fredag 21 oktober 2011

Protest

Jag tror jag har börjat fredagsprotestera. Jag gör inga tacos, kyckling och klyftpotatis och annat fredagsaktigt längre, tror jag. Förra veckan åt vi korvsallad (det kan jag knappt skriva för det låter lite äckligt), veckan innan varma mackor och nu blomkålsmos med lite kött i någon sås som jag gjorde klart i ugnen. Moset hade jag gjort redan igår för blomkålen höll på att bli gammal. Och jag kände efter det att jag läste Karins blogg att nu får jag skärpa mig. Inte kasta mera mat! Så innan jag skulle promenera och äta lunch igår så tvärgjorde jag moset. Så åt vi det idag och jag var lite orolig att ingen skulle tycka om, men alla åt. Så nu kan jag fortsättta göra mina fredagsmiddagar.

Jag slutar inte så tidigt på fredagar som jag alltid har gjort. Jag jobbar till kvart över tre och innan jag hämtat flickorna och kommit hem så är klockan över fyra. Så maten ska gå snabbt. Sen har vi också gått på badet några fredagkvällar och haft med oss mat. Jätte skönt. Ingen är där, nästan, och man hamnar inte framför TV:n.

Sen skulle jag kunna berätta om min katastrofkväll igår men jag orkar inte riktigt. Eller, förresten, disken på dagis tog flera timmar. Majken och Ester hade inte sovit på dan, eller Majken hade sovit en kvart, så dom var trötta, skrek och skrek, ville vara med mig. Storbarnen var med och försökte vakta dom, läsa för dom, leka med dom. Men ingenting hjälpte .Och så i det där köket ska inga barn vara, EU-regler. Det tyckte Majken och Ester var en urdum, helknäpp regel. Samtidigt i Stockholm: Bengt sitter på ett hotellrum och har dåligt samvete, riktigt dåligt samvete.

Så nu har han köpt en jättefin kokbok från Saltåkvarn. Han är förlåten.

4 kommentarer:

Michaela sa...

Tack för din alldeles unika blogg, jag bara älskar den. Jag har sagt det förr men säger det igen. Jag tror den skulle bli en succé som bok. Du har ett så speciellt sätt att uttrycka dig på. Med önskan om en skön helg!

Maria sa...

Tack snälla, snälla Michaela. Jag blir faktiskt alldeles tårögd.Och tänk att du fortfarande läser här! Vad glad jag är för det. Jag känner att jag kan vara glad i flera dagar av din kommentar, Hoppas att du har haft en skön helg. Kram Maria

Michaela sa...

Vad roligt! Jo, jag läser din blogg regelbundet, men är så dålig på att kommentera. Och faktiskt är det här den enda bloggen som jag kan läsa utan att överväldigas av skuldkänslor, samvetskval eller prestationsångest över saker jag gör eller inte gör. Jag vet inte varför, för du gör egentligen en massa som jag också skulle vilja göra mera av (typ jobba mindre, baka och laga mera mat, läsa, ha många barn, ha ett vackert hem osv). Du är skicklig helt enkelt ;)

Maria sa...

Hej
Vilken tur att jag inte ger dig samvetskval, prestationsångest eller skuldkänslor! Jag med alla mina brister och vårt oftast superstökiga hem. Min äldsta son skulle så gärna vilja att vi kunde ha lite mer ordning, men det är så svårt tycker jag.

Jag är så glad att du tycker om att läsa här och du behöver inte kommentera mer än du vill.Jag själv läser helst bloggar utan att kommentera. Det känns oftast lite för "stort" att kommentera på något konstigt vis.Kram Maria