Den ena oron efter den andra

Jag oroade mig så för den där mammografin och när jag tillslut kunde andas ut så hittade jag en knöl i helgen på ett helt annat ställe. Varför, jag orkar inte, kände jag. Jag tog tjuren vid hornen och ringde direkt och fick komma till vårdcentralen samma dag, idag alltså. Det var ofarligt den här gången också. Det är lite vargen kommer över det här. När det verkligen är livshotande så kanske jag inte märker någonting. Nu måste jag tänka andra tankar annars blir min familj lidande och jag.

Jag skulle fasta idag, men så när jag kom hem från vårdcentralen hade Ella bakat en kladdkaka med småsyrrrorna. Hon inte bara städar, hon bakar också. Ella är en sån som inte så gärna städar, men hon kan, det vet jag nu. Hon är så gullig just nu så det är inte klokt. Hon klippte ju av sig håret för ett tag sedan och nu har hon köpt sig ett par snickarbyxor ( tighta, men ändå..) och så den där dyrjackan, Fjällräven som är så fin och Dr Martins som hon fick förra året. Allt sånt som jag tyckte om när jag var yngre. Men det var en som kommenterade här och sa att det är dyrt med äldre barn. Och jag håller med, vissa saker, som dom där skorna och jackan var riktigt dyra, fast samtidigt kan dom nog ha dom flera år. Och vår äldsta har börjat handla lite på secondhand och det är ju bra när det går åt det hållet. 

Hjälp jag är helt slut av all oro. Mamma ringde idag och jag hade så svårt att prata för jag oroade mig så för den där knölen. Så blir det att min oro tar över. Det är det jag måste jobba med. Jag tror min pappa var lite lik i detta. Han trodde flera gånger att han skulle dö, men sa det inte, utan led i det tysta. Så tänker jag på vårat sista samtal när han verkligen skulle dö. Sista kvällen han levde. Han sa då att han fått leva ett långt liv och sen tröstade han mig som grät. Att behöva trösta någon annan när man själv är döende det kan inte alls vara lätt men plötsligt så blev han så stark, fast det var jag som borde ha tröstat.

Höstlov

Jag har lite ont i magen och är så där allmänt nervös. Jag ska försöka varva ner och inse att vi är lediga den här veckan. Jag somnade på soffan så tidigt igår kväll, flera omgångar somnade jag och sen var det omöjligt att somna om i sängen. Så hörde jag dottern därnere som dammsög och städade sitt rum, kom upp och tände i vårat sovrum och hämtade rena lakan, gick ner igen, kom upp och tände i småflickornas rum. Så där höll det på. Bra att hon städar, men tidpunkten kanske skulle kunna ha varit en annan. Typ. Så är det tänkt att jag ska fasta idag. Jobbigt och lite konstigt när alla barnen är lediga. Jag ska försöka göra det ändå, lite diskret så där. Det är regnigt och alldeles grått ute. En sån där innesittardag, fast kanske skulle man trotsa vädret och tänka att vi är ute ett tag på dan. Jag blev lite smådeppig igår när jag slutade jobba klockan fyra och det var helt svart ute, helt svart. Är det verkligen bra det här med att ställa om klockan?

Byrån från Kangos

Nu har vi burit upp den från garaget. Den skulle ju målas, en fin färg, kanske turkos eller gul, men nu har den inte blivit det. Och vem vet när (om) det kommer att ske. Kobratelefonen kommer också från Kangos och den har snurrsiffror. Det funkar ju inte nuförtiden, men fin är den. Sen har Ester målat rosor .

Sagostund

På bibblan idag skulle jag ha sagostund, men det var så lugnt så jag trodde inte någon skulle komma. Men plötsligt var tre små barn där och ville vara med tillsammans med sina föräldrar. Det blev fint. Jag hade med en gammal koffert från min pappas farbror Viktor. I den hade jag en tavla med höstlöv som jag hängde upp och så läste jag Bu och Bä får besök, en fin bok om Bu och Bä som krattar löv och hittar en katt i ett träd. Sen berättade jag Sagan om den lilla, lilla gumman. Jag hade hittat lite saker hemma som passade till sagan och efter den passade det att sjunga Här ligger vår lilla fru katt. I kofferten hittade jag sen en pekbok där man får gissa vilket djur som gömt sig och sist av allt läste jag en ABC-bok av Stina och Carin Wirsén. Av allt i mitt jobb är det det här som ger mig mest. Jag känner mig levande även om det känns lite pirrigt varje gång.

Innan jobbet for jag och storhandlade. Jag hade en timme på mig, det blev stressigt, men det gick. Så nu när jag kom hem efter jobbet gjorde jag en så god kycklingrätt. Lånade en Allt om mat på jobbet och där fanns den. 

Gratinerad parmesankyckling

För 4 pers

(Jag gjorde ungefär en dubbelsats och en form med quornfiléer för ett av barnen är vegetarian)

800 g kycklingfiléer

Salt

Peppar

Fryst Bladspenat 450 gram

2.5 dl mellangrädde ( jag tog vanlig)

0.5 msk dijonsenap

0.5 msk vitvinsvinäger

1 vitlöksklyfta pressad

1 hönsbuljong ( jag tog en grönsaksbuljong)

1 kryddmått peppar

0.5 tsk salt

2 dl parmesanost

Basmatiris

Jag stekte kycklingen så den fick färg och saltade och pepprade. Jag tinade spenaten och pressade ur vätskan. Sen kokar man snabbt ihop såsen som består av grädde, dijonsenap, vitvinsvinäger, hönsbuljong, peppar och salt. Längst ner i formen lägger man spenaten och ovanpå placeras kycklingen. Sen häller man på såsen och sist strör man på parmesanost. Så ska den gräddas på 225 grader i ca. 25 minuter. Sist kokar man riset och jag gjorde en liten sallad också även om det fanns gott om spenat. Enkelt och väldigt mumsigt. 

I morse gick jag på promenad med min promenadkompis och hon hade glömt att ställa tillbaka klockan så vid åtta idag hade jag redan hunnit med en timmes promenad så dagen blev lång. Och det var skönt med en riktigt lång dag.

Tack för en extra timme

Jag sov så dåligt natten mot lördag. Jag var på restaurang och drack rött vin till maten. Jag tror att jag inte kan sova om jag dricker rött vin. Jag gör det så sällan, men när jag gör det lite sent på kvällen brukar det resultera i sömnlöshet. Så glad jag blev då när min man igårkväll sa att klockan skulle vridas tillbaka. En lättnad eftersom jag ska jobba idag också. Vi har absolut inte hunnit nått i helgen i städväg, matlagningsväg, hemmafixarväg. Ingenting, men det gick väl också. Man kan ju alltid göra högar så man får plats vid matbordet. I fredags kom min kompis från Uppsala hit och vi pratade i många timmar. Det var mysigt. Men efter jag umgåtts länge så måste jag bearbeta. Jag har gjort såna där tester för att se om man är extra känslig person och då blir jag det enligt testerna. Och en del av frågorna handlar om hur man reagerar när man umgåtts. Om man blir helt slut ungefär. Och det blir jag fast jag verkligen ändå mår bra av det. Komplicerat.

Överraskning

Vi har haft det lite jobbigt några dagar här hemma. Vi trevar oss fram som föräldrar och ibland blir det inte som man vill. Att man inte når fram. Barnet sluter sig ju mer man vill prata. Idag kände jag mig helt slut på väg till jobbet med gråten i halsen. Bara för att jag inte riktigt vet hur man gör och inte heller riktigt vet hur mitt barn mår och för att jag har svårt att leva med den osäkerheten. Ja så är det just nu. Innan det här var det den där jobbiga mammografin och sommaren var lite si och så. Sen har jag bytt jobb för andra gången på mycket kort tid. Och så dog min pappa. Sen blev jag jag riktigt förkyld. Högt och lågt, litet och stort, men kanske inte så konstigt att inte allt känns toppen. Ändå har jag det bra på så många sätt. 

Så idag, när jag och flickorna kommer hem så sent för att vi går på dans så har min dotter städat köket och bakat jättegoda kladdkakemuffins med gojs på. Hon hade tillochmed fyllt och startat diskmaskinen. Helt ofattbart. Så himla stort kändes det som. 

Jag och min man enligt Ester

Jag är kär i dig sa hon idag. Och jag är kär i dig Ester. Bara det där att du har velat höra Molly och Sus tre kvällar i sträck och den där läskiga monsterboken. Molly och Sus är tvillingar och sitter fast i håret med varandra. Hög igenkänning skulle jag tro. 

Kvällens middag blev så god. Vi har matkasse den här veckan och det är lite si och så ibland med den, men idag blev jag helt supernöjd, kanske för att jag verkligen gillar lax i alla former. Finns inget jag så ofta blir sugen på som lax, ja det skulle vara godis då. Kokt potatis, rimmad lax och äppelsalsa. Laxen (750 gram) skulle skäras i en cm tjocka skivor och sedan vändas i salt - och sockeblandning  ( 3 matskedar salt + 1.5 matsked socker) och stå i rumsvarmt i 20 min, sen skulle den sköljas av och torkas i lite hushållspapper och stekas i varm stekpanna/grillpanna snabbt, typ 30 sek på varje sida. Men jag stekte längre för jag ville inte chansa på att servera halvrå lax och sen skulle kanske inte barnen vilja äta. I äppelsalsan hade jag tre finhackade äpplen, tre matskedar pepparrot, 1 knapp matsked fransk senap, salt, peppar och 2 dl créme fraiche.

Maten räckte precis till oss åtta, kanske kunde vi ha ätit lite mera lax om det funnits. 

En annan sak, en helt annan sak, är att ibland känner jag att jag skulle vilja komma på hur man förändrar saker. Fy vad frustrerande när man står och stampar och hamnar i den där himla vinkelvolten.

Inspiration

Idag hälsade vi på hos en flicka som spelade piano. Majken blev så inspirerad och har spelat piano och sjungit sen vi kom därifrån. Så har hon smittat Ester med inspiration så nu sjunger hon också.

Jag brukar läsa

en blogg som man inte kan kommentera. Jag vill bara säga grattis till nya bäbisen om du läser här. Jag blev så rörd idag över det du skriver om barnlängtan. Känner igen mig fast det inte varit så för oss. Men jag känner igen den där längtan som inte försvinner. http://familjenzachrisson.blogspot.se

Det går upp och ner

Jag skulle vilja säga att helgen varit helt okej. Och ur motionssynpunkt har den varit bättre än på mycket länge. Jag har sprungit och gått en långpromenad. Heja mig det var länge sedan! Jag har jobbat söndag och förra lördagen och så ska jag jobba nästa söndag. Lite för många helger, men det har olika bra förklaringar och det är bara just dom här helgerna. Sen blir det var fjärde söndag ungefär och då blir jag ledig halva kommande fredag och det är ju super. 

Sen pendlar det upp och ner. Vår äldsta vill byta gymnasieprogram och det är fullt så det går inte. Det blir lite tungt. Han kan vara så glad, men ibland så tyst och lite dyster. Och jag oroar mig, vem trodde något annat. Och han blir arg på mig. Igår kom han till bibblan och var barnvakt och det gick jättebra, men så kom vi hem och jag blev sen med middagen och hans humör förändrades. Sen var han med oss lite senare på kvällen och tittade på partaj. Vi blir glada när han vill vara med oss. 

Mina småflickor var med på sagostunden jag och en kollega hade igår. Jag har haft med dom förut, men det gick så himla bra. Dom var så med!

Återupptagit söndagstraditionen

Råkade träffa min gåkompis igår på stan när jag och Ester var på väg till fiolen. Raskt bestämde vi oss för att börja promenera igen, men idag ska min man vara på kurs hela dagen och jag visste inte vilken tid den började så vi tog det säkra för det osäkra och promenerade iväg kvart över sju!  Det gick, fast risken är en riktigt trött dag. Och jag ska jobba några timmar och ha med mig barnen . Dom stora får vakta dom små. Så blir det när det krockar. Godnatt-sms från sonen gjorde att jag tillslut somnade iallafall. 

En till lördag med tonåring(ar)

Ja jag har ju två sådana, men en är oftast hemma. Just nu går hon runt i min kofta, som jag inte känner mig fin i, men hon, hon blir typ finast i den. Jag får nog ge alla mina kläder till barnen. Dom passar så bra i dom. Joen i mina basrandiga Gudrun Sjödén tröjor - hur fin som helst. Och idag gav jag honom en tröja, också från Gudrun, som legat i en kartong hur länge som helst. Han ville ha direkt. Nu är han alltså ute igen. Ska sova hos tjejkompis. Jag bli orolig. Pratar han sanning? Släppa taget och lita, lita  på din tonåring. Hela jag uttrycker nog " jag litar inte riktigt på dig". Jag viskar med min man. Kan du pratat med honom om det här och det här. Han lyssnar lättare på min man. Blir inte lika lätt lika upprörd. Men alltså nu sitter jag här och funderar över hur det är. Hur mörkret ute gör att allt verkar så farligt och läskigt. 

Idag spelade mina elvaåringarna tillsammans med ett gäng fiol i foajén på Folkets hus. Jag och Ester for och lyssnade. Min äldsta var på stan just då, men vi hade sagt vilken tid dom skulle spela och då kom han med två kompisar och lyssnade. Då blev jag lite rörd. 

Barnslig smak

Jag har lite barnslig smak. Dryga 40 och fastnar fortfarande mest för barnbilder. Köpte dom här på vårat fina bokkafé här i stan. Vi lyssnade på ungsomsboksförfattaren Johanna Lindbäck och sedan shoppade jag lite julklappar till barnen och dom här två affischerna till mig själv. 

Tung dag

Hur det kan bli. Jag gjorde mammografi förra veckan. Jag hittade typ minst en knöl i bröstet innan som jag aldrig känt förut och sen tidigare har jag känt två andra som jag har hållit koll på. Så kom den där kallelsen två veckor innan det var dags. Oron växte ju närmare dagen kom och när självaste dagen kom var jag så rädd. Magen liksom vände sig och svetten bröt fram. Väl där är det en manlig röntgensköterska med en manlig blivande sköterska som ska ta bilderna. Jag blev ännu räddare. Hade hoppats på en äldre, varm kvinna som jag kunde berätta hur rädd jag var för.  Men så blev det inte. Jag klädde av och såg hur tröjan var blöt i svett. Jag tittade inte på dom när bilderna togs för jag ville inte se en endaste reaktion. Jag gick som ur min kropp. Sen när bilderna hade tagits så sa han att jag skulle få besked om två till tre veckor. Och så sa han att bilderna inte blivit perfekta så om dom ville att jag skulle komma tillbaka så kunde det bero på det också. Det är det där med strålningen och väga det ena mot det andra. Så gick jag då helt knäsvag därifrån. Idag, en vecka senare, kom beskedet. Alltså minst en vecka snabbare än det utlovade. Jag var då säker på att det måste vara ett dåligt besked. Men det så normalt ut, normalt. Jag kan andas lite lättare igen. Men oron jag känt, som gjort att jag nästan känt mig sjuk, den är inte att leka med. Jag vet att jag ska göra många läskiga saker till i livet och ska det vara så här varje gång. Det är lite jobbigt, eller mycket förresten. Men jag är lättad, det är jag men också lite förtvivlad över hur jag är. Två år är det till nästa gång, två år om jag inte hittar någon knöl innan. En gång i månade ska man undersöka sina bröst. När jag är för ångestfylld blir det alldeles för ofta. Men en gång i månaden är det viktigt att undersöka sina bröst och då helst precis efter menstruation. 

Tung dag hette rubriken. Varför var den tung? Jag vet inte, jo kanske för att jag inte räcker till och för att jag så önskar att vissa saker och relationer vore lite enklare.

Lite fram och tillbaka

Först mina lediga två dagar och sen blev Majken sjuk igår. Diffust sjuk. Vi delade på dagen så jag jobbade på förmiddagen. En kvinna på jobbet som gått i pension undrade hur det var med barnen och jag berättade om Majken och att hon var hemma och var sjuk. Jag berättade om att det luktade från munnen så där som det gör när dom är sjuka barn. Ja ammoniak, sa hon, så har alltid min barn och barnbarn luktat när dom varit sjuka fortsatte hon. Ja ammoniak, precis sa jag. Det är ju så barn luktar när dom är sjuka. Jag älskar äldre, kloka kvinnor och charmiga kvinnor. Skulle vilja ha en sån som granne. Eller som mamma. 

Förlåt mamma jag älskar dig, men det är tyvärr inte till min mamma man kommer med frågor om barna. Min mamma har andra kvaliteter och det ska jag inte glömma bort. Hon är varm, men hon har inte riktigt det där barnperspektivet i sig. Ibland känner jag mig likadan. Att jag får jobba så väldigt för att vara en okej mamma. Som att det inte faller sig naturligt för mig. Ja det här var en parentes. Kan inte skriva sånt här utan att få ett väldans dåligt samvete. Jag älskar min mamma, men många gånger har vi hamnat mil ifrån varandra. Det gäller för mig att förstå och acceptera, vilket jag blivit bättre på och då blir också vårat förhållande bättre. Snart ska jag hälsa på henne och det längtar jag efter.