Väntan och tid

Det passar ju inte alls att vara förkyld nu, men det är jag. Jag snarkar säger barnen och då är jag förkyld. Huvudvärk har jag. Och min son är ledig idag och sprudlar av energi över en extra ledig dag och jag har knappt pratat med honom. Men han fick frukost i alla fall sedan var mamma tvungen att vila och då somnade hon och nu skulle han spela fotboll och gå på stan.

Gå på stan gör han inte ofta. Det tog länge innan han fick, jag tyckte det var så läskigt att släppa taget. Men nu har det blivit några gånger, men det känns fortfarande pirrigt. Gå försiktigt, sa jag tre gånger innan han gick och han skrattade. Jag kan inte bara säga det en gång då försvinner det i mängden av ord, men tre gånger känns lite kraftfullt (och hysteriskt om man vill se det så).

Fredag eller måndag eller vilken dag som helst spelar inte så stor roll just nu. Sova, vila, röra sig sakta, vänta gör jag varje dag vilken det än är.

Om man fick längta efter hur det var förut så gör jag det lite nu, eller igår när jag var in på en liten klädaffär som ligger här där jag bor. En kvinna, som är pensionär sedan en massa år, driver affären. Hon rear jämt sina kläder och hon säger vad hon tycker funkar bra och mindre bra när man ska handla något där. Nä, dom där vantarna är inte mycket att leka i kan hon säga så där härligt osäljigt. Nu tror hon inte att hon kan driva affären så mycket längre för vägen utanför ska byggas om och hon måste byta kassasystem och det kostar en massa. Och hon vill inte att någon ska ta över för det går knappt runt, säger hon. Men hon är helt underbar och tänk om det var så att vi fortfarande skulle ha den tiden att handla på affärer som inte ligger i stora köpcentrum, lite avsides.

Var tog tiden vägen då? Det vet inte jag. Var det när både kvinnor och män skulle arbeta heltid båda två? Eller var det när vi började köra våra barn på alla aktiviteter för att inget ska hända dom? Eller när hände det?

Tänk om man skulle testa att jobba deltid båda två under småbarnsåren och om man skulle köra lite mindre hit och dit och bli bättre på att samarbeta med andra föräldrar och grannar. Tänk om mängder av tid skulle ramla över oss då. Tänk om.