På öppna förskolan så finns en fin mamma med tre gulliga flickor med urfina namn. Så pratar hon finlandssvenska vilket ju är finaste språket. Men i alla fall så pratade hon om sina systrar, 4 systrar. Hur mycket dom tyckte om varandra.
Ja så kom det där igen med systrarna jag aldrig fick. Neverending story. Tänk om jag hade haft någon som kom med sina barn, om hon hade några, och var här på loven. Vi lagade mat tillsammans, pratade om våra föräldrar, var ledsna ihop och glada. Bara var.Tänk om.
Istället har jag en bror jag träffar någon dag per år och mest av allt så blir vi sura på varandra. Vi kan inte prata föräldrar eller vara ledsna eller glada ihop.
Men, alltid detta men, jag har fått fyra döttrar. Helt otroligt liksom. Igår såg jag ju barn till varje pris igen, på datorn. Nu tittar jag på TV på datorn och har precis upptäckt det. Andra upptäckte det för fem år sen förstår jag. Jag blir så gripen av längtan efter barn men också av misslyckanden som följer. Hon som åker till Danmark 6 gånger för att försöka bli gravid och inte lyckas. I morse tänkte jag på henne. Nu tänker jag hålla tummarna.
Det regnar och jag är ensam hemma i några minuter till.
Längtar ut, längtar hit, längtar dit.
2 kommentarer:
Fint med systrar. Och jag saknar min syster. Jag har två bröder, men det är inte samma sak.
Maria
Det är förstås mycket värre att ha förlorat en syster än att önska sig en. Jag lider så med dig.Systrar ska man inte få förlora.Kram Maria
Skicka en kommentar