa serier tillsammans för att efter ett tag inse att dom älskar varandra djupt. Så fin, så hemsk, så bra.

Hemma

Vi är hemma. Badar på dagarna i havet eller i en sjö. Sen middag. Enkla. Fiskpinnar och korv, typ. Inte krav på bättre just nu. Ibland mår man dåligt av sånt, alltså kraven. Och småflickorna äter bättre ju "sämre" vi äter. Jag bakade pizzabullar till lunchen på stranden. Det är lite märkligt när bullar ska vara mat, men barnen älskade så det blir nog repris. 

Sen den sorgliga historien trädgården. Jag klarar det inte. Några få salladsblad, pyttesmå morotsblast. Det som växer bra är lite blommor från en fröpåse med ätbara blommor. Jag får väl kanske nöja mig då. 

Jag är så dramatisk

Himla dramatisk. Nu känns det lite bättre. Jag är så överkänslig inser jag. Eller, som Mia Skäringer har sagt, det kanske är dom andra som är underkänsliga. Jag älskar den här familjen. Som jag längtade efter den när jag växte upp. Gick och fantiserade om familjer när jag gick ute på promenader med min hund. 10 barn skulle det vara och alla tyckte så mycket om varandra och allt var så himla trevligt hela tiden. Så blevdet ju inte riktigt. Inte 10 och inte så trevligt och kärleksfullt hela tiden. Men kärleken finns där även om den ibland irrar och går lite vilse.

Nu har vi badat. Ella stoppade Ernst från att fara för långt på luftmadrassen. Minsta lilla tecken på syskonkärlek helar mig. Mycket mer önskar jag av den varan. 

Så i natt hoppas jag på att jag ska känna hopp och inte förtvivlan. Hopp. Hopp om att mina barn vill sig själv väl. 

Jag har ett enormt kontrollbehov och jag undrar om det kommer sig av en uppväxt med en pappa med alkoholproblem. Jag kollade ju honom på helgerna. Hällde ut öl och vin. Kom på honom drickandes i gargaget. Kollade vilket tillstånd han var i när familjen var bortbjudna. Lyssnade och kollade efter tecken om han var påverkad. Rösten, gången, kroppsspråket. På veckorna funkade det rätt bra. Alltid en öl under matlagningen, kanske två eftersom han drack en till maten också. Köpta i Finland och dom var väl lite starkare än folköl. Sen fredagar då skulle det delas på en flaska vin, men innan hade han redan druckit en öl till matlagningen. Sen gick han ofta till ett par bekanta och där fortsatte det. Så var det. Sen var det bra på lördag på dagen och sen blev det kväll och alkoholen skulle intas. Min älskade pappa. Han kunde inte sluta. Han ville nog, men kunde inte. Och han fixade ju det mesta så det blev ju inte akut. Men för ett barn så blir det akut. Vad jag önskade, så många gånger, att han aldrig skulle dricka mer. Aldrig mer.

Och jag berättade inte för någon förrän jag blev stor. Inget sa jag. Hemligt, hemligt. Det går väl jättebra för ett barn att bära på det. Eller det gick nog inte alls så bra.

Jag saknar min pappa för nu finns han ju inte mer. Men jag saknar ännu mer det som aldrig blev.

Besviken,arg och ledsen

Så himla mycket av det är jag på mitt barn. Jag skakar av ilska. Jag kunde inte somna och vaknade tidigt. Vad är det som händer i vårt liv? Hur kan saker förändras så fort och snabbt? Försöka hålla fokus och vara närvarande ändå. Försöka. Bajs säger jag bara. Himla fula värld. Fast det är sommarens varmaste vecka. Jag tror att jag hatar sommaren, iallafall den här. 

Fin film

Igår såg vi den här filmen för andra gången. Den är bara så fin. En lite kärlekshistoria mellan två ungdomar. Jag gillar den så mycket. En så lagom film att se med sina tolvåringar och jättebra för vuxna också. 

Ett möte

En man vinglade fram på trottoaren och närmade sig oss, jag och småflickorna, som väntade på att bli upplockade av min man. Han stannade vid oss och bara tittade. Så började han prata lite med flickorna. Han tyckte dom var fina. Jag saknar mina barn sa han sen. Ja hur gamla är dom, frågade jag. 20 och 24 år, svarade han. Ta till vara på det här, sa han och gick långsamt vidare. Jag började gråta. Hans öppna sår. Hans barn som han svikit. Jag hatar egentligen alkohol. Den har förstört mycket i mitt liv. Så mycket, fast åren har gått och jag låtsas inte om det på något vis. Men jag undrar hur mycket av det jag bär med mig som har kommit av att leva nära någon med ett missbruk. Sen kände jag jag att ville hjälpa honom. Att inte någon ska behöva ha det så. Jag brukar bli rädd för påverkade människor. Riktigt rädd. En gång när jag var 20 så började en man skrika åt mig i en tunnelbanevagn. Han skrek att jag var knarkarens dotter. Jag var 20 år och från Haparanda. Jag höll på att svimma av skräck. Jag är inte så värst modig alls. Typ rädd för nästan allt. Men mannen igår berörde mig. Hans smärta nådde fram till mig.

En stor dag

Min pojke fyller 17 år idag. Jag är lite gråtmild. Det är lite komplicerat det här. 17 år gammal. För mig fortfarande liten fast stor. Vill skydda, men måste släppa taget. Är stor och kan också säga till när jag gör fel. Det är bra. Men liten ändå i andra lägen. Och mycket jag, jag just nu. Men sen i andra lägen omtänksam. Och jag har varit mamma sen jag var 25 år gammal. Svårt att ens komma ihåg hur det var innan. Jag ser på bilden av mig själv att åren gått. 

Promenaden

Jag har gått en så fin morgonpromenad, en mil lång. Trevligaste promenaden på år och dar. Sällskapet hade förstås stor betydelse, men också promenadvägen runt en sjö. Så fint. Fast jag såg mitt livs första orm och mina livs första hjortron. Ja det är en skam att vara från Haparanda och aldrig sett några. Men nu så. Nu är jag några hjortron rikare här i livet. Nu, om livet tillåter, ska jag göra fler fina sommarpromenader.

Sen hem och ha ett tonårsprat. Det blev lite argt och upprört. Det är en del oro med det här föräldraskapet. Att tro på att det bär känns en bit bort ibland. Imorgon fyller någon år och idag är många på vift. Vi som är hemma ska snart äta och ha lite lördagsmys. Kanske se på film. Värmen är tryckande, men det hanns inte med något bad idag för vi behövde gå en sväng på stan. Den här klänningen hittade jag i vårat gamla släkthuset förra sommaren. Igår invigde jag den och kände mig rätt fin, även om den inte sitter jättebra på mig.

Men å sömnbristen

Jag försöker masa mig till jobbet. Konstigt nog gillar jag mitt jobb riktigt mycket just nu. Jag som haft så mycket tvivel i några år. Är det rätt - inte rätt? Nu har jag inte tänkt det på två veckor. Nu är det bara det lilla problemet att jag inte sovit. Somnat efter två varje natt och så upp sju. Lite orimligt med tanke på mitt sömnbehov. Men nu,efter idag, ledig i fyra veckor. Men jag ser inte direkt framemot det. Det där med semester som ska vara så himla bra. Men strukturerna försvinner. Tider suddas ut. Jag vet inte jag. Kanske passar bättre för andra familjer.

Tonåring

Tonåring gör som tonåring själv vill. Så är det tydligen. Jag gråter inombords av frustration. Älskar lika mycket ändå. Den stora egoisten och ändå lika underbar. Ja så är det.

Så vi forsätter att inte sova förrän klockan blir två eller tre. Väntar till två och är uppjagad av allt väntande till klockan tre. Kanske skulle man bo på landet ändå?! Jag menar,  då vore dom beroende av att man skjutsar och hämtar. Men då skulle dom väl ha en farlig moppe eller nått och så var dagen ändå förstörd.

Två dagar har jag haft mitt argaste barn med på jobbet. Hon trivs faktiskt och har börjat läsa som en galning igen. Vi har plockat bort hennes mobil ett tag så det kan ju bero på det. Men roligt är det att ha ett barn som hänger med en i timmar på jobbet. Vi äter lite, fikar lite och hon hjälper till lite och sen kommer det folk och jag blir som uppslukad, men det gör inget för då läser hon.

Förstod inte

Drogs in i boken för att sedan dras ut ur den och så slutligen känna mig enbart förvirrad. För någon annan är den säkert helt rätt, men inte för mig. Jag förstår inte, när jag läst den, vad som hänt. Kanske går det inte att förstå eller också behövs en noggrannare läsare än jag. Nu läser jag istället första delen i Lilla huset på prärien serien. Det är något helt annat.

Sommarblues

Den där sommarglädjen lyser med sin frånvaro. Men på något vis tog vi oss till en badstrand idag. Till havet. Till Umeås finaste havsbad, tycker vi. Aldrig proppfullt och alltid stillsamt vackert. Också där dök en konflikt upp. Som bara den dyker dom upp just nu. Vi har nu plockat bort mobilen från ett barn. Vi ska se om det blir lite enklare då. Vi har inte mycket att förlora på det. Idag har vi städat lite mer än vanligt, eller min man har det. Och sen lagade han fin och nyttig och färgglad mat. Jag har inte bidragit med så mycket, jo tvättat. Snart tvättat igenom semestrar och annat som gjort att tvätten varit enorm ett tag.

Nu blir det lite bok, lite läggning av barn, lite fotboll och jobb hela dagen imorgon.

Dagar går

Jag vet inte jag tycker om den här sommaren riktigt än. Jag sover så mycket för lite och nu har jag jobbat i en vecka och ska jobba ytterligare en. Men jag läser iallafall. Alltid något.

 Jag har nu läst Jojo Moyes Livet efter dig. Jag läste tills den tog slut och säger ändå nja. Den var inte dålig, men inte heller fantastisk. Men den var kanske bra för läsningen. Den där känslan av att behöva sluka en bok som man kunde ägna sig åt som barn. Linda Skugges bok var det mer wow över. Jag gillade mycket och fick att tänka på. Orkar inte utveckla mer nu, kommer kanske tillbaka tills en en annan dag. Alla barn, förutom ett stort och de två minsta, är spridda runt om i Västerbotten. En sån sommar är det med barn spridda, känslor utan på kroppen, oro i själen. Jag har inte ens kollat rean på Gudrun Sjödén och det är inte likt mig.

 Men precis som alla somrar vill jag ha en sommarstuga, ett mer fungerande boende, bättre mat och mer mys och gemenskap. Men inte som dom andra somrarna är att vi har ett barn som inte mår riktigt bra. Så mycket förändras inom en, även om det kanske inte märks. Men jag märker det lite själv. Särskilt på energin. Den liksom har pyst ut, som en ballong som blir mindre och mindre fast under lång tid. 

Tåget igen

 Väg hem. Känns bra, känns dåligt. För att få vara i ett större sammanhang, med min mans släktingar är lite viktigt för mig som alltid velat ha det där. Men samtidigt att ha en tonåring med som helst är med kompisar gör det ändå inte riktigt vilsamt. Mammaradarn uppfattar så mycket. Kroppsspråk och annat och det blir lite jobbigt också. Men hemma blir det annat som blir jobbigt. Men han lyckades hitta några "kompisar" i Stockholm också när dom var på stan igår och var med dom hela kvällen. Min lugna man säger att han snart är 18, men jag menar att inte inte ens fyllt sjutton, för det har han inte. 

Nu sitter jag bredvid min femtonåring som läser Harry Potter just nu som en galning. Hon är så gullig med sitt läsande. Hon blir helt uppslukad. Jag känner igen mig. Jag minns att när jag läste en spännande bok så kunde jag ibland gå och läsa samtidigt. Alltså när jag var yngre. Nu har jag läst den här. Min arbetskompis rekommenderade den för flera år sedan och jag förstår inte varför det gick så många år innan jag läste. Tack Lenita för boktipset. Den var så bra och sorglig. Och jag lärde mig. 

I Stockholm

Plötsligt är vi i Stockholm. En intensiv semester det här. Bra att pröva sig fram med resandet och se hur vi gör längre fram. Som vår äldsta släpar vi nog inte till Kolmården förrän han kanske har egna barn. Men vi andra vill nog gärna dit igen. Äldsta fick åka och hälsa på en kompis i Linköping som bor i Umeå men hälsade på släktingar där. Sån tur för honom att han "slapp" Astrid Lindgrens värld och sån tur för oss andra att vi inte slapp. Jag hade velat vara där två dagar. Men nästa gång kanske. Det blir ju himlans dyrt för oss den här resan. Det måste man kanske också klura på. Hur reser man billigt med tåg med en stor familj och bor på hotell och sånt? 

Mina barn, eller två av dom, en 12-åring och en 15-åring var så förtjusta i djuren på Kolmården och vill absolut ha en minigris och en get som husdjur. Så gulligt att se hur fascinerade dom var. Vi fick se mycket fantastsikt också. Delfinerna förstås, men också två björnungar som klättrade ner för träd, schimpanserna som man inte får nog av att titta på och att klappa små getter var rätt så himla mysigt. Nu känner jag mig färdig och kan tänka mig att åka hem. Jag ska ju jobba på måndag. Men storbarnen ska gå runt i Stockholm imorgon. Jag tänker hålla mig här hos min mans moster med småungarna. Det blir bäst så.

Resa hit och dit

Tåg, upplevelser, bärande, konkande, teater, mat, djur, irritation, glädje, kaffe, fika, godis, hotellrum, vandrarhem, sammanhållning, ilska, tårar, skratt, pippiperuk. Allt möjligt. Jo en massa regn också, men nu är det sol. Riktigt varm sol. 

På väg

Resa med tåg genom landet. Alla är med utom djuren. Att resa med tåg istället för bil. Äntligen. Alla dessa bilresor vi gjort. Man är så klart friare med bil. För när man kommer fram kan man åka var man vill och på vägen kan man stanna. Men ändå, nu provar vi det här sättet. Kanske är det vår melodi. 

Igår blev jag ledsen, en familj på vårat dagis ska sluta. En flicka dom har är lika gamla som våra två. Nu är M och E dom enda flickorna i sin ålder på dagis och Majken är helst med pojkarna. Signe hade så jobbigt sista år på dagis då det blev en liknande situation. Suck. E har en fin kompis som är kvar på dagis. Jag berättade igår för henne och då sa hon men Molly är ju kvar. Då fick jag berätta att hon ska ju börja skolan. Jag jobbar bara halvtid nästa år också så det blir inte alltför mycket tid på förskolan. 

Majken har på sig till sin Emilkeps som Ernst köpte på Astrid Lindgrens värld när han var 5 år. Nu ska småflickorna få komma till det stället. Vi var väldigt förtjusta när vi var där för 7 år sedan.