Ensam hemma

Jag är ensam hemma idag. Jag är förkyld och så pass att jag har valt att vara hemma från jobbet. Flickorna går på dagis tre dagar i veckan, ons - fre så dom är där fast jag är hemma. Och just det där blir så konstigt och jobbigt för mig. Att vara hemma utan dom. Men ska dom gå på dagis så känns det som att dom måste vara där tre dagar i veckan för att få känna sig som en del i gruppen. Men jag blir nästan handlingsförlamad utan dom, fast jag ska väl vila kanske. 

Igår var jag på tonårskurs. Många föräldrar där hade mer akuta behov än vad jag har, men jag ville ta chansen att få veta mer och hitta redskap när jag känner att jag tvivlar. Men någonstans igår hade min äldsta missat att jag skulle på kurs och pappan hade inte kommit hem än. Jag var på två utvecklingssamtal, kom hem och lagade mat på fem minuter, körde till fiolen, hem igen och duka och äta och sen skulle jag på kurs. Min dotter visste, men tydligen inte min son. Jag sa typ bara - Jag går ut. Elller något liknande för jag var superstressad och så glömde jag telefonen också. Dottern var med småflickorna på övervåningen. Och sonen förstod inte var jag hade farit och blev orolig. Så kom min man hem och han hade glömt att jag skulle på kurs så han gjorde inte saken bättre. Först när dom kom på att fråga dottern lugnade dom ner sig. När jag kom hem vid nio sa 16-åringen: - Men mamma jag blev ju orolig för dig. Och jag bara tyckte att det kanske var bra med lite ombytta roller i familjen. Han tänkte att jag hade blivit deprimerad nu när min pappa dött och försvunnit. Jag tyckte nästan att det var gulligt, för det är ju kanske inte mest fokus på andra i familjen just nu i hans liv. Även om han för det mesta är snäll och fin att vara med. 

Men nu alltså hemma ensam. Hjälp hur gör man?