Värmen

Dom här varma dagarna fungerar jag inte. Jobba, sova, äta och ta hand om familjen. Helt slut blir jag. I natt låg jag och snurrade i sängen i värmen. Luften helt stilla fast fönstret är öppet. Igår var det Joens middag på skolan i kostym och Ellas klass hade picknick på kvällen. Majken och Ester vägrar komma in från tomten. Bara vara ute. Helt skitiga är dom av all sand och allt damm. Idag ska mina fiolbarn på läger och imorgon ska min man fira sin syster i Stockholm. Jag ska berätta saga på jobbet idag. Och igår grät jag över ett hus. Jag och min man och småflickorna gick och kollade på ett hus precis vid järnvägsrälsen här i stan. Jag blev så förälskad, till och med grät på övervåningen där det doftade som hos min moster när jag var liten. Jag gillar min moster. Hon bodde i en fantastisk lägenhet på den tiden. Men huset var för dyrt, men det var som gjort för oss. Nu är det sålt till några andra. Jag har aldrig blivit så förälskad i ett hus. Men vi vågade inte för det var för dyrt, för att vi inte har bott här så länge. Men ändå ångrar jag mig. Vi bor ju redan nu så dyrt och reser inte eller så. Kanske hade det funkat med ännu lite dyrare boende. Men tänk om det skulle bli finanskris och vi sitter där med ett svindyrt hus med enorma lån. Ja inte vet jag. Jag blir lite sorgsen över det här iallafall. Nu ska vi ta tag i allt som behöver göras på det här huset. Ett rutigt köksgolv vill jag ha.