Tillbaka igen till vardagen

Nu börjar vi väl bli friska. Ester är fortfarande snorig och trött. När vi skulle äta lunch blev det fel för Ester, hon kastade köttgrytan på bordet och slängde spaghettin. Så blev jag sur och sa att hon inte behövde äta och då gick hon och la sig på soffan och vilade under en filt. Och när jag sen åkte och jobbade kväll hade hon varit ledsen så länge, tillslut ringde hon till mig. Det enda hon sa var hej, jätte tyst. Det är svårt att prata i telefon. Den här infektionen har verkligen tagit på henne. Jag vill att hon ska bli pigg igen så jag inte ska börja oroa mig över allt möjligt.

Imorgon ska jag ha en ovanlig dag. Får se hur den blir.

Förändrad

Sen influensan vaknar jag innan 6 och måste gå upp, eller är det också åldern? Så gick min man också upp för han var tvungen och kolla om jag inte mår bra när jag går upp så tidigt en lördag. Jag känner att jag skriver om tråkiga, ytterst vardagliga saker, men så får det nog vara ett tag (eller alltid). Igår gick vi till pulkabacken, jag och småflickorna. Dom skrattar så, fast backen är så liten och långsam p.g.a all tjock snö.

Så cyklade en gammal dagispappa förbi, en som hade fyra barn på vårt dagis när våra stora barn gick där, då gick hans barn nummer tre och nummer fyra där. Det var ju ett tag sen nu och jag sitter där i pulkabacken och är småbarnsförälder igen och hans barn har börjat flytta hemifrån och den yngsta går på högstadiet. Livets gång, som jag kanske försöker motarbeta genom att ha blivit småbarnsförälder på nytt.

Han såg glad ut när han såg oss i allafall, kanske tyckte han att vi gjort rätt.

Solen

Solen bara skiner, ropar att man måste gå ut även om man har huvudvärk. Fast Majken säger att hon vill vara inne hela dagen och läka (leka). Fast Bengt har varit ute med dom på förmiddagen så egentligen måste man ju inte. Fast jag vill ju. Jag orkade jobba men på slutet, framåt 12, kom huvudvärken.

Vi har slut pengar och försöker använda allt vi har i frysen. Det är ganska kul egentligen att anstränga sig lite mer än vanligt. Nu är det andra månaden med lite pengar och det blir nog en tredje också för vi ska till fjällen på sportlovet. Så vi har ju oss själva att skylla. Det låter ganska så bortskämt att prata om dåligt med pengar och samtidigt åka till fjällen. Men vi reser inte alls mycket hela våran familj, men dom två sista åren har vi rest till fjällen och den resan känns viktig. Att vara alla tillsammans några dagar och inte någon som ska till någon kompis eller på någon aktivitet.

Jag har tänkt var och varannan dag dom här sista månaderna att vi har köpt för dyrt hus (och för litet). Men nu ska ju räntorna sänkas, kanske blir det lite skillnad för oss. Fast vi har bundit många av våra lån så jag vet inte riktigt. Fast ekonomi ska man kanske inte egentligen prata om, visst är det så? Fast jag gör det ändå. Och för litet känns huset när det är en massa kompisar till barnen här hemma och spelar playstation när man kommer hem sent och vi ska äta i samma rum som dom spelar. Då tänker jag, men hur tänkte vi?

Fast vi har hus, jobb och framför allt varandra. Tack och lov.

Jobba

Ja då ska jag försöka pallra mig till jobbet igen, men Ester är fortfarande inte frisk. Hon blev sämre igår igen så vi delar på den här dagen. Det är nog lagom för mig med en halv dags jobb idag. Igår blev jag så trött, man kan tydligen bli det efteråt, men på kvällen följde jag med Ernst på hans träning och frös lite och promenerade lite. Ville väcka upp mig lite efter att ha bara varit inomhus i flera dagar.

Nu ska jag väcka resten av familjen.

Livet återvänder

Nu har jag ätit gröt och druckit kaffe. Livet håller på att återvända. Men nu är jag i soffan ändå och vilar efter frukosten. Jag orkar inte så mycket i taget. Vi har mycket, eller mest jag, som jag ska göra dom närmaste veckorna. Jag ska på 40-årskontroll, ta prov till den kontrollen och det tar drygt två timmar, ta prov inför ett annat läkarbesök, på besök hos tarmdoktorn, besöka Ella i skolan som har redovisning, hälsa på i Ernst och Signes klass, ta emot en massa barn på jobbet och berätta saga för dom.

Hur ska jag få in allt det här?

Och undra hur den där 40-årskontrollen ska gå då. Mest rädd är jag nog för diabetes. Min pappa ligger just nu på sjukhus för han har fått operera bort två tår p.g.a diabetesen. Han har sår på fötterna också som har svårt att läka. Ibland blir livet så skört och sorgligt.

Influensa

En erfarenhet rikare. Nu vet jag hur det är att ha influensa, inte värsta sorten med 40 graders feber i en vecka, men en nog så jobbig när man ska ta hand några. En liten Ester har varit hemma med mig hela veckan, sjuk, men piggare än jag och hjälpsam. Mamma ska jag klä på dig? Mamma vi är sjuka. Idag var både Majken och Ester hemma och då blev det lite för livat. Vi trodde att hon var sjuk för hon var så lessen i morse, men hon var nog bara trött. Men idag har jag mått lite bättre, men sovit två timmar på dagen med flickorna. Igår sov jag också på dagen, helt overkligt ovant. Ska jag verkligen tänker jag när jag ligger där, men så orkar jag inget annat.

Sjukast var jag i tisdags när min dotter fyllde 13 år. Jag tänker att vi ska gå på bio i helgen och ta igen den något avslagna födelsedagen. Hon älskar att fotografera. Hon och hennes kompisar fotar varandra, naturen och hästar. Här är det någon av kompisarna som fotat henne.

Om igår och idag

Ernst hade bandydag

Ester som höll på att bli sjuk

Solen sken så vackert igår. Vinterns vackraste dag.

Imorgon fyller hon 13 år.

Helgens sortering. Jag sa ju att den var ganska omfattande.

Jag mår risigt. Tre barn hemma idag och jag. Jag skulle jobba kväll och tänkte att det går nog, men tillslut insåg jag att jag inte ska åka och jobba med feber. Det är bara det att man krånglar till det så väldigt när man inte kan jobba kväll för dom andra. Jag som har varit så lite sjuk ända sen Majken och Ester föddes, men nu det ena efter det andra. Är det åldern? Jag tycker Ester är piggare idag i allafall.

Från supermänniska till vissen

Efter att ha varit som någon slags supermänniska, för att vara jag. Det betyder i mitt fall att jag har städat mer än normalt och sorterat allt möjligt i två dagar, promenerat tisdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, bakat bröd och en besynnerlig rulltårta idag. Ska inte förresten rulltårta vara lätt att bak? Sägs det inte så? Jag tycker att det är jätte svårt. Den blev bränd och platt. Jag har nog, när jag tänker efter, alltid misslyckats med rulltårta. Tvättat 10 maskiner på två dagar, lagat fisksoppa, hängt upp gardiner och sett en bandymatch.

Ja efter allt det här så känner jag mig sjuk. Så där som när det håller på att smyga sig på, pirr i kroppen (inte glädjepirr), trött, kittel i halsen, nysningar och helt matt. Jag vill inte så klart, för det vill man ju aldrig när man har barn att ta hand om. Ester fick feber idag, Joen är så gott som frisk och Signe är friskare men inte frisk. Vi får se hur morgondagen ska bli med fiolspelning och kvällsjobb. Inget jag längtar efter just nu.

Sortering pågår

Jag är helt upptagen av att sortera idag. Jag har sorterat alla kläder i förrådet och alla högar som bara blivit liggande. Tre sopsäckar som ska till Emmaus, tre säckar med sånt som ska slängas och en loppislåda (fast vi bokar ju aldrig något bord). Och så är kläderna här hemma nu sorterade efter storlek och fint nerstoppade i lådor. Så har jag grinat när jag skulle sortera bäbiskläder så jag sparade allt. Jag vägrar att inse att bäbistiden är över. förtränger det så gott det går även om min man står bredvid och pratar om barnbarn, kören och annat han ser framemot.

Annars är det sjukdomstider här. Signe är sjuk och Joen har varit sjuk halva veckan. Och jag ska fortsätta sortera nu.

En annorlunda dag

Jag hade en ovanlig dag igår. Min lediga dag förvandlades till en dag jag skulle gå på ett möte. Mötet var kort och jag hade tre timmar tills jag skulle hämta flickorna för att gå på badhuset. Jag gick runt på stan, till Åhlens, Indiska, biblioteket och Hemslöjden. Köpte fyra knoppar till Ernst skåp i hans rum och sen inget mer. Sen gick jag på en vegetarisk restaurang som jag gillar, men som jag brukar hinna besöka en gång per år ungefär. Skulle läsa min bok där, men det gick inte. Det var så mycket folk så jag blev mest ofokuserad.

Till slut visste jag inte vad jag skulle göra mer så då promenerade jag till dagis. Fröknarna fick väcka Majken och Ester och 40 minuter tog det att få på dom kläderna. Dom var så trötta. Jag fick prova alla möjliga sätt för att klä på dom och vi lyckades väcka några sovande kompisar. Och så kom jag ihåg att dom har sagt att man nog inte ska komma och hämta mellan 12 och ett, så då skämdes jag lite. Sen på badhuset var det jätte lite folk, en skolklass i stora bassängen och kanske fem barn i minsta bassängen där vi höll till. En rätt så skön stund. Så bra att kunna göra saker när inte alla andra kan. Men ibland när jag gör saker med småflickorna kan jag längta lite efter dom stora. Att ha med dom som man alltid hade för några år sedan. Ernst sa det, när jag kom hem, att han också vill följa med. Så nästa gång får det kanske bli när han och Signe slutar skolan, dom har ju inga superlånga dagar.

Ingen intressant dag för någon annan, men en väldigt annorlunda dag för mig.

Trött människa

Jag sover så dåligt när jag jobbar kväll och det gör jag på måndag och så klarar jag tisdagen, men så kommer onsdag. På onsdagar, oftast, har jag huvudvärk och grinar åt alla motgångar. Så har mina onsdagar börjat se ut, i alla fall dom första timmarna, så där mellan sju och tio. När jag satt där i bilen, sen, uppgiven och misslyckad efter en dust i dagishallen med två flickor som inte ville ta på sig hjälmar eller reflexvästar, så glömde jag sätta på radion. Men så kom jag på det, vad tyst det är och satte på den och så pratade dom om sömn. Precis det som jag satt och tänkte på. Jag orkar inte riktigt just nu i mitt liv sova så dåligt en vardagnatt. Jag räcker inte till då. Dom pratade om insomningstabletter och jag tänkte att nä inte tabletter, fast det kanske inte är fel, fast jag vill ändå inte. Så pratade sömnexperten att om man börjar älta eller oroa sig så ska man direkt slå bort dom tankarna och byta ut dom mot något man tycker om. Jag vet inte om jag ältar heller,jag är liksom inte trött, fast inte pigg heller.

Just nu skulle jag vilja jobba fyra vardagar mellan nio och två, vore helt perfekt just nu.

Helgen gick för fort

Vi hann storhandla och ha kalas och sen var den helgen över. Så känns det.

Jag blev ledsen igår. Det visar sig att Ernst inte kan ta sig till sina träningar, varken på måndagar eller torsdagar. Jag jobbar på måndagar och eftersom jag och min man löser av varandra vid halv fyra tiden så måste jag ta bilen, annars hinner jag inte till jobbet. På torsdagar är jag i stallet med storflickorna. Jag börjar inse vissa omöjligheter, som att jobba kväll. Går det egentligen? Måste jag söka mig ett annat jobb? Det är så himla orättvist mot honom att han inte ska kunna ta sig till sina träningar. Samåkning funkar ibland, men nu på slutet har det funkat riktigt dåligt. Som bandyn, som han gillar så mycket, där har han ingen kompis, jo en, men han hoppar över träningarna så ofta. Tänk alla dom där som har olika släktingar som kan rycka ut när det krisar i vardagen. Men det har inte vi och då kanske jag verkligen måste fundera på mitt jobb. Fast det finns ju inte ett enda bibliotekariejobb ute i den här stan. En till bil är ju inte heller att tänka på för vi har ju lite för mycket kostnader redan nu.

Jag blir faktiskt helt uppriktigt lite ledsen över den här situationen.

Fryser

gör vi. Vi sitter med mössor, filtar, tjocktröjor. Och vi fryser. Städdag heter den här dagen och det är jag ju inte bäst på. Mest behöver jag sortera bland urvuxna kläder. Det tycker jag är jobbigt och vemodigt.

Sen funderar jag på vad som finns i vissa påslakan som aldrig blir mjuka hur mycket man än tvättar dom. Som någon stärkelse, säkert någon giftig sådan. Jag tror att vi får sortera bort hårda påslakan också. Nu när vi ändå ska sortera.

Imorgon ska Signe ha kalas på badhuset här runt hörnet med en av sina två bästisar. Vad länge sen vi var på badhuset. Majken och Ester har längtat dit. Men nu i kylan känns det nästan omöjligt att bada.

Vuxen nu

Man vet att man är vuxen när man tänker att oj vad jobbig elräkning vi kommer att få nu när det är så kallt. Jag drack ett glas vin ikväll och jag är absolut inte van vid det så jag bara somnade. Nu har jag vaknat igen fast nu är det ju dags att sova. För nu har jag blivit så vuxen att jag vet att jag måste sova. Eller det har jag vetat sen jag fick mitt första barn. Väldigt få sena kvällar har det blivit under dom här 14 åren. Eller jo, så där på sommaren, när barnen vänder på dygnet, då kan jag vara uppe sent.

Den här dagen har varit intensiv. Jag jobbar mycket på fredagar och sen hämtar jag flickorna och idag var vi tvungna att åka till ett bibliotek och hämta några böcker. Vi kom hem klockan fem. Middagen var klar halv sju och sen tittade vi på På spåret och Majken och Ester var så mysiga. Vill vara nära hela tiden. Och jag blev så där överväldigad av kärlek. Att vi fick dom. Dom var verkligen helt nödvändiga för oss.

Sista

kursdagen var ikväll. Vilken bra kurs och vilka bra ledare. Avslutningsorden var: Lycka till med det dialogbaserade föräldraskapet.

Men nu är jag bara så trött. Och ingen, jo några kommenterar här, men dom flesta inte. Just nu känns det lite som en envägskommunikation. Fast det är det väl också, det är ju bara jag som tycker och skriver om mig och mitt, mitt, mitt. Och jag förstår, jag är själv inte alls bra på att kommentera, eller ens svara på kommentarerna. Så jag tar tillbaka klagomålet, är glad att någon läser här.

Jag har igår bestämt mig fär att vardagsmotionera mera. Är trött på mina extrakilon faktiskt. Jag måste gå mer och åka bil mindre. Ett jobb närmare där jag bor skulle ju egentligen vara toppen, men nu ligger ju min arbetsplats två mil bort så då måste jag göra det bästa av det. Vad det nu är. Igår gick jag och hämtade flickorna med pulkan från dagis, två timmar tog det, två timmar. Men skönt efteråt var det. Dom sitter två minuter och går 10 minuter. När vi hade två kilometer kvar hem sa Ester - Jag ser inte vårat hus. Nä det är en bit kvar, svarade jag. Igår när jag sniffade på hennes kind sa hon-Tycker du om mig? Mm jag tycker om dig, svarade jag.