Olika åldrar

stor

liten

Tredje kvällen min man är borta. Kör, fotbollsföräldramöte och nu fest med jobbet och det är liksom inga problem. Förut gillade jag inte alls när han var borta mycket, men nu är jag som van. Och jag har ju så många stora barn nu. Såna där stora som cyklar dit och hit själv, som fixar fikat själv, som lägger sig själv, som gör allt möjligt själv.

Men tack och lov har vi Majken och Ester som kastar maten på golvet, skriker högt när man tar fram fel klänning, morrar om man visar hårborsten, säger nej tatt (nej tack) så hjärtat ler, säger att dom älskar en, lägger handen på kinden så hela jag blir alldeles varm, säger efter vartenda ord i godnattsagorna, säger randräm (tandkräm), lädig (ledig) och andra ord man bara inte kan få nog av. Men samtidigt så kul med tonåringar som tänker så mycket själv, som säger när vi ser (eller ser och ser, jag gjorde säkert något annat samtidigt, läste en kokbok eller så) en dokumentär om Frankrikes president: Ska dom prata i tre timmar om hur dålig han är. Liksom "mitt i prick- analys". Och man tycker att så fantastiskt men en sån där tänkande människa i mitt hus. Sen så tycker han ju inte att jag är så värst smart precis. Kan alldeles för lite, för dåligt allmänbildad. Men jag tänker att det är ju inte allt precis.