Middag idag igen

Det här med mat och inspirationen. Det går verkligen upp och ner. Nu har jag sån lust att vi ska äta oss igenom frysen. Idag tog jag ut den frysta broccolin och igår ett paket köttfärs. Så det blev köttbullar, brunsås, broccoli och gammal pasta till middag. Till lunch tog jag fram pizzabitar från pizzabaket häromdagen. Hoppas den här lusten håller i sig. Så får min man göra saft av alla svarta vinbär från i somras så är vi av med den jättepåsen vi har i frysen.

Själv har jag helt fastnat i en syblogg och bara vill börja sy. Jag har lämnat in symaskinen på lagning för den har blivit konstig och så drömmer jag om en lite bättre maskin och så har jag beställt två mönster. Ett tightsmönster och ett tunika/tröjmönster.

Ja och så ska jag ju sticka också, laga mat, tvätta, jobba, städa ibland och kanske baka bröd och lite annat. Nä jag är väl inte realist.

Fortsatt städning

Vi kom igång så fint med städning och plockning innan jul. Jag kom ju inte så mycket längre än källaren, men det kändes bra i kroppen. Vi körde säkert 5 påsar och säckar till Kupan och så sparade vi lite av det utsorterade till en loppis. Får se om det blir av, annars åker väl det också till Kupan.

Idag har vi tagit tag i vårat sovrum. Så mycket på tiden. Vi har haft 6 sängar därinne. Dom två småsängarna har flyttat ut och våran sång och en våningssäng står kvar. Vi har hängt upp tyg bakom våningssängen så det ska bli mysigt för flickorna. Så har vi plockat böcker som legat överallt och så satte vi upp en liten hylla där en del böcker fick plats, andra står i hörnskåpet och i korgen på byrån finns en massa pixiböcker. Vi har bilderböcker i en hylla utanför sovrummet också och i hyllan och vardagsrummet och några få i en hylla i förrådet. Många bilderböcker blir det. Och ändå lånar jag böcker också hela tiden.

Jag ska ta kort snart på hela rummet, när det känns lite mer klart. Jag har inga ambitioner att det ska bli ett snyggt rum, men i allafall vill jag att det ska bli mer trevligt att gå in i. Inte som en lagerlokal eller ett förråd som det har känts som så länge nu. Den har dagen har det inte blivit mycket med, men det har ju blivit det här. Sjukdomen som sätter sig i halsen och ger illamående och lite feber har vandrat till en ny person i familjen nu. Snart så har den gått varvet runt.

Det här att ha gäster så länge betyder att man faktiskt går runt och skärper sig lite. Det sunkade till sig i köket direkt när iallafall jag slutade skärpa mig. Nu ska jag skärpa mig lagom bara.

Nu är vi ensamma

Efter nio dagar med besök är vi ensamma hemma nu. Det har gått bra. Men jag har så många tankar. Om mig själv, om mitt liv, om min familj. Om hur saker varit, om hur dom är och om var man hamnat och varför. Jag kan liksom inte precisera mig mer än så här för tankarna är inte särskilt glasklara. Men julen har varit fin, det har den.

Igår såg jag Downton abbey julspecial. Så bra och några andra i familjen spelade ett spel som min man köpte till familjen i julklapp, Ticket to ride tror jag det heter. Det är verkligen jätteroligt. Vi spelar knte mycket spel, men det här har vi redan spelat tre gånger och det är mycket för att vara vi. Såna här spel är bäst att spela när småflickorna somnat. Det blir lugnare så.

Vi har ingen snö, det regnar var och varannan dag. Klart att man funderar vad vi gör med våran jord. Jag bor ju högt upp i landet, det är klart att det ska vara vinter här. Sen hade en bekant delat en länk på Facebook från Naturskyddsföreningen om paprikor och vindruvor som är så mycket besprutade, rena giftcocktailen. Köp inte om dom inte är ekologiska.

Det här intressanta hur man är

Igår var min son med kompisar på Megazone. Han for dit med några kompisar och ringer efter en stund och säger att man får spela till tre på natten. Okej säger jag det var jätte sent. Men och så säger han ett namn ska sova hos mig så vi går hem tillsammans. Då kändes det bättre. Men ändå var jag tveksam och så hördes det dåligt också på vår värdelösa telefon som vi har just nu. Ja men det blev så. Men så skriver en av mammorna till mig och en annan mamma på Facebook att nu tror hon att hennes son kört en luring. Och så berättar hon att han har sagt att han ska komma hem tre för dom ska vara på Megazone. Så himla bra att vi hördes av. Jag googlade och såg att det stämde att dom hade en specialare där till klockan tre just den 27 december. Så vi gick och la oss och jag somnade efter att ha vridit på mig ett tag, men sen vaknade jag kvart över två och var vaken till halv fyra när dom kom hem. Det regnade ute och blåste massvis och det där mörkret. Jag får sån där nattlig ångest om inte barnen är hemma. Min son bara: - Nä har du varit vaken och väntat. Han bryr sig om mig, men han gör inga uppoffringar precis och det begär jag inte av honom egentligen. Men helst vill vi veta sånt här lite mer i förväg. 

Ja och nu är det nyårsafton om några dagar och då blir det nog lite väl spännande igen.

Tråkigt

Jag har faktiskt skrutit om hur frisk jag varit i flera år. Nu avlöser det ena det andra. Jag fick ont i magen igår och på kvällen blev jag förkyld. Idag fortsätter det. Fick vila mig på förmiddagen för att orka med dagen. Det har gått rätt bra, men det gör riktigt ont på ena sidan av magen. Och i natt blir en sån där natt när jag inte riktigt har koll på alla barnen och då blir det svårt med sömnen. Å längta julafton när alla var hemma. 

Böcker jag gav bort i julklapp

Här är böckerna jag gav min familj i julklapp.

Jag tyckte om vår julafton

Så mycket mindre stress än vanligt. Jag hade svårt att sova natten mot julafton som barnen, eller som vissa av barnen. Jag var spänd. Kommer barnen att bli nöjda med klapparna? Det är en ganska stor grej det där. Att se till att alla 6 får något dom önskar och att dom blir nöjda. Men så vaknade jag på julafton och vi åt risgrynsgröten som svällt i ugnen under natten. Så gjorde jag gravlaxsås, såg julkalendern och så åkte vi till kyrkan. Där brukar vi se ett julspel som barnen ( dom flesta) också gillar. Och så får man sjunga fina julvisor. Hemma igen så strök jag två dukar till vårat lååånga bord. Så gjorde jag rödbetssallad och rödkålssallad och så såg vi Kalle Anka. Efter det åt vi vid femtiden och sen kom tomten. Väldigt lik Signe tyckte Majken och Ester. Alla var glada och nöjda. Så låg jag och tänkte när jag skulle lägga flickorna att jag så gärna ville se en film, helst Love actually. Och vad händer? Dom visar den på TV och alla större barn utom Ernst tittar och tycker att den är jättebra. Vilket mys. Tack, tack, tack för den här julaftonen och tack för att vi har fått vara friska. 

God Jul alla fina!

Helt otroligt

Men jag tror att jag har slagit in alla paket som ska slås in. Som jag brukar sitta med fram till mitt i natten. Jag är så glad att jag inte tror att det kan vara sant. Städningen är nog okej. Granen är så fin och klädd. Tomtarna har tagit plats. Småkakor har vi och lite godis. Då är det den där maten. Jansson har jag gjort och köttbullar. Min man gör klar skinkan och har gjort gravad lax. En paj har jag gjort också. Det som återstår idag är min sellerisallad och gravlaxsås. Egentligen spelar det ingen roll, men samtidigt är traditionerna viktiga. Så dubbelt det där för man får inte må dåligt av sina egna krav. Men vi har haft det bra hittills, stressat lagom.

Åren går och minnet sviker

Det här en riktig favoritbok. Jag minns inte om jag tipsat om den förut. Men den är värd att lyftas fram en gång till i så fall. Jag sydde små potatisbarn och hade dom med på en sagostund en gång. Det var en 6-årsgrupp och jag tyckte att det blev en så fin stund. Den här lilla personen på bilden letar saker ute och en dag så hittar hon två potatisbarn som får flytta in i hennes rum. Men hon har en docka som är lite egoistisk och vill bestämma. Hon vill inte dela med sig. Så det blir lite dramatiskt. Underbara bilder av underbara Ilon Wikland och underbar text av underbara Barbro Lindgren. Min man läste den här för inte så länge sedan för småflickorna och blev också så förtjust. 

Ett till boktips

Två kvällar i rad har vi läst den här. Poetisk med ett språk som sitter så perfekt i munnen. Lite som musik. Om två barn som träffas och lär känna varandra. Först lite trevande och sen  blir dom vänner.

Gårdagen

Mitt jullov började igår. Klockan nio hade jag tid hos optikern och mamma var här så jag lämnade småflickorna hos henne. Lite motvilligt från deras sida, men sen visade det sig att dom hade haft det jättebra. Jag hann med optikern, köpa julklappar på flera ställen och köpa en present för småttingarna ska på kalas idag. Andra kalaset i deras liv, det är stort. Jag råkade träffa en dagismamma på leksaksaffären som sa att hon var ute efter en present till ett kalas. Då trillade poletten ner att flickorna ska kalas idag och behöver ge en present. Ibland lever jag så mycket från dag till dag och har liksom ingen framförhållning. Mycket för att jag inte är bra på att planera, men också för att tiden inte räcker till. Sen åkte vi hem och åt lunch tillsammans. Barnen droppade in med ett alldeles färskt jullov. Nästäldsta kom hem med sina fina betyg. Hon har rätt så lätt för sig och det är tur för hon har lite svårt att sitta ner och koncentrera sig.  Som jag när jag var liten. Känns väldigt, väldigt bekant. Nu när jag vet lite mer hur gymnasiet är när äldsta har börjat så förstår jag att där krävs det att man pluggar. Finns det något man kan göra för att bli bättre på att koncentrera sig? 

Sen gick vi till en nyrenoverad lekpark alldeles här i närheten. Vad fin den har blivit. Det var några dagisbarn och lekte där med en fröken för den ligger precis utanför en förskola och så var det vi. Dagisbarnen pratade mycket med mig och jag inser att jag tycker om att prata med barn och att jag tänker att jag vill jobba med barn mer än vad jag gör idag någongång i framtiden. Och jag tänkte en till tanke och det var att jag var så glad att få vara där med mina barn. Att se dom leka och samspela. Jag tycker ju mycket om vår förskola, men bara lagom vill jag att dom ska vara där. Jag vill känna att jag har träffat barnen mycket dom flesta dagar i veckan. Jag vill egentligen vara med dom nästan hela tiden. Ju mer vi umgås ju närmare vi blir. Sen gick vi hem till mormor som bakade småkakor. Två sorter blev det. Jag har alltid varit väldigt svag för småkakor. Sen väntade vi på att min man skulle sluta, som vi väntade. Vi behövde storhandla. Han svarade inte i telefon. Tillslut fick jag åka och storhandla, typ efter fyra. En dotter med kompis följde med. Parkeringen var så full och vi har så stor bil. Men jag krånglade mig in på en plats och vi gick ut med alla våra tygkassar när jag började leta efter min handväska. Borta och inte med visade det sig. Flickorna gick in och gick fick åka hem och hämta och göra om hela parkeringssituationen igen. Vi var hemma nästan halvsju. Så åt vi middag tillslut och stickade och åt småkakor och tittade på spåret och snart är det jul.

Sen en parentes. Ett boktips. En rolig bok, riktigt rolig, varm och annorlunda. Först tänkte jag nja men sen tänkte jag jaaa vad kul och bra. Passar för lågstadiet på ett ungefär.

Försöker städa från grunden

Jag har fyllt bilen med grejer som ska till Kupan. Mamma kommer imorgon och jag fick eld i baken. Fast vem försöker jag lura? Kaoset lurar runt hörnet, eller nej det är förresten mitt framför näsan. Men jag har åtminstone fyllt bilen. Så det så. 

Igår slog jag in över 20 julklappar. Sen skulle jag hinna så mycket mer, men det gjorde jag absolut inte. Idag efter jobbet lagade jag en god köttfärslimpa med klyftpotatis och en purjolökspaj till Ella av pajdegen som blev kvar från igår när jag gjorde borccolipajer. Jag har fått lust till matlagning igen efter förra veckans bottennapp när jag helst ville äta en kebab. Signe sa att hon aldrig hört att jag varit sugen på det och det är kanske sant. Men med lite virus i kroppen så förändras allt. 

Helst vill jag sticka, men idag har jag inte alls hunnit. Trist. Så här ser det ut iallafall, Ellas halsduk som stickas i en mycket speciell teknik. Några varv har blivit helt fel, vilket syns på bilden, men att riva upp har jag inte vågat.

Glömde

Jag hade spanat in dom här och ett par likadana turkosa på tradera och auktionen skulle ta slut ikväll. Jag tänkte senast idag på dagen att jag inte får glömma. Får inte. När jag läser för flickorna så kommer jag ihåg det. Försent. Dumma mig. Hur gör människor för att komma ihåg när såna där auktioner går ut.? Men dom blev ju jättedyra, men dom är ju ännu dyrare att köpa. Fast nu slapp jag ju en onödig utgift så här innan jul.

Mobiltelefon på gott och ont

Underbart att man kan nå sina tonåringar nuförtiden på mobilen, men hemskt när man inte kan. När dom plötsligt laddar ur, tror man, och inga sms besvaras och inga samtal heller. Och tiden går. Den blir ett och den blir tio över och föräldrarna börjar leta efter olika kompisar och deras mobilnummer utan att lyckas alls. Sen kommer han, typ kvart över. Ursäkta att jag är sen, telefonen la av, det hade snöat och det gick inte att cykla. Vi bara: Vi är så glada att du är hemma. Är det dagens curlingföräldrar? Vad det nu än är så ska man väl inte skälla i det ögonblicket. Det finns ju inte minsta ilska i kroppen bara tacksamhet. Varje gång mina barn kommer hem och jag oroat mig för att dom är sena så är jag så tacksam. 

Sen sover man ju inte så mycket en sån kväll. Jag är vimsigt trött, men har min promenadkompis som kommer vid åtta så jag har klivit upp ändå. Igår var jag hos optikern och min syn är inte den bästa. Men jag lider inte av det. Det jag tycker är krångligt är små innehållsförteckningar. Så nu har vi bestämt oss, jag och optikern, för läsglasögon. Men då måste jag köpa där för jags er så olika med ögonen. Men mitt ansikte och glasögon är en skojig historia. Inte kompatibla. Men jag behöver inte vara så fåfäng, jag ska ju bara ha dom när jag läser.

Lucia

Jag sitter ensam på ett kafé, mellan lucia och jobbet kan man säga. Jag ska bara jobba eftermiddag och tidigt i morse var det lucia på dagis. Ester hade svårt att sova igår, så mycket såg hon framemot det här stora. Majken tyckte också att det skulle bli kul. Jag somnade sent igår så jag märker att jag sitter och är småirriterad. Jag tog en kopp kaffe och hamnar bredvid en man som tuggar tuggummi helt frentesiskt. Dricker kaffe och tuggar tuggummi. Men vilken kombination. Jag satt kvar länge, men tillslut tänkte jag att varför ska jag sitta kvar här och irritera mig och hålla för ena örat. Hur ofta sitter jag själv och dricker en kopp kaffe? Nu har jag flyttat på mig och jag tror inte ens att han märkte det och det känns bättre för mig helt egoistiskt. 

Jag har ofta lite jobbigt med småljud och sånt. Då tänker jag att jag har någon liten störning. Det är helt sant, för det är ofta riktigt jobbigt för mig. Hicka är en sån grej och mitt värsta är folk som knakar sina leder. Jag har ett barn som gör det och ibland är det barn på bibblan som står och gör det när dom väntar på hjälp eller när jag hjälper dom. Det liksom skär i mig. Sen har jag svårt att hålla ordning och min mamma berättade att jag hade så svårt att sitta still som liten. Sen hade jag svårt att få kompisar när jag var liten och så var jag så ohyggligt blyg under en lååång period. Jag har också väldigt svårt att varva ner om jag till exempel träffat någon och umgåtts. Som att alla intryck måste bearbetas länge. Men det är väl så att man har en personlighet som ligger åt något håll, mer eller mindre. Jag har fyllt i såna där känslighetstester på nätet och fått positivt resultat på dom, men sen kan jag också känna igen mig när jag har bläddrat lite i böcker om adhd även om jag nu som vuxen fixar saker bättre än när jag var barn. 

Men det var väl kanske en parentes så här på luciamorgonen. Framför allt gläds jag idag åt att mina fina, underbara flickor har fått fira så fin lucia. Och jag gläds åt att jag är frisk. Jag gläds åt två fina vänner jag träffade igårkväll och åt att vi åt så goda tapas (säger man så?). Jag gläds så åt mina stora barn. Åt min största som är glad och kärleksfull, åt näststörsta som sjunger Håkan Hellström låtar hela tiden och ser framemot att hon ska på hans konsert nästa vecka och åt andra dottern som längtar till jul och pratar om vad hon vill äta på nyårsafton och åt andra sonen som också blivit frisk.

Dålig bild men iallafall snart klar

Tubsjalen till mamma saknar bara några centimeter nu. Jag längtar redan efter nästa grej att sticka. Jag vill alltid sticka. Finns inget jag tycker är så vackert som stickat, nästan iallafall. Skulle bara vilja vara bättre på det. 

Hos läkaren igen

En sak till som jag så här efteråt funderat på. Vi pratade om olika saker som jag oroat mig för och jag tog upp en del av dom grejer som hade varit nu på slutet. Som att min son inte har trivts i skolan och känt att han valt fel och att det inte gick att byta program för det var fullt. Hon sa då att när man inte själv mår bra så är det svårt att se och klara av att inte barnen mår bra. Men är inte det alltid svårt för en förälder att ens barn inte mår bra. Är det inte konstigare om man inte blir påverkad av det. Nu efterhand tänker jag att jag borde ha protesterat. Eller har hon rätt? Det är kanske jag som reagerar konstigt. 

Men nu så känns allt så mycket bättre med sonen vilket gläder mig så. Vilket väl också är naturligt. Visst är det väl svårt att må bättre än sina barn? Har dom det jobbigt så blir det jobbigt för en själv för man vill kunna hjälpa och stötta och inte alltid så räcker det. Iallafall så tycker vi att han verkar gladare nu. Fyra matteprov och ett kemiprov den här veckan och ändå så verkar han glad. Han tror inte längre att han kan få så bra resultat i allt som förut, men det han har lärt sig istället tror jag är att kämpa lite mer. Det kommer säkert också att gå riktigt bra ibland, men det där flytet han har haft ända sen lågstadiet kanske inte kommer tillbaka. 

Jag blev så sjuk

Så som jag inte blir ofta, tack och lov. Men så där sjuk så benen inte går att gå på och inget kan göras. Gå till köket, gå till tvättstugan och allt annat har känts så jobbigt. Men jag känner idag att det håller på att vända. Mitt humör har varit mer än uselt, det har varit i bottenbottenbotten. Och arg har jag varit på allt och alla, men mest på att jag inte kan vara sjuk några dagar. För det går inte när man inte har någon anhörig som kan ta över. Min man har sina bokade patienter som väntat, ibland länge, på en tid så han kan inte plötsligt sluta någon timme tidigare p.g.a att jag är sjuk. Men nu ser jag ljuset. Igår var värst för då fick jag huvudvärk också på allt annat som ingen alvedon bet på. Ernst blev sjuk i lördags och Joen var sjuk veckan innan och innan det så var småflickorna sjuka. Det är feber, ont i halsen och illamående kan man säga, typ. Vi tror att alla har haft samma fast det gått lite långt emellan från att småflickorna var sjuka till vår äldsta fick. Men om det är samma så är det tre kvar som inte varit sjuka och snart är det jul. Vi håller tummar att dom slipper under själva julafton iallafall. 

Mitt i allt detta hade jag ett besök på vårdcentralen för jag vill ha hjälp med min oro. Nu sitter jag här och är så besviken på det besöket. Jag fick medicin och det vill jag inte ha. Egentligen var läkaren bra, men jag tyckte ändå inte att hon lyssnade bra. Jag tänker inte ta medicinen. Jag ville ha annan hjälp, men jag fattar att den hjälpen är det inte så gott om på vårdcentralerna. Den där kringpersonelen som det alltid sparas in på som psykologer, kuratorer och dietister. Det är märkligt för när jag bokade tid så samtalade jag med världens finaste person. Henne hade jag kunnat prata med fler gånger. Det funkade bättre än med läkaren. Jag skulle inte gått dit i mitt febriga tillstånd. Att känna sig svag innan blir nog inte bra när det handlar om såna här saker. Hon var en kvart försenad och så tittade hon på klockan efter stund, fast det ursäktade hon sig för. Hon var verkligen en läkare som ville göra det bra, men något brast ändå och jag fattar att det är det höga trycket. Patienter som bokas in för tätt för annars får dom vänta för länge. Jag fattar för min man jobbar ju precis med samma sak. Men ändå så synd att det är så här. Det där mötet som är så viktigt att det blir bra. 

Jag har varit lite upptagen

Bland annat med att sticka och försöka förstår ett mönster. Tills jag förstår så stickar jag något helt annat istället.

Fint som jag har och fint som jag vill ha

Har glömt hur fint det är med stickat. Har drömt mig bort på Yll och tylls hemsida. Titta vilka fina grejer det finns och då är det här bara ett urval. Alldeles extra kär är jag i den översta tröjklänningen. Helt bedårande. Tänk Majken och Ester i den. Så sött. 

Sen råkade jag se det här luciatåget i någon tidning som jag har fått av mina fastrar. Dyra som bara den är dom. Jag tycker så mycket om dom. Men när jag var ung och fick dom fattade jag inte hur fina dom var. Tur att jag inte gav bort dom. Jag fick en varje jul. 

Listor

Den här gången ska jag göra listor på vad vi behöver göra den här månaden.mjulklappar som ska köpas, mat som ska lagas, godsaker som ska bakas, godis som ska fixas, mat och annat som ska handlas och det som ska städas. Såna listor. Inte ha kvar för mycket till för nära jul. Inte igen. Jag lovar och svär. I natt har jag sovit superlänge för jag somnade med flickorna. Det behövde jag. Och så har jag beställt mönster och garn till julklappar. Sent ute förstås, men jag testar och ser om jag hinner. Tubsjal och vantar till mamma, risk för att det bara blir en tubsjal och halsduk till Ella. 

Så himla knäpp dag

En dag då det ena jobbiga avlöst det andra. Men det är första advent och det har kommit snö. Hurra. En har piercat sig, helt mot min vilja. Men vi är två vuxna och vi tycker olika. Min man fick hjärtrusning inne på Stadium så vi var på väg in på akuten, men då gick det över. Jag har sovit uruselt i natt och varit en sån där dålig förälder med nära till ilskan. Vi höll på att boka en solsemester under sportlovet tillsammans med våra vänner, men så fick vi inte tag på något flyg. Vi ska flyga på solsemester nästa år, vi ska det, men jag är så flygrädd. Vi har aldrig haft pengar till något sånt här förut, men nu har vi det plötsligt så vi har bestämt oss. Så fick vi höra att våra vänner skulle åka under sportlovet och jag tänkte att vi hänger väl med. Det blev mindre läskigt då tyckte jag. Men efter att min man suttit vid datorn i flera timmar så visade det sig att det inte gick att ta sig dit. Så nu är vi i läge noll igen och flygrädslan är precis lika jobbig som alltid.