Vår i mammas gamla jacka

Jag har gått runt i min mammas gamla skidanorak hela dagen idag och inte frusit det minsta. Då är det vår. Knopparna sticker upp i trädgården, sandlådan har tinat fram. Då är det vår. Jag har promenerat och cyklat massvis. Då är det vår.

Jag har varit på konfirmationsträff , för om några veckor ska min stora son på konfirmationsläger, jag har storhandlat med cykelkärran ensam. Våra bäbisar, eller bäbisar och bäbisar, har varit med sin pappa på fotbollsmatch.
På storhandlingen slank en Bamsefilm ner i vagnen och den ser flickorna på nu. Läskig drake tycker Majken. Så blir jag lite irriterad på att en del inte handlar något ekologiskt, inte ens bananer, fast jag på något vis vet att dom har en ganska okej ekonomi, som idag en familj som har hus, sommarhus och bil.

Om man vill och har råd och kan tänka sig att handla ekologiskt åtminstone lite grann, så har jag läst hos Naturskyddsföreningen att man ska satsa på:

Bananer och druvor
Mejeriprodukter
Kaffe
Kött
Potatis

Litet mirakel

Som ett litet mirakel var det när jag hittade alla tre delarna i Gunnel Lindes serie När jag var mamma, När mamma var mamma, När mormor var mamma. Helt olästa, fortfarande inplastade stod dom där på loppisen liksom inklämda i en hylla. Jag har läst en av dom förut och älskat den. Så mycket mammainspiration. Borde läsa den minst en gång per för att inte glömma det viktiga. Det viktiga är lekfullheten, glädjen, lyssnandet, närheten. Ja och mer fast jag måste läsa den igen för att kunna återge mer av det viktiga. Mitt i detta fick jag boken som jag stått i kö på, ni vet den som är skriven av dottern till hon som skrivit böcker om barnuppfostran. Det var sorglig och fruktansvärd läsning om det där barnet som aldrig fick veta att hennes upplevelser var sanna eller riktiga. Vilka kontraster. Jag fortsätter nu med alla delarna i Gunnel Lindes serie och bygger upp mig själv hoppas jag.

Sovit bra

Jag vågar nästan inte säga något för då kanske det inte fortsätter, men jag säger det ändå. Den här veckan har jag sovit nästan som förut. Jag har genast mått bättre. Varför jag sovit bättre vet jag inte. En sak kan vara att jag inte jobbade kväll i måndags. Fast konstigt nog var jag ändå så sorgsen igår. Det trillade någon tår bland hyllorna på jobbet. Jag vet inte varför egentligen.

Idag är vi lediga, jag och flickorna. Dom är fina, dom är underbara och när jag tycker att dom är jobbiga då är det ju bara mig det är fel på. Jag som inte orkar med. Jag önskar ofta jag var starkare och orkade med mer. Alldeles för mycket tid ägnar jag åt att fundera på sånt som inte fungerar.

Hårklippning

Vi har klippt hår här igår och dagen innan det. Nu är Signes hår så där pagekort och Ernst hår är också ungefär i den längden. Vi behövde luskamma och för att kunna det var vi tvungna att reda ut hans tovor. Det tog tid. Och när vi ändå var klara kunde vi ju klippa eftersom det var så länge sedan. Det blir ju extremt tovigt om man aldrig klipper. Visst är det så? För mig är det så i alla fall. Min man klippte honom och jag gick upp med Signe och låg bredvid henne en stund innan hon skulle somna. Då hör jag Ernst gå upp för trappan och sucka, en suck som kom från tårna och gick igenom hela kroppen, så tung var den.

Sen förstår jag hur han står framför spegeln och så säger han: Men det här är ju fullständigt bedrövligt. Jag och Signe kunde inte hålla oss för skratt. Vi förstod att det var frisyren han var missnöjd med. Han reagerar alltid så här samma dag vi klippt honom och sen går det över. Idag är allt bra igen och inte fullständigt bedrövligt. Jag frågade honom igår om vi skulle gå till frisören. Men nej det vill han inte för då blir det ännu värre.

Världsbokdag

Jag och Susanne, eller Mamma Mu och Kråkan på biblioteket. Ballongkalsong, taretta, tutti tu, jag får vingslag, malamalamala och annat som förskoleklasserna tyckte var kul. Kråkan, som inte jag spelade, var fantastisk att både se och höra. Efter våra två föreställningar var jag helt slut fast vi hade så kul.

Fira den här dagen med att läsa tycker jag.

Morgonpromenad

Nu har jag provat med en ny modell, morgonpromenad. Inga mer kvällspromenader förrän jag får sommarlov för jag sover alldeles för dåligt. Men nu har jag gått över en timme med min promendkompis. Vi har pratat om sånt vi tycker är intressant. Nu känns den som den här dagen är helt oskriven. Jag ska i och för sig lära mig en mamma mu-roll till imorgon, men annars så vet jag inget. Då tänker jag, när såna här dagar, alltså oskrivna, dyker upp, att jag vill grilla korv i skogen. Men sällan blir det ju så. Så vi får se.

Kanske blir det istället att vi måste köpa ett golv till rummet i källaren och att vi då hamnar på något byggvaruhus och så har den här dagen gått. Vi har en snickare här som gör i ordning ett rum i källaren. Det rummet ska vår son bo i sen. Han vill det själv, fast jag tycker att det känns konstigt att ha barn i källaren. Fördelen med den här källaren är att den inte är så stor så rummet han ska ha är precis när man kommer ner från trappen. Men Majken hon vill inte att han ska sova i källaren. Hon är som jag, vill ha alla samlade.

Storstädning

Vi har haft storstädning på dagis idag. Över 5 timmar tog det. Jag är rätt trött nu. Ute är det snöblandat regn och helt enkelt supertrist. Men nu måste den här människan ut på promenad. Jag har varit förkyld i veckan och inte kunnat springa, men gå kan jag ju. Men gå utan mål eller mening är svårt och tar lång tid.

Olika åldrar

stor

liten

Tredje kvällen min man är borta. Kör, fotbollsföräldramöte och nu fest med jobbet och det är liksom inga problem. Förut gillade jag inte alls när han var borta mycket, men nu är jag som van. Och jag har ju så många stora barn nu. Såna där stora som cyklar dit och hit själv, som fixar fikat själv, som lägger sig själv, som gör allt möjligt själv.

Men tack och lov har vi Majken och Ester som kastar maten på golvet, skriker högt när man tar fram fel klänning, morrar om man visar hårborsten, säger nej tatt (nej tack) så hjärtat ler, säger att dom älskar en, lägger handen på kinden så hela jag blir alldeles varm, säger efter vartenda ord i godnattsagorna, säger randräm (tandkräm), lädig (ledig) och andra ord man bara inte kan få nog av. Men samtidigt så kul med tonåringar som tänker så mycket själv, som säger när vi ser (eller ser och ser, jag gjorde säkert något annat samtidigt, läste en kokbok eller så) en dokumentär om Frankrikes president: Ska dom prata i tre timmar om hur dålig han är. Liksom "mitt i prick- analys". Och man tycker att så fantastiskt men en sån där tänkande människa i mitt hus. Sen så tycker han ju inte att jag är så värst smart precis. Kan alldeles för lite, för dåligt allmänbildad. Men jag tänker att det är ju inte allt precis.

När det vänder

Till slut vände det, ganska sent, efter muffinsbak och när äntligen alla kläder ytterkläder kom på och vi gick ut i solen och fikade. Ja då vände det. Sen fick Majken och Ester bjuda alla syskonen på Blåbärsmuffins när dom droppade in.

Nu går vi snart och lägger oss. Åtminstone några av oss.

En omöjlig ekvation

Nu vill Ester ha trosor, inte blöjor och inte gå på toan eller pottan. Kisset på golvet och det gör ju ingenting om tanken är att man tänker gå på pottan när man kommer ihåg och hinner. Men just nu varken tänker hon göra det eller vill eller kan. Den här morgonen blev konfliktfylld. Nu sitter vi här och kommer ingenstans. Ingen blöja, inga trosor, ingenting. Men Majken hon är pigg och vill ut och jag är förkyld och allergisk mot påskriset.

Imorgon ska jag orka

Jag har som läxa att skriva upp bra saker varje dag. Idag blir det svårt tycker jag. Nu är jag både trött och förkyld. Men i morgon ledig. Jag har inte ens orkat hänga tvätten som legat klar i maskinen sen i morse. Det tog över en timme att lägga flickorna i kväll. Som om dom kände hur trött jag var, att jag inte riktigt var där med dom.

Idag har jag jobbat, åkt med Ernst och Signe till tandläkaren, hämtat flickorna, åkt hem, lagat mat (fast min man hade gjort klart laxbiffar igår så jag behövde bara ordna det som skulle vara till), plockat i köket, bytt bajsiga trosor på Ester ungefär fyra gånger, ätit en glass, börjat läsa en bok av Tove Jansson, somnat på soffan och sen lagt flickorna, gått upp, diskat, tjatat 10-åringar i säng, ätit en skorpa och satt mig ner en stund. Temat idag tycks vara att jag har varit hungrig hela dagen.

Inatt ska jag sova och imorgon ska jag orka.

Sömnen igen

Inte sovit bra i natt heller. Hjälp. Allt blir jobbigt och rätt sorgligt. Så nu är det bara en arbetsdag kvar till min lediga torsdag. Jag längtar till kvällens Född 2010. Sista avsnittet, tror jag, för den här gången. Och så snöar det också. Snöar.

Vanlig vardag

Jag har haft en helt vanlig måndag. Skola, fiol, jobb. Som det brukar vara. Ja förutom att Ester inte ville åka hem från musikskolan. Ville inte kliva ner i kärran alls, inte heller Majken först, men henne lyckades jag övertala, men inte Ester. Herre gud, svetten rann. Klockan gick och fyra skulle jag vara på jobbet två mil bort, bara cykla hem tar 20 minuter, spelningen tar slut tio över tre. Jag har inte mycket tid att trolla med och så Ester som inte går att övertala om hon inte vill.

Vi hade fikat lite farmorbulle som vi hade med oss, så med hjälp av sista biten fick jag dom att sitta i kärran. Men då åt Majken sin fortare än Ester och då tjuvade hon syrrans bit. Det var gråt, skrik och jag försökte cykla samtidigt som jag fick säga åt dom på skarpen. Jag sa aldrig mer musikskolan och så stressa till jobbet efteråt, när jag kom hem. Hur nu det går att lösa?

Sen kom jag fram till jobbet, bara lite sen och där var det lugnt. Så glömmer jag och gör säkert om allt nästa måndag igen. Annars har Ester börjat sluta med blöjor.

Tack

Jag har sovit bra i natt. Tack för sömnen. Känner mig så mycket helare och stadigare när jag får sova. Men jag har blivit en morgonmänniska, min pappas gener har visat sig i mig. Jag vaknar före min man nästan jämt nu för tiden, förutom på vardagar när det är hans uppgift att gå upp och göra frukost.

Jag läser den här boken här ovanför nu. Och jag gillar den med, hittils. Där står bland annat: "Hur många barn vi väljer att ha är något som kan engagera omgivningen. Kommentarer, ja riktiga påhopp, är inte så ovanliga. Men ingen annan kan eller bör ha synpunkter på detta". Dom här orden var viktiga för mig att läsa. Jag har råkat ut för detta och farit lite illa av det. Det här läser jag också och tar till mig: "Vi vet ju att oreda föder oreda och att det snabbt kan urarta. Men det är inte lätt för de flesta av oss att leva så disciplinerat när vi har småbarn. Och många av oss vill inte heller leva så". Nu ska jag forsätta läsa, först bara göra utflykt med barnen. Jag läser förresten i den också om ett par där båda jobbar 75% och den modellen tror jag på. Önskar nog att vi gjorde så här, men ekonomin tillåter inte riktigt det.

Är jag för okritisk som människa? Kanske när det gäller böcker i allafall. Jag kan nästan alltid hitta något i böcker att ta till mig. Fast det är klart Vattenmelonen av Marian Keyes var bara så dålig minns jag att jag tyckte. Jag läste inget mer av henne sen. En del barnböcker är jag inte heller så förtjust i, till exempel böckerna om Ingrid har jag svårt för och klassikerna om Ludde. Fast sen finns det ju så många barnböcker jag fullständigt älskar. Igår läste jag Vår i Bullerbyn för Majken och Ester. Mycket text, men handlingen var så enkel så dom lyssnade hela tiden. Och boken jag läste igår var bra nu när jag läst hela, men första halvan bättre än den andra. Om ni av någon anledningen bara har tid att läsa en del av den.

Trevlig, mysig söndag.

Bland trolldeg och spring.

Vissa dagar är rika fast dom nästan inte innehåller något,eller inte något särskilt. Idag har jag gjort trolldeg till treåringarna, köpt lördagsgodis med dom, ätit resterna av goda pajen, tvättat någon maskin och hängt och ser att tvättstugan är under någon slags tillfällig kontroll, läst den där boken som är bra, pratat hund med döttrarna och nu har jag gjort det kanske mest nödvändiga, men ack så jobbiga innan man kommit iväg, alltså sprungit.