Nu jobbar Bengt den här veckan så jag får känna på vardagen igen. Vi har slutat äta godis i den här familjen. Vi vill ha bättre ekonomi och hälsa. Eller egentligen bara testa om vi klarar det. Vi har ju några som älskar godis, bland annat jag. Men nu har det gått en månad och det jag saknar är en sån där barnslig hallonlakritsdöskalle. Så en sån får jag väl köpa på nyårsafton.
Idag kanske vi bakar bullar. Kanske om vi orkar. Alla har inte gått upp än. Och på onsdag åker Joen iväg på fotbollscup igen till Karlstad. Många resor blir det för honom långt bort.
Majken säger så fina saker till oss nu: Jag har längtat efter dig och jag älskar dig. Vilken unge. Hon är som en stor känslomänniska i litet format.
2 kommentarer:
Vad fint du skrev om all den kärlek Ester och Majken får!
Jag har också tänkt så; att det måste vara underbart att vara yngst i en stor familj.
Över huvudtaget tror jag att det är härligt att växa upp med många syskon.
Vi var bara två med en ensam stackars mamma.
Sedan fick jag halvsyskon på pappas sida, men vi bodde aldrig ihop och delade aldrig vardagen. Så samma sak blev det ju inte.
Ibland tycker jag lite synd om min Majken som inte fått någon syster, för nog är det lite speciellt att ha en syster, det tror ja.
Min helsyster (och mina halvsystrar) betyder enormt mycket för mig.
Mer än alla vänner tillsammans någonsin har gjort.
Men Majken har fyra bröder som jag önskar kommer stå henne lika nära i vuxenlivet som de gör nu.
Fortsätt njuta av sommaren trots att det nästan känns som vardag! ;) Kram.
Hej
Tack Karin. Vi var också bara två syskon och inga bra kompisar alls. Jag bara längtade efter syskon, lekte att jag hade 10 barn och en massa flickor. För det var ju en syster jag ville ha för jag har ju en bror.
Jag förstår att dina systrar betyder mer än vänner för det har jag märkt på kompisar som har systrar. En del står varandra så nära. Jag tror att man kan stå sina bröder lika nära egentligen. Jag tror att din Majken kommer att göra det. Hon ser ju hur nära du är dina syskon och jag tror det smittar av sig. Det goda smittar av sig. Jag hoppas ju att alla mina barn ska stå varandra så nära, men bråkiga dagar tvivlar jag verkligen på det.
Många kramar Maria
Skicka en kommentar