torsdag 23 maj 2013

En lång dag till ända

Jag jobbar med mig själv. Hela tiden. Det märks väl inte, men det känns. Jag jobbar på mitt mående, eller med kanske det heter. Jag försöker jobba på mina relationer. Det är så konstigt det där med att kan vara så svårt. Att vara förälder är svårt, att vara kollega är svårt, att vara dotter är svårt, att vara syster är svårt.

Idag har det varit bra och kämpigt. Vi håller huvudet ovanför vattenytan, men inte så mycket mer. Min son sov i en koja med skolan i natt, men dom sov så dåligt så han och två kompisar cyklade hem fyra i natt. Dom går i fyran. Jag tyckte nog att vi borde ha blivit kontaktade, inte vill jag att han ska cykla hem vid den tiden fast han inte är ensam. Jag känner just nu att det händer saker som jag inte har kontroll på.

Många människor verkar så säkra på allt. På att det dom gör är rätt. Tvekar inte. Jag känner mig nästan inte säker på nått. Sån är jag.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Det låter inte klokt att ni inte blev kontaktade! Kan det vara så att de lärare som var med inte visste eller märkte att de gav sig av hem? Man är inte särskilt stor när man går i fyran... Men många tycker det idag, samtidigt som man "curlar" något enormt i vissa fall, med enkla saker som barnen faktiskt borde kunna klara...Känner igen mig i detta med svårigheten med olika relationer. Tycker att de bara blir svårare ju äldre man blir, eller kanske snarare att man blir mer medveten om de relationer som inte är så bra ju äldre man blir. Själv tycker jag relationerna till mamma och syskon är svårast, kanske för att de påverkat en mer än vad man tror... Relationer till kollegor betyder mindre för mig, så svårigheter där påverkar mig inte lika mycket även om jag har lätt för att känna mig "dålig" och det kan ju vara jobbigt så klart. /Annelie

Anonym sa...

Jag tycker också att det låter helt galet att ni inte blev uppringda. Att barn cyklar hem mitt i (fredags-) natten utan att den som ska ta emot vet om det ... Hur tänkte de vuxna där? Tur att e är så klok. Kram från stora E

Maria sa...

Hej Annelie
Dom visste att dom åkte hem. Det var så konstigt att dom fick det utan att vi blev kontaktade så nu måste vi nog fatta mod och prata med skolan. Jag håller med om att inom vissa områden så tror man inte att barnen klarar av enkla saker och så blir det så här som är raka motsatsen. Till exempel har våra bara tidigt hållit reda på när dom har idrott och packat väska själv.

Ja relationer blir svårare kanske just för att man blir medveten om hur dom är. Jag har komplicerade relationer med min ursprungsfamilj och det är oerhört jobbigt ibland. Så jag håller med dig. Dom påverkar en och det är svårt att bara acceptera. Med kolleger vill jag hitta någon bra nivå med alla, men det kan vara så svårt ibland. / Maria

Anonym sa...

Jag hade ringt hem, definitivt. Låter heltokigt, prata med skolan.
mvh lärar-Johanna