Så säker

Jag var så säker på att det skulle bli barn i natt. Hur kunde jag vara det? Jag är väl erfaren, dom kommer ju inte när man är säker utan när man är utom sig, förtvivlad, uppgiven, helt utmattad av sömnbrist. Ja och så är det ju inte just nu alls. Så det är klart att det inte blev så.

Alla vaknar innan sju på helgen i den här familjen och så är det inte när det är skola och vardag. Varför är det så då, kan man undra. Just nu undrar jag mest över det mesta. Jag förundras också över hur många som tänker på mig under veckan och ringer på dagen när jag är som mest ensam. Just nu är det lycka.

Igår var jag och barnen på isshow med konståkare i olika åldrar. Branta läktare var det och väldigt trångt i pausen och halt ute på parkeringen. Det kanske var då jag bestämde mig för att nu var det dags.