torsdag 26 april 2012

Sovit bra

Jag vågar nästan inte säga något för då kanske det inte fortsätter, men jag säger det ändå. Den här veckan har jag sovit nästan som förut. Jag har genast mått bättre. Varför jag sovit bättre vet jag inte. En sak kan vara att jag inte jobbade kväll i måndags. Fast konstigt nog var jag ändå så sorgsen igår. Det trillade någon tår bland hyllorna på jobbet. Jag vet inte varför egentligen.

Idag är vi lediga, jag och flickorna. Dom är fina, dom är underbara och när jag tycker att dom är jobbiga då är det ju bara mig det är fel på. Jag som inte orkar med. Jag önskar ofta jag var starkare och orkade med mer. Alldeles för mycket tid ägnar jag åt att fundera på sånt som inte fungerar.

2 kommentarer:

Solveig sa...

Åh, vad jag känner igen mig fårn tiden när mina barn var små. Livet var så slitigt med många barn och därför var jag inte alltid glad på jobbet. Det var egentligen för tufft för mig att både jobba och ta hand om familj med fem barn. Sen la jag så mcyket skuld på mig själv för att jag inte alltid orkade med min familj. Idag kan jag ha en stor sorg över det, varför jag var så hård mot mig själv. Jag gjorde ju mitt allra bästa och barnen var mitt allra bästa, ändå så skällde jag på mig. Idag ångrar jag att jag var så hård mot mig när jag egentligen skulle ha stöttat mig själv ännu mer. Jag skulle ha krävt mer egentid, korta stunder där jag fick vara helt själv så att jag kunde orka mer när jag väl var med familjen. Då gick jag ständigt på reserven. Det är bättre nu när mina barn är stora ochjag har också blivit mormor. Jag är väldigt noga med att ge min dotter det stöd hon behöver så att hon inte ska behöva känna samma förtvivlan över att inte orka som jag gjorde som inte hade så mycket hjälp. Jag ösnkar det ett gott och lugnt liv och du är en bra mamma. Tvivla inte./Soli

Maria sa...

Hej
Den här kommentaren värmde så mycket. Någon, som det känns, har upplevt precis det som jag upplever. Ibland betyder det där igenkännandet och bekräftandet så mycket. Det där med jobb och familj, det omöjliga på något vis när man är många. Hela tiden tvivlet och funderingarna på hur man ska göra för att det ska bli bra. Tack.