Ingen eld

Nu har vi firat en Valborg som vi alla trivdes med. Vi åt gott tillsammans med våra goda vänner och barnen njöt av att ha sina kompisar här hela kvällen.

Men vi hittade ingen eld. Mina barn håller på att växa upp utan majbrasor. Jag vill inte åka till majbrasor med mycket folk och nu är det såna restriktioner för majbrasor så det verkar knappt finnas några kvar i den här stan.

Bra eller dåligt

Det är en sak som är bra med mig, eller kanske dåligt. Men jag har i alla fall i förväg svårt att tänka mig hur jobbigt saker kan vara. Jag blir alltid lika överraskad. Så nu har jag och alla barnen varit och handlat på OBS (eller coop som det heter). Det var mycket folk där och bilen hade vi en ganska lång bit bort.

Men barnen var faktiskt otroligt duktiga, kanske för att de längtar efter sina kompisar som kommer ikväll och ska fira med oss. Vi delade upp allt vi handlade mellan oss och efter förmåga, vilket resulterade i att till exemepl min ena 6-åring bar två baguetter, den andra en blombukett, min 10-åring två påsar, min 9-åring en korg som vi handlade med en står vattenmelon i som hon bara fick handla om hon bar den själv och jag tre påsar.

Nu är vi lite trötta. Och så är det lite sommar också. Jag menar sommar med shorts. Det är april och det är Västerbotten. Vi kommer att behöva klä oss varmare om några dagar. och några av oss kommer inte att vilja det.

Det är vädret

Känns som en helt okej måndag. Jag brukar gruva mig mycket för den här dagen. Men i morse när jag och tvillingarna cyklade till dagis sken solen och de var så söta på varsin cykel. Till och med han som blir lite lätt trött, cyklade hela vägen själv. Jag kände mig harmonisk och det är vädret, jag vet det. Jag tror att vädrets makt har börjat påverka också mig.

Den perfekta lunchen nu på våren: Naturell yoghurt, müsli och flytande honung. Så gott

Städning på hjärnan

Jag har fått städning på hjärnan för att jag inte kan städa. Jag kan inte slänga saker och är dålig på att rensa ut. Jag är slarvig och impulsiv och mina barn gör som jag i stort sett. Min man försöker i perioder ordna upp röran här hemma, men det går inte så bra.

Men eftersom jag har problem med någon typ av allergi, oklart vilken riktigt, så tänkte jag att nu städar jag vårat sovrum och sedan kanske katterna inte får vara där längre. Ska åtminstone försöka med det. Jag har dammsugit, skurat, dammat mattan, plockat ihop, vikt och rensat på skåpet vi har där. Nu är det bara garderoberna kvar som behöver en rejäl genomgång.

Men så när man håller på och städar så hittar man ju så fina saker. Och nu har vi stått och beundrat ett kort på barnen när tvillingarna var kanske ett år, storasyster 4 år och storebror 5 och ett halvt år. Tagna av stundens allvar, men så fina.

Mina vantar

Om det till och med finns trädgårdsvantar som är allt jag kan drömma om, nämligen gröna med prickar. Då borde väl jag kunna lära mig något om trädgårdsskötsel. Jag gillar inte trädgårdsböcker för jag förstår inte vad som står i dem. Man kan inte vara nog tydlig när man pratar om trädgård med mig. Om någon säger ta skott, gödsla, beskära, dela, plantera och andra välbekanta trädgårdsuttryck så räcker inte det. Säg mer! Förklara mer! Låtsas att jag aldrig satt min fot på en grön gräsmatta eller plockat en bukett blommor så lite kan jag.

Vad jag drömmer om? Jo om en vildvuxen, prunkande trädgård med en inbjudande uteplats där alla måltider ska avnjutas hela sommaren.

Frihet under ansvar eller...

Jag har sprungit i solen på något tunga ben, men jag övervann i alla fall motståndet. Våren är verkligen här och barnen är mer ute än inne. De är ganska stora nu och måste få mer frihet och det behöver jag verkligen träna på. Jag vill helst se de från fönstret hela tiden, men det håller inte längre.

6-åringarna måste vara i närheten och helst tillsammans med varandra eller med syskonen då får de vara ute själva i lekparken, på gatan till och med i skogskojan ett kvarter härifrån, men då får jag göra lite våld på mig själv för att klara det.

9-åringen får så klart gå lite längre bort, men det är hon som jag är mest orolig för. Och jag vet precis varför. Hon är som jag var. Gud vad jag känner igen mig i henne, vilket gör att jag så många gånger känt mig alldeles frustrerad över saker som händer runt omkring henne och med henne. Idag har hon varit hos en kompis efter lunch och vi ringde dit och frågade om hon kunde vara kvar ett tag för jag skulle springa och de yngre skulle åka med sin pappa och handla jord. Sedan ringde jag när jag kom tillbaka och då var de borta. Så jag och den andra flickans mamma har cyklat runt och letat.

Vi hittade de närmare än vi trodde. De var lyckligt ovetande om vilken uppståndelse de orsakat. Och jag kan ju inte låsa in henne. När hon gick sista året på dagis klättrade hon och hennes kompis upp i en tall och kunde inte komma ner. Hon handlar först och tänker sen, ofta. Men samtidigt är hon väldigt klok och analyserande. Men tyvärr, det minnen av henne uppe i tallar och på andra läskiga ställen som får mig så orolig när hon ska pröva sina vingar.

Champagne

Igår kväll kom grannarna förbi med en flaska Champagne. Jag lovar att det var första gången det hände. Grannen hade äntligen fått jobb efter att ha gått arbetslös ganska länge. Fast har man fyra barn så är det ju alltid någon som ska hämtas och det var det igår kväll också så min man fick spara sin Champagne till senare.

Fler spontanbesök tack, med eller utan Champagne.

Fick gå in och rätta för jag hade ju stavat fel på ordet champagne. Kanske för att det är så sällsynt i mitt liv.

Skåp

Vore jag en möbel så vore jag ett skåp. Jag älskar skåp. Det är den finaste av alla möbler och jag önskar att man bara behövde skåp hemma fast jag inser ju att det är bra att ha någonting att sitta på och någonting att äta vid och allt det andra man behöver ibland. Men jag älskar skåp. Jag har fotat alla skåp i huset och jag upptäckte att vartenda skåp här hemma har högar ovanpå sig eller runt omkring sig eller både och. Men bland allt skräp så är de så fina.

Överst mitt absoluta favoritskåp, köpt på en loppis i inlandet. Det är inte djupt, det är, vad säger man? Grunt kanske, så det tar så lite plats och luktar så gott inuti. Synd att just DVD-skivorna, högtalarna och CD-skivorna är där, men de ska ju också vara någonstans.


Av grannen fick vi det stora träskåpet som vi har tänkt måla, men när?

Hallskåp i vår pyttelillahall så i den ska allt få plats. Toalettskåp i vår minimala toalett där också det mesta ska få plats. Och så de där skåpen som kan vara bra att ha om man någon gång får en liten sommarstuga. Hörnskåpet som någon inte ville ha kvar och som jag inte kunde tacka nej till. Det där pottskåpet som jag ropade in på auktion för ingen annan ville ha det. Och det vita lilla skåpet vi köpte på Myrornas för att TV:n skulle stå på det, men det blev aldrig bra.

Ett skåp som jag tycker extra mycket om hade vi TV:n på länge, men nu håller det inte riktigt ihop längre så det får stå och bara vara fint.

IKEA-skåpet som jag inte kunde låta bli för där kan vi ju ha saker som barnen har gjort. Eller hur? Så sa jag till min man när jag försökte motivera köpet.



















Jag har alltid gillat sådana där skåp som står i skolor med gamla grejer i som bara blivit kvar och ett sånt hittade jag på Myrornas en dag för några år sedan. Nu står det i vår träiga källare och nästan inte syns för det är precis lika träigt på väggen.

Ett till skåp som står i källaren full med tyger och ovanpå fullt med urväxta kläder. Ett riktigt "tyckaomskåp".

Fortsättning följer. Blev plötsligt trött på skåp. Eller jag tar de sista också förresten.

Vår dotters garderob som kanske inte funkar jätte bra som just det, men jag gillar färgen så mycket.


















Det sista skåpet, tror jag, är skåpet jag fick när jag äntligen blev klar bibliotekarie. Jag hade läst olika saker i flera år och inte kunnat bestämma mig, men när jag bestämmer mig äntligen så får jag två barn under utbildningen. Mina föräldrar blev lättade att jag blev klar tillslut och då fick jag det här helt underbara skåpet från Norrgavel som står i vårt kök.

Ni förstår ju, de får ju inte plats i huset så hälften står i källaren och någon sommarstuga blir det nog inte. Men hur gör man sig av med ett skåp?

Trött

Är så trött så jag kände hur ögonen föll ner när jag körde hem från jobbet. Min arbetsdag är mellan åtta och två på torsdagar. Inte världens längsta. Hur orkar någon jobba heltid? Men vad beror tröttheten på, jag blir så frustrerad? Är det allergimedicinen? Eller allergin? Eller sover jag för lite, äter jag fel eller är jag inte tillräckligt glad?



Hoppas att vara piggare redan i morgon. Blev i alla fall jätte glad av att min barnaskara plus några kompisar hoppade rep tillsammans här ute. Skulle ta kort på de, men man ser nog ingenting. Det var väl något med ljuset. Men man antyder att någon står där och snurrar på repet tror jag.

Världsbokdag idag

Vi har firat bokens dag idag på jobbet. Jag har gjort tipspromenader och "gissa vilken bok som finns i paketet-tävling". Tävlingar är roliga att göra, men igår skulle jag berätta om böcker i en årskurs 7 och jag är glad att jag inte blev filmad. Katastrof, det är allt jag har att säga. Allt jag sa kommenterade de eller härmade. Hjälp jag är nog rädd för tonåringar. Jag kände mig som en sådan lärare som man själv har haft under sin skoltid som inte nästan syntes och som inte hade någon kraft, styrka eller utstrålning. Sån är jag, helt enkelt. Jag ska nog bara göra roliga tipspromenader, läsa bra böcker och bara träffa barn upp till 12 år.

Jag vill nog hellre vara som Igor eller Stavros i klass 9, som går på TV. Jag skulle vilja ha Igors snälla, goda hjärta och Stavros kunskap och utstrålning.

Små cyklar de far omkring

Vi har cyklat till dagis idag, en av 6-åringarna cyklade för första gången på egen cykel ända dit. Våra barn har inte varit sådana som lärt sig att cykla tidigt och vi har heller aldrig tränat de särskilt mycket. Det kan förstås hänga ihop. Men jag tycker faktiskt att det är bra att de varit lite sena med det.

Jag tycker att det är nog äventyrligt att cykla med en ganska förståndig 6-åring till dagis. Varje gång en bil kommer känner jag hur jag stelnar till. Tänk om hon vinglar eller gör någon helkonstig sväng just då. Länge har vi stannat om det kommer en bil, eller det gör vi fortfarande när det kommer många bilar, men idag var det inte så mycket trafik eftersom den värsta morgontrafiken hade lagt sig. Den andra 6-åringen satt på min cykel för han blir fortfarande så trött i benen av att cykla. Igår cyklade vi till en lekpark en bit bort och på hemvägen var han jätte trött i benen så vi fick leda hem cyklarna. Han blir också väldigt trött i benen och armarna när vi ska träna fiol. Jag vet inte riktigt hur det där hänger ihop. Annars är han väldigt pigg...

Nu är det faktiskt vår, det kan man se för vi har hittat så mycket saker som varit begravda under snön, till exempel pulkor, hopprep och lite annat smått och gott.

Och jag köpte en påse jord och lite frön bara för att vara beredd att så när det går om några veckor eller så.

Och så lite kattungar

Kattungarna växer så det knakar och de har fått varsitt namn efter heta diskussioner inom och utom familjen. Man får mycket nytt folk på besök när man har två sådana här individer i sitt hem.


Henke och Soda heter de, tror jag. Skrållan, deras moder löper samtidigt som hon ammar och det verkar vara hur jobbigt som helst. Hon är helt som fånge i sin egen kropp. Hon försöker smita ut och vi försöker stoppa henne. Men däremellan ligger hon bara och tar hand om de här två.

Lite vår

Okej om inte hela trädgården blir fin i sommar och om vi egentligen inte gör nästan någonting med den så gör det kanske inte så mycket. För nu har vi i alla fall en kruka med Penséer stående på trappan och det är alltid en början på något nytt, kanske på våren. Min äldsta dotter hittade lite skrot för ett tag sedan och gjorde hjärtat som jag satte ner i krukan. Jag kan inte ta skarpa, fina, konstnärliga kort utan det blir alltid lite suddigt, lite snett och lite konstigt.

Oordning

Eftersom vi var på nycirkus igår kväll känns det som att helgen blev så lång, fast den bara precis har börjat. Det var bra att gå iväg på fredagkväll. Fredagkvällar kan ju vara så himla trötta, men när vi tittade på akrobatiken igår blev vi allt annat än trötta.

Barnen ska på kalas, fotbollsträningar, basketavslutningar i helgen, men jag tänker ändå försöka göra saker som jag gillar. Bara en sån sak som att sitta ute i solen och dricka kaffe. För nu känns det som att våren har kommit också hit.

Och tänk om någon magisk hand, kanske min egen, skulle kunna städa här hemma. Just nu är oordningen enorm. Alla vintersaker är framme plus alla vårsaker plus allt annat. Skridskor, skidor blandas med cykelhjälmar, hopprep och annat. Förvirringen är total.

You are the greatest

Så skrev 10-åringen i gästboken som nycirkusen 7 fingrar hade med sig. De har kommit hit till min stad ända från Kanada och uppträtt hela veckan. Jag hade köpt biljetter för flera veckor sedan, innan jag visste att sonens fotbollsträning skulle vara på fredagkvällar. Så han var lite bekymrad (sur) över att missa träningen, men ändå rätt så nyfiken på vad det var vi skulle få se.

Det var något helt osannolikt fantastiskt. Det var en massa dans och akrobatik kryddad med humor, glädje och allvar. De dansade med basketbollar, stolar, fåtöljer och de gjorde hisnande akrobatiska konster genom ringar och uppe i pelare, och de gjorde ett nummer med skatebordar som bara var helt tokigt bra. Kommer de till din stad så gå.