Vill inte

Ska inte skriva något idag. Is inte och vill inte. Men vi hade earth hour här i gårkväll och det var fint. Ska kanske införas varje lördag. Och en sak till, jag sov till nästan sju i morse trots att mina tre huvudkuddar var borta och jag hade knölat ihop överkastet till kudde istället. Bara en sån sak. Sömnrekord så här i vecka 39.

Morgon

Två kompisar sover över och vi ska ha barn när som helst. Jag somnade vid åtta i går kväll så min man bäddade olika madrasser på olika ställen i huset och plockade undan grejer. Vid halv tio gick jag upp och sa att jag nog måste gå och lägga mig. Min man hade förstått det , sa han. Nu ska vi ha det lugnt ett tag utan nattgäster och sånt som kräver lite mer av oss. Alla sover och jag kollade brevlådan för jag längtar efter tidningen och halkade ute på gården barbent och det hade inte kommit någon tidning.

Nä jag säger bara en sak och det är morgon som är bättre än kväll trots halka och tom brevlåda.

Väntan och tid

Det passar ju inte alls att vara förkyld nu, men det är jag. Jag snarkar säger barnen och då är jag förkyld. Huvudvärk har jag. Och min son är ledig idag och sprudlar av energi över en extra ledig dag och jag har knappt pratat med honom. Men han fick frukost i alla fall sedan var mamma tvungen att vila och då somnade hon och nu skulle han spela fotboll och gå på stan.

Gå på stan gör han inte ofta. Det tog länge innan han fick, jag tyckte det var så läskigt att släppa taget. Men nu har det blivit några gånger, men det känns fortfarande pirrigt. Gå försiktigt, sa jag tre gånger innan han gick och han skrattade. Jag kan inte bara säga det en gång då försvinner det i mängden av ord, men tre gånger känns lite kraftfullt (och hysteriskt om man vill se det så).

Fredag eller måndag eller vilken dag som helst spelar inte så stor roll just nu. Sova, vila, röra sig sakta, vänta gör jag varje dag vilken det än är.

Om man fick längta efter hur det var förut så gör jag det lite nu, eller igår när jag var in på en liten klädaffär som ligger här där jag bor. En kvinna, som är pensionär sedan en massa år, driver affären. Hon rear jämt sina kläder och hon säger vad hon tycker funkar bra och mindre bra när man ska handla något där. Nä, dom där vantarna är inte mycket att leka i kan hon säga så där härligt osäljigt. Nu tror hon inte att hon kan driva affären så mycket längre för vägen utanför ska byggas om och hon måste byta kassasystem och det kostar en massa. Och hon vill inte att någon ska ta över för det går knappt runt, säger hon. Men hon är helt underbar och tänk om det var så att vi fortfarande skulle ha den tiden att handla på affärer som inte ligger i stora köpcentrum, lite avsides.

Var tog tiden vägen då? Det vet inte jag. Var det när både kvinnor och män skulle arbeta heltid båda två? Eller var det när vi började köra våra barn på alla aktiviteter för att inget ska hända dom? Eller när hände det?

Tänk om man skulle testa att jobba deltid båda två under småbarnsåren och om man skulle köra lite mindre hit och dit och bli bättre på att samarbeta med andra föräldrar och grannar. Tänk om mängder av tid skulle ramla över oss då. Tänk om.

Vila

Om jag inte vilar på ett par dagar då blir jag helkonstig och får sova hela kvällen och natten. Så igår efter middagen la jag mig i soffan och när det blev för fullt där i sängen och sedan kom jag upp en sväng vid nio och sov igen vid 22.30. Jag ska vila varje dag, jag lovar. Hur kunde jag tro någonting annat. Min äldste som som inte engagerar sig så kolossalt i bäbisarnas ankomst kom till slut in till mig och undrade om jag skulle ha barn nu så som jag vilade och vilade. Men idag är jag piggare och har plockat lite och dammsugit hallen. Och så ska jag fika med ett par kompisar.

Annars vet jag inte så mycket. Jag tror inte att något mer behöver handlas innan dom kommer nu i alla fall. Igår köpte jag ullstrumpor till dom och en silkesmössa eftersom en var försvunnen sedan förra gången. Nä vi är nog redo nu. Om man kan bli det.

Inte vila mer nu

Jag försöker att inte vila så mycket längre. Har helt enkelt ledsnat på det. Nu vill jag att det ska hända grejer här hemma i stället. Att tvätten ska bli tvättad, att saker ska slängas, grejer köras till Myrornas och lite annat.

I natt vaknade jag av att det kändes som att ett av barnen höll på att trilla ut ur magen. Jag blev rädd borde jag ringa till förlossningen tänkte jag, men jag hade ju inga värkar. På natten när andra sover kan man få konstiga tankar. Jag tänkte att man kanske kan föda så här, utan att man känner någonting annat än ett enormt tryck. Sedan somnade jag och på morgonen var det precis som vanligt och jag hade inte fött något barn i sömnen heller. Och jag har fött barn förut även om det inte låter som det....

Nu lever jag helst på ekologisk juice som är så god med smak av citron, morot och någonting mer, vindruvor, halloumiost och bröd. Häromdagen tänkte jag på att min man måste komma till BB med vindruvor och juice annars kommer jag inte att klara mig. Jag kommer att drabbas av svår abstinens. Fast han tror att då har jag blivit precis som vanligt och kommer att tycka att en kopp kaffe är riktigt god och till och med ostkrokar. Ja jag tyckte mycket om det förut, men det var ju 9 månader sen och man hinner glömma hur det är. Jag bara tittar på honom och fnyser. Vindruvor och juice ska det vara. Synd att vindruvor är så fruktansvärt besprutade med gifter, det känns inte så bra när man är gravid. Men ibland har dom ekologiska här på vårat lilla Konsum. Jag tror dom tänker på mig...

Pigga

Alla har blivit så morgonpigga plötsligt. Ingen ligger och drar sig och skriker gå härifrån när dom blir väckta. Så lite vår kanske det är, som sonen försöker få igenom på bred front. Själv har jag varit vaken sedan 5 och har hunnit med att köra några maskiner, äta några gånger, läsa tidningen, tänka, hjälpa barnen, kollat på datorn, klätt på mig. Ja lite sånt och klockan närmar sig 9.

Om några dagar kanske jag har ännu mer att göra.

Och

Under flera år har andra reagerat när jag säger att jag har fyra barn. Det förstår jag för jag hade ju det redan när jag var 29 år gammal. Att reagera behöver inte betyda att det är negativt, mer oj eller ja ha har du så många barn. Såna kommentarer eller som en till mig mycket närstående person som har sagt orden...men ni har ju fyra barn... väldigt ofta, till exempel om vi är sjuka ofta eller livet krånglar. Lite negativ klang hur mycket denna person än håller av mina barn. För det gör den, otroligt mycket.

Och nu börjar jag tänka på hur det ska bli att säga att man har 6 barn. Kan inte föreställa mig det. Men jag har i alla fall blivit lite äldre och börjat närma mig 40 år. Vi studerar inte längre och har fasta jobb. Men fortfarande är vi lite dåliga på att planera och organisera.

Men hoppas jag snart får säga det. Längtar till den dagen för då har vi ju fått träffas på riktigt. Nu kommunicerar vi genom sparkar, hicka, klappar och annat.

Nä

inga barn under den här helgen. Istället så hinner kanske jag och mina yngsta läsa ut Salmiak och Spocke innan förlossningen. Dom gillar den så mycket. Vi har 8 korta kapitel kvar så tre dagar behöver vi kanske. Jag försöker vara positiv. Förresten så sparkar det mycket i magen och då har dom fortfarande gott om utrymme, så säger barnmorskan. Och trivs dom så borde jag väl också trivas.

Det är måndag igen och om vi diskuterade om det var vår igår med vår äldste son och hade olika meningar om det så kan jag konstatera att det snöar idag och hans föräldrar kanske hade rätt. Igen...Fast gympaskorna slank med i skolväskan så han byter nog när han kommer fram.

Blöjor

Nu har jag varit och köpt blöjor. Helt overkligt. Det var så länge sedan, men nu måste man ha med det till BB för man får inte några där längre. Min äldsta dotter blev förundrad när vi öppnade paketet för det såg ut att vara så många i det. Det var väl ett fyrtiotal och hon sa att dom här kommer nog att räcka så länge som dom behöver den här storleken. Nä inte riktigt, sa jag, och tänkte på alla blöjpåsar vi har slängt under åren och alla sena turer till Konsum när blöjorna tagit slut. Och så tänker jag varje gång att vi måste börja med tygblöjor. Den här gången kanske?

Solen tokskiner, barnen hoppar rep och jag är glad att få barn när vi är på väg mot vår.

Så säker

Jag var så säker på att det skulle bli barn i natt. Hur kunde jag vara det? Jag är väl erfaren, dom kommer ju inte när man är säker utan när man är utom sig, förtvivlad, uppgiven, helt utmattad av sömnbrist. Ja och så är det ju inte just nu alls. Så det är klart att det inte blev så.

Alla vaknar innan sju på helgen i den här familjen och så är det inte när det är skola och vardag. Varför är det så då, kan man undra. Just nu undrar jag mest över det mesta. Jag förundras också över hur många som tänker på mig under veckan och ringer på dagen när jag är som mest ensam. Just nu är det lycka.

Igår var jag och barnen på isshow med konståkare i olika åldrar. Branta läktare var det och väldigt trångt i pausen och halt ute på parkeringen. Det kanske var då jag bestämde mig för att nu var det dags.

Förberedelser

Vi förbereder oss men stöter på olika problem på vägen. Som till exempel att alla skruvar till spjälsängen saknas, att badkarsskötbord är jätte stora och våran toalett är jätte liten. Och mitt i detta så ska man gå på fiol, leta mössor, torka täckbyxor, laga middag, hämta barn, läsa saga och vara trött. Och vem ska vara barnvakt och när?

Så då sitter jag här i stället, men gör lite nytta eftersom jag skrivit in räkningar.

Det enda

som kan få mig ur duschen det är tanken på apelsinjuice och att jag måste få det nu. Jag och min äldste son duschar för mycket, han är 11 och jag 36 och vem borde föregå med gott exempel? Jag tog Apotekets gratistidning igår för den innehöll en artikel om mijövänligtvätt, tyckte att vi behövde läsa den. Men jag har inte gjort det än, för som sagt, dusch och apelsinjuice håller mig på benen. Just nu.

Hjälp

Gjorde ultraljud igår igen och allt ser bra ut, men nu hade tvilling ett inte ökat så mycket i vikt alls, men den var väldigt svårmätt. Det är fullt av barn överallt i magen så det går inte att säga hur mycket den egentligen väger. Förra gången jag väntade tvillingar blev vikterna väldigt fel på slutet. Jag ska inte oroa mig för allt verkade bra. Det fanns tillräckligt med fostervatten och flödet var bra. Sedan undersökte läkaren mig för att kolla hur öppen jag var och det var ett par centimeter.

Sedan blev allt overkligt och jag blev helt slut. Insikten att det närmar sig drabbade mig fullständigt. Nu på morgonen satt jag bara och grinade på sängen. Min man jobbar hela dagen och kvällen och det är nästan mer än jag orkar. Och hur ska det bli? Hjälp. Tänk om... allt möjligt.Tankarna snurrar och jag läser saker i olika böcker och det kanske jag ska låta bli. Nu måste jag lita på min läkare, på mig själv (kanske i omvänd ordning) och på sjukvården. Så är det.

Vi har nu i alla fall lyckats baxa ut skåpet ur vårat sovrum så en till säng får plats där och nu ska jag packa den där BB-väskan. Jag kan förbereda saker. Jag kan....

Asfalt

Min äldsta son är så glad och pratar om olika fläckar asfalt han har sett lite varstans. Jag kommer att springa hur mycket som helst på träningen, sa han i går, för han är så glad över asfalten. Bor vi på fel ställe? Är den här familjens kynnen inte gjorda för det här klimatet? Min man gillar inte månaderna november till februari.

Idag ska jag äta lunch med en kompis och det känns bra för igår blev en sån där "sova på soffan dag" och jag behöver väl det, men jag behöver något annat också.

Och så följer vi familjen annorlunda här hemma och man blir ju så glad över den där tiobarnsfamiljen. Den där pappan som går med ett ständigt leende på läpparna. Och så är det så där lagom kaotiskt som hos oss fast vi bara har fyra barn.

Efter tre timmar

Vad gör ni när ni har varit uppe ungefär tre timmar?

Jag äter i alla fall frukost nummer två och ungefär efter ytterligare två timmar så äter jag lunch. Men sen är kroppen nöjd ganska länge till nästan fram till middagen då jag har hunnit bli helt skakig och orkeslös. Jag tror att lösningen är att äta lite men väldigt ofta, men det är svårt tycker jag som gillar att äta mycket och mer sällan.