onsdag 23 oktober 2013

Överraskning

Vi har haft det lite jobbigt några dagar här hemma. Vi trevar oss fram som föräldrar och ibland blir det inte som man vill. Att man inte når fram. Barnet sluter sig ju mer man vill prata. Idag kände jag mig helt slut på väg till jobbet med gråten i halsen. Bara för att jag inte riktigt vet hur man gör och inte heller riktigt vet hur mitt barn mår och för att jag har svårt att leva med den osäkerheten. Ja så är det just nu. Innan det här var det den där jobbiga mammografin och sommaren var lite si och så. Sen har jag bytt jobb för andra gången på mycket kort tid. Och så dog min pappa. Sen blev jag jag riktigt förkyld. Högt och lågt, litet och stort, men kanske inte så konstigt att inte allt känns toppen. Ändå har jag det bra på så många sätt. 

Så idag, när jag och flickorna kommer hem så sent för att vi går på dans så har min dotter städat köket och bakat jättegoda kladdkakemuffins med gojs på. Hon hade tillochmed fyllt och startat diskmaskinen. Helt ofattbart. Så himla stort kändes det som. 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jamen så underbart att komma hem till en sådan omtanke/ kompetens! Ja dessa vinkelvolter, nog vill man förändra men jag känner ofta, på mitt jobb (med mysiga, arga, ledsna familjer)att just det ju är så svårt! Om det vore lätt skulle vi ha gjort annorlunda för längesen. Du är så bra! Storkram från E

Maria sa...

Hej
Ja så är det nog att det är så himla svårt. Man är ju den man är, även om man så klart kan förändras men det sitter långt inne!. Du gör iallafall ett superjobb! Tänk vad viktig du är. Jättekram

Anonym sa...

Så roligt att du skriver även om de äldre barnen. Det finns mycket om att det är tufft med småbarn,dagishämtning och BVC, men inte okomplicerat med de stora heller. Så viktigt att man har tid då med, finns, ser och stöttar. Även om man förväntas jobba fullt för "de klarar väl sig själva". Krux att de kräver mycket mer pengar med.
/ "bara" trebarnsmamma

Maria sa...

Hej
Tack för din kommentar!
Ja dom behöver jättemycket tid och mycket tankekraft. Så är det verkligen. Mer oro och funderingar har jag nu än när barnen var små. Man skulle behöva nätverk där man kan prata om sina stora barn. Och pengar kostar det, det är jag helt överens om. Hälsningar Maria