Skulle göra så mycket

Hinna mycket. Göra. Jobba. Jobba. Men så känner jag mig bara frusen, extremt frusen. Jag tittar på den där bergvärmegrejen i källaren och två lampor är gröna och en röd. Jag ringer till min man på jobbet och frågar om det kan vara något fel när den där lampan lyser rött. Nä jag vet inte, vi får ta dit någon, säger han. Det där saknar vi i familjen, den där kompetensen. Någon som kan lite grann om hus. Någon som vet om det är helt normalt kallt är hemma eller helt onormalt kallt här hemma.

Dagens andra brödbak

Låter hysteriskt, men det är ett superlätt bröd som alla gillar. Vi åt Broccolisoppa till middag och då gick nästan en hel limpa så det är lika bra att göra en till.

Loppis och kalla fötter

Ullstrumpor, tjocktröja och ändå kallt. Vi har huset som är kallt på vintern och varmt på sommaren. Lite jobbigt just nu och ändå är jag tacksam för att vintern är här, ordningen återställd.

Igår samlade vi ihop lite grejer och stod och hade loppis. Vi sålde två porslinsgrejer så mycket för billigt så jag får lite ångest. Jag försöker att inte tänka på det. Inga kläder kunde vi sälja fast vi hade med så fina tyckte jag. Vi har bokat bord till en annan loppis nu också. Vi fick ändå lite blodad tand. Men sen får det räcka. Jag sparar ju mycket av barnens gamla kläder, men försöker rensa ändå. Inte spara allt. Så till loppisen hade jag samlat lite fina kläder som jag tänkte inte behöver sparas till eventuella barnbarn. Men att skiljas från saker är lite jobbigt. Men bra träning för mig.

Det där skräpet på bilden hade inte behövt komma med. Har inget med texten att göra.

Borde, men

Man borde gå ut. Ta en pulka eller nya skranan och gå ut med småflickorna. Rulla sig i snön. För nu är vintern här. Men flickorna leker och leker utan hejd och dom bråkar inte och jag mår bättre, men är fortfarande trött. Tranbärsjuicen med en Ipren till gjorde susen. Jag ska fortsätta med juicen idag.  Idag ska jag också hämta mina glasögon. Det blir konstigt, men förhoppningsvis kommer jag att märka lite skillnad.

Majkens tights klara

Blev pösiga, mer som vanliga mjukisbyxor. Men hon är nöjd och jag är rörd. Jag får inte glömma bort att jag alltid måste ha något handarbete igång.

Du ska inte tro det blir sommar

Ester sjunger sommarsång och snön faller ner.

Dålig start

Jag skulle på möte med jobbet i en annan stadsdel än där jag jobbar. Skulle cykla dit tänkte jag och sen till vanliga jobbet. Tre cykelnycklar gick inte att finna och tiden började rinna ut. Jag fick paniken. Den som drabbar mig gärna på morgonen när allt håller på att gå åt skogen, eller när det känns så i varje fall. Tillslut fick jag ta min sons cykel och han kom försent till skolan. Men hur dålig får man vara? Och han tyckte att jag kunde sluta gråta också. 

Jag har sovit dåligt i veckan, riktigt dåligt. Det här med att ställa om dygnsrytmen gick urdåligt. Så idag hade det väl gått för långt. Sen på eftermiddagen fick jag urinvägsinfektion. Det bara slog till helt plötsligt. Vädret har slagit om och det har blivit kallt och jag cyklade och glömde mina täckbyxor. Men det hade jag ju aldrig förr i världen. På vintrarna i Haparanda hade jag ju aldrig det och så flyttade jag till Umeå och tyckte att det var rätt konstigt med alla studenter med täckisar. Sen blev jag likadan. Det är jättejobbigt att frysa och så skönt att inte göra det.

Och nu sitter jag här och har druckit flera glas tranbärsdricka. Det ska ju vara bra mot urinvägsinfektion. Sen måste jag sova mer. Jag har sovit i soffan till Bolibompa och efter blev jag pigg och sydde ett par tights till Majken med bilar på. Dom ska fållas imorgon. Jag blir nästan rörd över att det blir något när jag syr.

En sån som går till överdrift

Jag tror jag är en sån. Som med godis, mat och annat som är gott och med böcker, kläder, tyger och annat som jag gillar. Blir för mycket. Lånar för många böcker på biblioteket, köper för många klänningar och så där håller det på. Plockar för mycket godis i påsen, tar för stora portioner av maten. Och nu håller jag helt på att förköpa mig på syböcker och lånar för många på bibblan fast jag inte ens har börjat sy, nästan. Så kollar jag tyg på tradera. Så gör jag saker på konstiga tider för att jag inte planerar. Som att jag gick upp fem i morse för att grädda mitt bröd som jäst i kylen under natten. Låter nästan lite maniskt. Är jag det? Samtidigt är jag rätt så slö och ineffektiv också. Ja så var det ju det där att jag har 6 barn och tre djur också om vi pratar om att gå till överdrift. Fast för mig är inte det en överdrift utan bara en dröm som gått i uppfyllelse. Fast när jag var liten fantasierade jag alltid om olika familjer med 10 barn. Så ett halvt dussin är ju inte alls det minsta överdrivet

En halvbra start

Idag skulle jag börja jobba. Jag kände mig så ledsen över det igår. Det låter inte klokt att jag är så ledsen över att börja jobba. Det är inte jobbet i sig jag är ledsen över utan att bryta den här ledigheten. När jag hunnit sticka, läsa, sy, träffa folk, laga mat, baka bröd, spela sällskapsspel, hänga med barnen massvis, handla, träffa mamma, fira jul, nyår och nyblivna 12-åringar. Allt sånt. Och nu hinner jag jobba och det nödvändigaste. Och så jobbet, den totala förvirringen jag fortfarande känner sen jag slutade på mitt gamla jobb för ganska länge sedan nu. Vem är jag egentligen?

Men så fick vi springmask i natt, eller en av oss och det blev bara en halv arbetsdag för mig och en halv för min man. Väldigt lagom start. Väldigt lagom. Vardagen är här. Jag vill att den ska bli bra.

Igår och idag

Igår var det en alldeles speciell dag. Signes dag och Ernsts dag. 12 år blev dom. Pavlovatårta vill dom ha varje år med smörkräm, grädde och olika frukter på. Hur gör vi nu när vi sover i olika rum undrade Ernst. Men det gick bra, vi sjöng och så fick Ernst gå över till Signes rum. Där blev det presentöppning och tårtätning. Alla var rätt så pigga, fast endel av oss sovit minilite. Sen berättade vi att lunchmiddag skulle ätas på restaurang, eller i vårat nya köpcenter där det finns olika matställen att välja på. Foodcourt tror jag det kallas, kanske finns det också ett himla bra svenskt ord för det som inte jag kan. Alla blev nöjda och det var nästan stillsamt i köpcentrat denna regniga söndag. 

Idag har jag haft någon extra växel. Jag har sytt klart discokjolen. Jag vill ju börja sy, vill, vill, vill och sticka. Alltså jag har ett sånt behov av att skapa, men jag har ingen särskild talang. Men behovet finns där ändå. Och nu blev jag klar med den här kjolen. Jösses vad vissa delar var svåra. Som att rynka den. Trådarna gick av flera gånger. Jag tror att det blev lite tjockt och att det var därför. Det undre tyget var lite för tjockt och discotyget var väldigt svårt att handskas med. Kanske inget nybörjartyg precis. Sen så fastnade jag i beskrivningen hur jag skulle göra linningen. Min man läste, jag läste och så höll det på. Men tillslut lossnade det när jag tänkte efter helt logiskt hur det skulle kunna sitta ihop. Det kanske var en bra metod.

Sen har jag lagat köttgryta, en vinig grönsaksgryta och bakat bröd. Men, ett stort men, jag har inte motionerat eller varit ute på hela dagen. Motionerat har jag förresten inte gjort nästan på hela jullovet, när jag tänker efter. Den rafflande frysrensningen fortsätter. Idag åt vi upp grönkålssoppan. 

Fortfarande ingen vinter

Igår köpte jag en födelsedagspresent som kändes oerhört vintrig. När vi var på badhuset på kvällen så snöade när vi for hem, men nu är allt sammalika som det varit i flera veckor. Grått. Våra psyken påverkas av det här mörkret. Man kan inte bo häruppe om det inte är vinter på vintern. Mörkret tar över helt och hållet.

Men igår så handlade jag frukt, mjölk, kaffe och annat, allt utom frysprodukter eftersom den ska tömmas. Men sen hittade jag kycklingen som jag brukar köpa till ett bra pris så då kunde jag inte låta bli och så två paket fryst lax fick också följa med. Men sen inget mer. Jag handlade också tyg, tråd och tvillingnål på tygaffären så nu ska jag börja sy. Fast därinne på tygaffären känner jag mig falsk, som en som kan sy eftersom jag är där. Fast jag kan ju inte. Hur ska det gå? Jag älskade syslöjd, men det var ju så länge sedan. Och dom sista 25 åren har jag mest sytt gardiner och fållat upp saker. Jag googlade igår på att lära sig sy och hittade något ställe där man kunde betala per månad för att få tillgång till deras kurser. Kanske det skulle vara något för mig. Men sy ska jag. 

Sen blev det medhavd middag på badhuset. Fredagkväll i vårat 70-talsbadhus gillar vi. Vilket mys, kallt mys. Det var jag, min man och tre barn. Ett barn var på fotbollsträning, ett barn är sjuk och ett tredje barn har haft kompisar hemma i natt och spelat dator. Dom var tre killar här och vi hade sagt att dom fick hålla på till halv tre på natten. Dom hade sett så mycket framemot det här. Laddat i två dagar. Han la sig riktigt tidigt dagen innan också för att orka. 

Nu har vi verkligen vänt på dygnet

Vi sover till halv tio, dom minsta också. Idag tänkte vi gå till badhuset för ute regnar det bara eller det ser ut som regnväder fast det kanske bara är grått. Det har verkligen varit ett lov vi varit mest inomhus. Igår i lekparken hade Majken tagit på sig några dåliga vantar så hon blev blöt och kall direkt. Då gick vi in och gjorde varm choklad med vispgrädde i. Sånt som är gott att dricka på vintern. Fast det var ju det då att vi inte har någon vinter. Skranan vi gav barnen som gemensam julklapp står helt orörd. Signe har sagt här i höstas att hon ska åka så mycket längdskidor i spåret i vinter, här bakom huset, och jag sa optimistiskt att då ska jag hänga med. Än har vi inte börjat. 

Jag inser att det inte är så många dagar kvar på det här lovet. Snabbt gick det igen. Fast jag har nog verkligen varit ledig för jag har sällan haft någon aning om vilken dag det har varit. Det har inte spelat någon roll. Och det känns som jag levt så billigt det här lovet, fast det är nog inte så utan bara känns så för att det är min man som handlat den mesta maten. Sen gjorde vi ju ett riktigt dyrt besök på Leos lekland. 390 kronor kostade bara inträdet för mig och tre barn. Sen åt vi där också. Dyrt, dyrt. Vi ska försöka handla mindre det här året. Vi vill gärna ha en slant kvar till upplevelser istället. Och min man ska vara ledig varannan fredag så det blir mindre lön också. Vi får se hur det går. Han har haft så stressigt länge så därför provar hand en här modellen. 

Jag får inget pris för mina foton

Men vår frysrensning fortsätter och jag har fotat fast bilderna kanske inte gör någon hungrig precis! Det är riktigt spännande att gräva sig ner i frysen. Idag blev det soppa med torsk, grädde, grönsaksbuljong, dill, potatis och bladspenat. Bladspenaten, torsken (sån där godkänd som man får äta) och dillen hittade jag i vår helt och hållet kaotiska frys. Sen blev det skagenröra med rödlök, majonnäs, créme fraiche, dill och räkor på rostade mackor till. Räkorna och dillen var från frysen. Fortsättning följer på det här frysäventyret. Min man tror att vi kan klara oss på det vi har i frysen hela januari. Men riktigt så optimistisk är inte jag. Endel av grejerna där är nog för gamla. En köttbit vet jag är för gammal. Dåligt, dåligt för man ska inte överkonsumera. 

Jag hittade också ett glasspaket, en hel påse med räkor jag inte trodde vi hade, en påse hallon, lite bacon, en bytta med köttfärssås. Och det är bara några av dagens fynd.

Jag har varit så trött idag fast jag sov okej i natt. Jag har segat på och läst en kapitelbok för barn och så har jag kommit en bra bit i en till. Jag skriver om dom sedan så ni får se vilka det var. Den jag läser nu tycker jag riktigt mycket om och den innan var nog bara lite okej. Sen gick vi till lekparken en sväng i regn. Det regnar i Västerbotten i januari. Det är så himla deppigt. Och Signe önskar sig ny längdskidutrustning när hon fyller år. Men det kanske blir en vinter utan snö. 

Nu så

Sovit bättre än förra natten. Pratat med sonen för han sökte upp mig och undrade varför jag verkade sur på honom. Jo men så att nu vet jag lite mer om nyårsaftonen. Men jag är inte så naiv så jag tror på alla ord ändå, men även om sanningen är jobbig ibland så är det ju ändå mitt ansvar som förälder att orka ta emot den.

Råkade hitta någon blogg av någon gammal klasskompis till sonen och där fanns en bild när dom satt vi ett bord och på bordet stod några flaskor. Och jag tänkte att jag varit rätt naiv. Inte för att han varit med dom på fritiden. Men naiv på det viset att jag trodde att det förekom mindre festande än vad det nog gör. Jag har iallafall väckts ur min törnrosasömn.

Om några dagar firar vi två 12-åringar i huset. Åren går, åren går. Jag kan i vissa stunder nästan tycka att det är olidligt att tänka på hur fort det går och att allt är till låns. Tur att dom där tankarna inte ständigt är hos en. 

Fint nyår på det stora hela

Men sova kunde jag inte. Men jag fixar sånt lite bättre nu som medelålders. När jag var yngre var det så mycket värre med för lite sömn, värst mellan 25-35 ungefär. Vi hade besök av en annan familj och åt gott, spelade spel och alla fixade tolvslaget utom lilla Ester som inte är ledsen för det idag. Ja det var en fin kväll. Och en raket är sparad till Ester som hon ska få se ikväll.

Sonen däremot på vift och jag undrar över alkoholintaget. Det tänker jag prata om idag. Han kom upp och sa godnatt, men jag tyckte att han koncentrerade sig lite extra. Sen låg jag vaken och funderade över detta, ville inte säga något då. Ibland kan tid behövas innan saker sägs. Eller också stoppade jag huvudet i sanden. Jag vet inte vilket. I somras hände det lite grejer och då pratade vi massvis. Nu känns det som det har varit lugnt länge. Mer filmkvällar och spelkvällar och besök flera helgkväll av en tjej i hans klass. Men jag förstod att det var något på gång på nyårsafton. Dom skulle göra middag tillsammans några killar och sen fara till en tjej. Där skulle dom sedan vara 17 personer. Hennes föräldrar skulle vara några hus bort. Dom kom hem vid tre igår. Vi hade inte ens bestämt vilken tid dom skulle vara hemma. Det är ju nyår tyckte sonen, det går inte att bestämma. Dom var tre som skulle sova här. Nu verkar en lite mosig och sonen kanske anstränger sig för att se ut som vanligt. 

Jag minns min ungdom. Inget jag vill att mina barn ska upprepa. Jag försöker tänka att det inte verkar vara så än iallafall. Och jag tänker att det måste vara bra att vi har pratat endel. Men vi har dåliga alkoholgener i våra respektive familjer så för mig är det blodigt allvar det här med alkohol. Inget som jag bara kan se mellan fingarna eller blunda inför. Sen finns det ju så mycket andra saker att vara livrädd för också. Hemska tid.